# ID: svediakorp-gov412245
# author: Persson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,140
# sentences: 59
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Låt mig kort kommentera vad som har sagts.
Först vill jag tacka för det stöd ni har uttryckt för det svenska ordförandeskapet och det arbete vi utför tillsammans med er och med kommissionen, naturligtvis, som gav oss ett väldigt bra underlag inför Stockholmstoppmötet.
Det fanns på så sätt goda förutsättningar.
Jag vill kommentera era inlägg utifrån två dimensioner.
Först vill jag tala om de utrikes relationerna och sedan om Lissabonprocessen, då mitt inledningsanförande i huvudsak var disponerat på detta sätt.
Vad gäller de utrikes relationerna är jag glad att så många här har sett att det finns en ambition från ordförandeskapets sida att få unionens medlemsstater att verkligen uppträda tillsammans när de kan uppträda tillsammans.
Detta bygger på konsensus, enhällighet.
Det är känt att vi inte i alla frågor är överens inom unionen, men i denna fråga är vi överens.
När vi kan hävda gemensamma principer, skall vi naturligtvis också agera tillsammans.
Givetvis får vi mycket uppmärksamhet i media när vi tar emot president Putin.
Jag skulle inte bli förvånad om uppmärksamheten i media blir ännu större när vi tar emot president Bush, men den som tror att vi tar emot dessa besökare i strävan efter uppmärksamhet i media misstar sig naturligtvis på unionens grundläggande uppgifter.
Vi har en skyldighet, vi har en rättighet, att ta initiativ när det gäller våra relationer både med USA och med Ryssland.
Relationerna skall fördjupas och utvecklas och dialogen skall vara öppen.
Den skall vara ärlig och den skall vara kritisk, men vi skall naturligtvis utifrån vår storlek och vår styrka, driva denna dialog med mycket, mycket stort självförtroende.
Det är vad det handlar om.
Jag är glad att ni ser att vi under det svenska ordförandeskapet strävar efter att under vår period lyfta fram det utrikes agerandet mer samfällt också inom Europeiska unionens ram och inom rådets ram.
Det är inte oviktigt.
Så några ord om Lissabonprocessen.
Låt mig kommentera diskussionen om avreglering, liberalisering.
Jag är statsminister i ett land som har öppnat många marknader, som liberaliserat, avreglerat.
Jag ser i huvudsak positiva effekter av detta, men jag vore en mycket dålig politiker om jag inte också såg att det finns svårigheter när man genomför en sådan process.
Det är en väldigt stor, grundläggande omställning.
Den är inte enkel.
Jag har mycket stor respekt för de kollegor som i sina respektive länder skall börja denna process på ett antal centrala områden och hantera den politiska debatt som många av oss redan haft i våra länder.
Det är ingen lätt debatt.
Jag tror att det vore ett utomordentligt stort misstag att börja tvinga fram besluten och på så sätt skapa en situation där dessa grundläggande förändringar i många länder omedelbart skulle leda till nationella motreaktioner av mycket, mycket stor kraft.
Därför tror jag att den metod vi använder vid Lissabonprocessen är överlägsen när det gäller denna typ av grundläggande förändring av ekonomiska och politiska förutsättningar.
Jag säger detta som en replik till Poettering från den konservativa gruppen, eftersom jag kan se hur processen utvecklas med tiden.
Processen går åt rätt håll, och vi driver den på ett sätt som gör att vi får stöd från den nationella politiska opinionen i varje land.
Det kan vi aldrig bortse ifrån.
Jag vill också framhålla att jag inte vill ha avreglering och liberalisering utan att de fördelar som skapas och den ökade tillväxt som sker används för att ge vanliga människor möjlighet att leva ett bättre och rikare liv.
Man måste hela tiden behålla denna balans.
Jag riktar mig till dem som har sagt att vi inte har tagit fram några insatser mot arbetslösheten.
Ansatsen genomsyras av att arbetslöshet bäst bekämpas genom ekonomisk tillväxt och ekonomisk utveckling.
Utan en växande produktion har vi heller inga möjligheter att framgångsrikt bekämpa arbetslösheten.
Vi kan skapa olika program, förkorta arbetstiden, göra en lång rad olika insatser - men detta kommer för de människor som är mest trängda alltid att vara defensiva program.
Skall vi klara av arbetslöshetsfrågan på ett offensivt sätt, måste det ske genom att kakan växer på grund av att ekonomin utvecklas.
För detta har vi verkligen dragit upp riktlinjerna i Stockholm.
Flera talare har nämnt utvidgningen av unionen.
Vi förhandlar för närvarande intensivt med en mycket aktiv medverkan av kommissionen.
Såvitt jag kan bedöma är förhandlingarna framgångsrika, men de är inte lätta.
Min uppgift som rådets tjänstgörande ordförande är att se till att unionens regelverk görs gällande i förhandlingarna och att vi driver förhandlingarna så att vi får en förändring av lagstiftning, marknader och politiska system i de länder som nu söker sig till unionen.
Denna förändring skall göra deras inträde så smärtfritt och framgångsrikt som möjligt.
Det är svåra förhandlingar och vi befinner oss mitt i dem.
Jag är hoppfull inför att vi i vårens förhandlingar under det svenska ordförandeskapet når sådana framgångar som vi kommer att kunna beskriva som ett genombrott.
Beträffande öppenheten har vi en allians mellan ordförandeskapet och parlamentet.
Jag hoppas att vi kommer fram.
Den kritik som Bertel Haarder riktar mot situationen skulle jag själv kunna instämma i.
Detta är inte rimliga förutsättningar för ett politiskt arbete, och vi måste skapa större öppenhet så att även våra medborgare får större möjlighet att direkt tränga in i det som utgör underlag för de politiska besluten.
Jag skulle även gärna vilja diskutera förutsättningarna för vad det lilla landet Sverige kan göra med EMU ­ frågan och andra frågor, men jag tänker inte ta parlamentets tid i anspråk för detta.
Jag återkommer gärna till frågan i bilaterala sammanhang.
Det viktigaste för oss nu är att gemensamt se till att unionens ekonomi är i så gott skick som överhuvudtaget är tänkbart den dag om knappt ett år då den gemensamma valutan introduceras.
Det har vi alla ett intresse av, oavsett om vi deltar i valutasamarbetet från start eller om vi kommer att ansluta oss senare.
En framgång, vilket är vad vi strävar efter, är till fördel för hela Europas ekonomi.
Herr talman, tack än en gång för många konstruktiva bidrag och synpunkter.
Tack också till kommissionen för ett gott samarbete inför Stockholmstoppmötet.
Jag ser fram emot att få möta parlamentet igen efter Göteborgstoppmötet, och jag hoppas att vi kan säga att vi har tagit ett steg framåt vad gäller utvidgningen, även om det på den punkten återstår en del arbete att utföra.
