# ID: svediakorp-gov412242
# author: Berès (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 477
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr tjänstgörande rådsordförande, herr kommissionsordförande, kära kolleger!
I Stockholm betonades minst tre frågor som jag vill återkomma till här i dag.
När det gäller framstegen och villkoren för den ekonomiska tillväxten i Europa, tror jag att viktiga signaler har givits och jag hörde vissa här i förmiddags kritisera det stopp som satts upp mot vissa former av avreglering.
Jag tror att det är dags, när vi ser på situationen för Eriksson i Sverige och Marks &amp; Spencer eller Danone i Frankrike, att ifrågasätta kostnaden för den tillväxt som vi är på väg att genomföra.
Jag hörde, herr kommissionsordförande, er vädjan om att Europa skulle hålla sina löften.
Det kan Europa inte göra om det samtidigt kastar ut tusentals anställda.
Herr rådsordförande!
När ni därför vädjar till oss om balans mellan avreglering och socialt ansvar, förefaller ni instämma i våra landsmäns verkliga oro.
Ur den synvinkeln tror jag, och det blir min andra punkt, att alla framsteg som kan göras när det gäller strukturering av våra tjänster i allmänhetens intresse är grundläggande.
Vi har projektet med ramdirektivet.
Vi väntar på att det skall gå framåt.
Vad tjänar det annars till att fastställa detta ramdirektiv när vi har avreglerat alla sektorer?
Vi är redan mycket försenade: det är dags att agera och strukturera dessa sektorer.
Den andra punkten gäller metoden.
Många har sagt det före mig: Lissabon innebar en etapp, Stockholm tar hänsyn till det.
Det förefaller oss grundläggande att slutsatserna ni antagit om bättre fördelning mellan Luxemburgprocessen, den sociala dagordningen, Lissabonprocessen och de stora riktlinjerna för den ekonomiska politiken kan göra det möjligt för rådet i vår att på nytt finna sin verkliga uppgift, en riktlinje på grundval av det förberedande arbetet i kommissionen som gör det möjligt för var och en att behålla sin roll, kommissionen som impulsgivare, Europeiska rådet som skapare av riktlinjer.
För om alla vill göra allting har man ibland intryck av att det gör mindre ont, men det är också ofta mindre effektivt.
Och sedan förefaller det oss som om vi när det gäller dessa metoder, om vi vill ta hänsyn till den sociala skyldighet som ni talade om herr talman, också måste ändra våra indikatorer.
Vi kan inte exakt avläsa den sociala situationen.
Vi har förvisso gjort framsteg sedan Luxemburg, men vad vet vi om att verkligen dela mervärdet?
Vad vet vi om beaktandet av de anställdas kvalifikationer när de flyttar?
Vad vet vi om våra möjligheter att kämpa mot avskedanden, som inte bara skulle vara ekonomiska avskedanden, utan också blir finansiella avskedanden?
Det är definitivt inte det Europa vi vill ha.
