# ID: svediakorp-gov412232
# author: Suominen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 411
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Herr statsminister och rådsordförande, ordförande Prodi!
På första sidan i gårdagens nummer av Financial Times avfyrar Horst Köhler, Internationella valutafondens verkställande direktör, en civiliserad bredsida mot Europas politiska ledare.
Hänvisande till den finansiella situationen konstaterar han följande: en sänkning av Europeiska centralbankens ränta skulle otvivelaktigt hjälpa upp den europeiska ekonomin, men minst lika viktigt vore att Europa mera ambitiöst förverkligade förnyelsearbetet.
Ytterligare konstaterar han att valutafonden sannolikt kommer att dämpa förväntningarna på tillväxten till 2,5 procent.
Vi kan alltså observera att ekonomerna har varit lika besvikna över obeslutsamheten under Stockholmsmötet som min egen parlamentsgrupp, PPE-DE.
Tillväxten i Europa har alltså sjunkit under treprocentsnivån, en nivå som visserligen uppställdes som mål i ett medellångsiktigt perspektiv och som räcker för att upprätthålla och förbättra sysselsättningen och den sociala tryggheten i Europa.
Stockholmsmötet var som ett Nicemöte i miniatyr, utan gräl.
Ingen ville stiga fram för att försvara Europas gemensamma intressen och de flesta regeringarna höll fast vid sina egna, fiktiva förmåner.
Detta har skett trots ordförandelandets uppenbart omfattande ansträngningar att nå resultat.
Vid årets begynnelse var det någon som vitsade om att målen för Lissabonmötet påminde om dem som Nikita Chrusjtjov ställde upp.
Han påstod ju i början av 60-talet att Sovjetunionen på tio år skulle komma att passera Förenta staterna som ekonomisk makt.
Efter Stockholm kommer vitsens andra hälft att förverkligas.
Man måste nämligen komma ihåg att de krav som nu ställs på Europapatent, avreglering av monopol inom el, gas och post, flexiblare flygtrafik, Galileosystemet och så vidare kommer att förverkligas först fyra till tio år efter att de politiska besluten fattats.
Emellertid vill jag konstatera att ett positivt beslut fattades i Stockholm.
Äntligen har den nordliga dimensionens politik fått en tillstymmelse till konkret tillämpning.
Jag hoppas att det uppmuntrar inte bara oss i unionen utan även ryssarna att söka och finna lämpliga samarbetsobjekt också på andra håll.
Som finländare vill jag ställa statsministern i vårt kära grannland och ordförandeland följande fråga: I slutsatserna från Stockholmsmötet antecknades att det goda ekonomiska tillståndet som rått i unionen inte varit möjligt utan Ekonomiska och monetära unionen.
Har den svenska regeringen inlett förberedelserna för att uppfylla sina förpliktelser i gemenskapen genom att ansluta sig till denna unions tredje skede?
Och på svenska: Sverige är alltid välkommet i klubben.
