# ID: svediakorp-gov412231
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 371
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
På det ekonomiska och sociala området satte Europeiska rådet i Stockholm upp ett stort strategiskt mål: att ta fram de viktigaste villkoren för att göra Europa till ett konkurrenskraftigt område med full sysselsättning.
Men slutsatserna från rådet ger två ganska underliga intryck, dels oförsiktiga inlägg, dels en passiv hållning.
När det gäller inlägg åt olika håll kan man notera att det knappast finns någon fråga inom det ekonomiska och sociala området som inte tagits upp, även när det inte fanns något nytt att komma med.
Resultatet är att man har svårt att urskilja kraftlinjerna, bl.a. kan man inte längre urskilja vad som hör till europeiska befogenheter och vad som faller under nationell behörighet.
Europeiska rådet i Stockholm oroade sig för bärkraften i systemen för social trygghet, en fråga som det föregående rådet, i Nice, uttryckligen hade förbehållit den nationella befogenheten.
Det räcker med att i en bit av en mening nämna den nödvändiga respekten för subsidiariteten, och maskinen kan fortsätta att fungera som om ingenting hade hänt.
Denna metod med att vara allestädes närvarande innebär inte bara ett ifrågasättande av subsidiariteten, enligt den ifrågasätts även hur effektivt rådets arbete är.
Vi betvivlar mycket starkt att stats- och regeringscheferna verkligen kunnat ta hand om alla frågor och vi betvivlar också mycket starkt att man kan uppnå någon mobilisering över huvud taget med sådana metoder.
Mängden behandlade frågor visar bara ännu tydligare att uppgifterna för euron är praktiskt taget obefintliga, som man ändå hade lagt fram för oss som den högsta prioriteten, för att uppnå ett konkurrenskraftigt Europa, vilket var den huvudsakliga målsättningen i Stockholm.
I slutsatserna från rådet stod, dränkt i massan, att inom mindre än 300 dagar kommer euron att finnas som sedlar och mynt, men det står ingenting om de organisationsreformer som skulle kunna få den att komma ur sin nuvarande svaghet på valutamarknaderna.
Ingenting om kommissionens meddelande nyligen i frågan, som förefaller ha lagts åt sidan.
Om euron emellertid inte stiger i värde, herr talman, kommer dess trovärdighet i medborgarnas ögon att till slut ifrågasättas.
