# ID: svediakorp-gov412228
# author: Schmid, Herman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 348
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Enligt min uppfattning låg tyngdpunkten vid Stockholmsmötet på att utveckla den inre marknaden, alltså på den ekonomiska liberalisering som nämndes tidigare.
De sociala frågorna, särskilt frågan om arbetslöshet, förblev nästan orörda.
Göran Persson, det var ju meningen att mötet skulle lägga tyngdpunkten på sysselsättning och sysselsättningspolitik.
Det finns emellertid två olika former av sysselsättningspolitik.
Den ena handlar om att öka utbudet på arbetsmarknaden genom att öka arbetskraften, dvs. öka den s.k. sysselsättningskvoten, den andra om att minska antalet arbetslösa.
Detta är två olika politikområden.
I Stockholm ägnade ni all kraft åt att utvidga arbetskraften genom att tillföra nya grupper till arbetsmarknaden.
Det skulle ske genom att antalet hemmagående kvinnor minskas ute i Europa och genom att de äldre på arbetsmarknaden hålls kvar ytterligare några år.
Jag har i och för sig inte något emot åtgärder som ökar arbetskraftsutbudet, men ingen kan påstå att de gör någon direkt nytta för de arbetslösa.
Det är snarare tvärtom så, att de 14-15 miljoner som är arbetslösa får ytterligare konkurrens om arbetstillfällena genom att nya grupper tillkommer samtidigt som löneläget pressas ned för dem.
Man hade kunnat kombinera dessa båda sysselsättningspolitiska områden, inom vilka man alltså både vill höja den samlade sysselsättningen och bekämpa arbetslösheten, genom att också föreslå en sänkning av normalarbetstiden till 35 timmar per vecka, eller sex timmar per dag.
Det har påståtts att en arbetstidssänkning inte leder till nya jobb, men detta gäller inte lågavlönade jobb där det finns ett mycket tydligt samband mellan sänkt arbetstid och fler arbetstillfällen.
En arbetstidssänkning är dessutom till glädje för alla dem som redan är i arbete och gör det lättare att kombinera arbete och familjeliv.
Jag efterlyser faktiskt åtgärder för de arbetslösa.
Än är det inte för sent, eftersom det fortfarande är några månader kvar av det svenska ordförandeskapet.
Jag vill efterlysa åtgärder som speciellt riktar sig till dem som är arbetslösa och som hjälper dem här och nu.
