# ID: svediakorp-gov412224
# author: Carlsson, Gunilla (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 509
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Det är roligt att åter kunna hälsa statsministern välkommen och se att han har med sig flera av de svenska ministrarna.
I svenska media har statsministern sammanfattat mötet i Stockholm som ett europeiskt toppmöte när det är som bäst.
Med tanke på det magra resultatet kan man undra hur ett misslyckat toppmöte ser ut.
För oss som läser tidningarna och slutsatserna är det oklart om något annat hände än att Putin gästade toppmötet.
Slutdokumentet på 15 sidor beskriver i huvudsak vad man avser besluta vid ett senare tillfälle.
Man bestämde förvisso att börja tävla om vilket land som har flest barn på daghem och att kommissionen skall slutföra projekt som redan är påbörjade.
Mest tydligt är dock vad man inte åstadkom.
Man kom inte fram till några konkreta datum för avreglering av el- och gasmarknaderna i unionen.
Frågan om liberalisering av postväsendet har det svenska ordförandeskapet totalt gett upp och något gemenskapspatent blev det som bekant inte.
Man spelade fotboll under en längre stund än man diskuterade den fråga som mest berör européer idag, nämligen jordbrukskrisen.
Jag anser att rådet bör utvärdera och överväga vilken roll dessa toppmöten skall ha.
Skall de spela en viktig institutionell roll för att lösa och fatta beslut i viktiga frågor som fastnat i andra råd, eller skall de utvecklas till jippon med allt magrare och mer dämpade slutsatser?
Det är bekymmersamt att Lissabonprocessen som fick en bra början för ett år sedan nu tunnas ut.
Det kommande spanska ordförandeskapet har en viktig uppgift framför sig, nämligen att se till att Lissabon kommer att betyda något konkret och inte bara blir ord på pappret.
Situationen är just sådan som rådets tjänstgörande ordförande medger: Arbetet fortskrider inte tillräckligt snabbt för att förändringstakten skall kunna upprätthållas.
När man lyssnar på Barón Crespo förstår man att socialdemokraterna i Europa inte har det så lätt just nu.
När ekonomin i Europa avmattas finns det ingen anledning att stoppa reformen, utan man måste istället visa mer handlingskraft för att kunna åstadkomma konkurrenskraft och ökat välstånd.
Jag har två frågor till rådets tjänstgörande ordförande.
I en punkt i slutsatserna behandlas de kommande WTO-förhandlingarna, och jag kan instämma i vad som framförs.
Jag vill därför upprepa den fråga som förra gången avfärdades som alltför nationell och som gäller Tobin-skatten.
Har ordförandeskapet någon uppfattning om Tobin-skatten eller skall vi tolka svenska ministrars oblyga umgänge med Attac-rörelsen som ett ställningstagande för en internationell skatt på valutatransaktioner?
Min andra fråga gäller utvidgningen.
Det sägs att utvidgningsförhandlingarna går framåt och är en av ordförandelandets mest angelägna prioriteringar.
Kommer ni att lyckas med era målsättningar?
Vad avses konkret med ett " politiskt genombrott " i förhandlingarna?
Kan ordförandeskapet vid toppmötet i Göteborg lägga fram EU: s ståndpunkt i de känsliga och svåra områden som återstår så att förhandlingarna och ett förhandlingsavslut blir möjligt för de mest framgångsrika kandidatländerna under 2001?
