# ID: svediakorp-gov412205
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 642
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Låt mig än en gång tacka er för att jag fått detta tillfälle att kommentera några av ledamöternas uttalanden.
Om jag förstod rätt sade von Wogau att det meddelande som parlamentsledamöterna hänvisat till och som jag själv nämnde är lag.
Jag delar inte detta synsätt.
Det är fördraget som är lag.
Fördraget är tydligt.
Kommissionen är fördragens väktare och har av alla instanser godkänts som sådan.
Den kom ut med meddelandet 1997 för att tydliggöra vissa missförstånd med anknytning till de berörda artiklarna i fördraget.
Den gjorde inte detta utan anledning.
Jag skall här hänvisa till två särskilda händelser.
Den första är att Storbritannien 1991 försökte använda " gyllene aktier " för att motsätta sig andra medlemsstaters uppköp av vissa brittiska företag som hade privatiserats av statliga organ och verk.
Vid den tidpunkten, år 1991, var detta känt under namnet " the Lilley doctrine ".
Kommissionen reagerade ovanligt snabbt.
Storbritannien ändrade därmed sin policy.
Den andra händelsen ligger inte lika långt bak i tiden.
Min kollega Lamy var på en internationell nivå tvungen att motsätta sig ett liknande amerikanskt initiativ, vilket berörde vissa statliga europeiska företag på telekommunikationsområdet.
Man kan alltså konstatera att kommissionen, vad gäller båda de här händelserna, har vidtagit åtgärder mot försöken, oavsett om det rör sig om en medlemsstat eller, som i fallet med USA, om ett tredje land, att blockera företags investeringar, oavsett om det rör sig om statliga eller privata företag, i ett av medlemsstaterna privatiserat företag.
För att återknyta detta till huvudfrågan har kommissionen inte gjort något annat än att tolka de i fördraget relevanta artiklarna, vilket innebär artikel 56 och 43.
Detta är vad som presenteras i tolkningsmeddelandet.
Därför kan man inte hävda, som Katiforis gjorde tidigare i kväll, att kommissionen skapar sitt eget regelverk.
Låt mig än en gång och en gång för alla säga att kommissionen har anförtrotts uppdraget att agera som fördragets väktare.
Under perioden före 1997 fanns en osäkerhet om på vilket sätt man borde tolka artikel 43 och 56.
Detta är orsaken till att man kom med tolkningsmeddelandet.
Den sista instansen som avgör vad som är rätt och vad som är fel är EG-domstolen.
Självfallet är det inte kommissionen som bestämmer vilka rättsliga tolkningar som skall göras.
Det är domstolens ansvarsområde.
Men innan domstolen kan avgöra frågan måste någon väcka åtal inför domstolen.
Det är vad kommissionen har gjort.
Kommissionsledamoten har spelat en särskild roll i den här affären och har dragit en rad medlemsstater inför domstol för att ha utnyttjat " gyllene aktier ".
Därför måste jag invända mig mot den förebråelse som riktats mot kommissionen, nämligen att den har tillskrivit sig själv vissa ansvarsområden som den i själva verket inte har och att den bygger upp ett alldeles eget regelverk.
Nej, det enda kommissionen gör är att tolka och uttala sig om vad lagen säger.
Detta är anledningen till att många medlemsstater dragits inför domstol.
Förhoppningsvis kommer vi snart att få besked om vad domstolen tycker om saken.
Jag blev tillfrågad om jag kunde utfärda ett direktiv.
Det finns inget behov av ett direktiv.
Vi har ju redan ett fördrag.
Kommissionen tolkar fördraget och domstolen fattar beslut.
Alltså behöver vi inget direktiv.
Nu när jag sagt allt det här vill jag meddela att kommissionen inom kort kommer att föra en diskussion om den här frågan.
När den diskussionen är över kanske jag kan komma med ytterligare information till parlamentet, men innan dess ser jag ingen anledning till att ändra den ståndpunkt jag här presenterat.
