# ID: svediakorp-gov412202
# author: von Wogau (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 339
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade kolleger!
I den resolution som vi talar om ikväll tas två frågor upp.
Först är det problemet med gemenskapens lagstiftning.
Om vi tar oss en titt på gemenskapens rättskällor har vi å ena sidan den ursprungliga rätten i fördraget och å andra sidan direktiv och förordningar som utfärdas under rådets och parlamentets medverkan.
Däremellan har något etablerat sig som ofta betraktas som en rättskälla - meddelanden.
Det är ett av dessa meddelanden vi diskuterar i dag.
Herr kommissionär, ni har med all rätt påpekat att detta meddelande bara är en tolkning och att det även stöder sig på EG-domstolens rättspraxis.
Men ofta tycks kommissionen vara ensam om att tolka rätten, utan rådets eller Europaparlamentets medverkan.
Kommissionen uppträder som ensam lagstiftare, så som fallet var i det gamla Bysans på kejsare Konstantins tid.
Min juridiklärare i Freiburg betecknade kommissionens förfarande vid något tillfälle som den kejserliga bysantinska lagstiftningsmetoden.
Därför tror jag att det i sådana viktiga fall är nödvändigt att direktiv och förordningar verkligen läggs fram och precis som sig bör utfärdas under parlamentets och rådets medverkan.
Problemet vi diskuterar leder till en andra fråga, nämligen frågan om konkurrensen i Europeiska gemenskapen.
Avregleringen, det vill säga avskaffandet av monopolet är en av Europeiska unionens framgångshistorier.
På telekommunikationsområdet har vi sett att en sänkning av kostnaderna och priserna verkligen har lett till fördelar för medborgarna.
Men här finns en stor fara.
Situationen är den att vissa avreglerar och öppnar för konkurrens medan andra inte gör det.
Vi kan då se att de som inte har gjort det till och med vinner med sitt monopol ibland, så länge de andra köper upp, tills ett privat monopol ersätter det gamla statliga monopolet.
Medborgaren möts då liksom tidigare av ett monopol och har ingen fördel av avregleringen.
Jag tror att kommissionen bör hålla detta faktum i minnet i sitt framtida agerande.
