# ID: svediakorp-gov412181
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 855
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle speciellt vilja gratulera fru Hermange till hennes utförliga betänkande och framhålla att hon, i likhet med många parlamentsledamöter, lyfter fram två grundläggande aspekter på problemet.
Den första aspekten gäller fördomarna och de kulturella och politiska förändringarna, och den andra är kravet på jämlikhet och lika möjligheter att ta del av allt slags verksamhet.
Detta andra mål, rätten till fullständig och lika tillgång, innebär konkreta politiska åtgärder för 12 procent av Europas medborgare.
För att ge er en mera konkret uppfattning om antalet, kan vi säga att de 37 miljonerna funktionshindrade motsvarar befolkningen i ungefär 9 länder av Danmarks storlek.
Både i kommissionens meddelande och i Hermanges betänkande läggs speciellt stor vikt vid att man måste ta ett helhetsgrepp på de funktionshindrades problem, dvs. alla politikområden måste inbegripas och det är nödvändigt att ta hänsyn till denna dimension i alla slags beslut.
Därför nämns även i meddelandet konkret kravet på byggnaders tillgänglighet, den byggnadstekniska dimensionen, sysselsättningen, kommunikationerna, tekniken, utbildningen, hälso- och sjukvården.
Jag måste säga att under den korta tid som gått mellan kommissionens meddelande och betänkandet har vi tre intressanta exempel.
För det första, de ansträngningar som har gjorts för att garantera flygpassagerarnas rättigheter.
Ett samråd på europeisk nivå, som kommer att undertecknas, under medverkan av såväl flygbolagen och kommissionen som grupper av personer med funktionshinder, för att vi skall komma fram till konkreta och bindande åtaganden, som garanterar alla passagerares och funktionshindrades rättigheter.
Det andra intressanta exemplet är initiativet e-Europe, i vilket man fastslår, konkret och från fem olika utgångspunkter, att personer med funktionshinder måste få tillgång till all ny teknik och alla informationssystem.
Det tredje exemplet, slutligen, är det nyligen offentliggjorda programmet om forskning och teknik, som innefattar dels social forskning och sociala undersökningar, dels också speciella skyldigheter, när det gäller de speciella tekniska hjälpmedel som de funktionshindrade har behov av.
Värderade parlamentsledamöter, såsom med all rätt har påpekats, krävs det konkreta insatser, och naturligtvis måste vi ta hänsyn till att det på europeisk nivå finns möjligheter att komplettera de enskilda staternas politik, eftersom denna sektor fortfarande nästan uteslutande faller under medlemsstaternas behörighet.
Trots det anser jag det vara av intresse att ta upp konkreta frågor, som t.ex. lagstiftningen.
Tack vare parlamentets pådrivande roll lyckades vi nyligen på rekordtid anta direktivet mot diskriminering av funktionshindrade inom arbetslivet.
Detta direktiv är verkligen ett historiskt beslut av Europeiska unionens organ, och den stora utmaningen är att tillämpa det på rätt sätt.
I alla de program som just nu pågår och som initierats av kommissionen nämner man dessutom särskilt skyldigheterna mot personer med funktionshinder, och detta gäller såväl initiativet Equal och programmet mot diskriminering som programmet mot social utslagning, men också det femte kvinnoprogrammet.
Jag anser att det också är av intresse att nämna sysselsättningsstrategin.
På förslag av parlamentet accepterade kommissionen i fjol att planera för funktionshindrades medverkan i utarbetandet av sysselsättningsstrategin, vilket dock inte accepterades av ministerrådet.
Vi återkommer i år för att uppställa konkreta kvantitativa mål både på europeisk och på nationell nivå för funktionshindrades medverkan i programmet för sysselsättningsstrategin, det kan gälla yrkesutbildning eller livslångt lärande eller tillgång till ny teknik eller lönebidragsanställningar.
Detta kommer också att vara en av våra egna prioriteter under nästa år.
Jag måste också säga att kommissionen förbereder ett meddelande om företagens sociala ansvar.
Vad vi kommer att lägga särskild vikt vid i detta meddelande - och vi samarbetar redan med speciella företagsnätverk i detta syfte - är varje företags personliga, speciella ansvar för att tillämpa en social politik och inlemma funktionshindrade personer i verksamheten.
Jag har nyligen besökt de bolag som belönades av kommissionen förra året för att de anställt personer med funktionshinder, och det var verkligen en synnerligen positiv överraskning.
Man kan se hur ett litet eller medelstort företag ökar sina vinster genom att dra nytta av det välutvecklade speciella kunnandet hos personer med funktionshinder.
Jag skulle vilja nämna det konkreta problemet med överföring av sociala förmåner till alla länder och påpeka att det är speciellt svårt att lösa detta problem, eftersom det ju finns enormt stora skillnader beträffande systemens organisation såväl som beträffande förmånernas nivå.
Det är sant att förordning 1408 / 71 inte ger denna möjlighet till överflyttning av eller diskussion om förmåner för personer med funktionshinder.
Och naturligtvis skulle jag också vilja säga att det för närvarande finns ett betydande motstånd från många länder mot överflyttning av förmåner, eftersom detta skulle innebära en enorm ekonomisk kostnad.
Avslutningsvis, måste jag säga att år 2003 kommer att innebära en verkligt stor utmaning.
Vi skall naturligtvis diskutera med parlamentet för att komma fram till vårt helhetsförslag, men år 2003 kommer att innebära en stor utmaning för oss alla, eftersom vi bör kunna visa upp resultat och inte bara ord.
