# ID: svediakorp-gov412169
# author: Mantovani (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 411
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, ärade kolleger!
Jag vill först av allt tacka Hermange för ett utmärkt arbete när det gäller ett Europa fritt från hinder för personer med funktionsnedsättning.
Jag tror det är nödvändigt att integrera de funktionshindrades rättigheter inom ramen för gemenskapsrätten, framför allt inom sektorerna transporter, tillträde till byggnader, informationssamhället och konsumentpolitiken.
Men jag är övertygad om att problemet med en konkret integrering av de funktionshindrade inte enbart sker genom att vi undanröjer de klassiska hindren, till exempel arkitektoniska hinder för offentliga platser eller problem i samband med transporter, utan framför allt genom en ny attityd till de funktionshindrades vardagstillvaro från allmänhetens sida.
I sådana här frågor kan naturligtvis de psykologiska synpunkterna, i kombination med människors förutfattade meningar, utgöra hinder som är väl så stora som dem som skapas av olika arkitektoniska lösningar.
En annan viktig fråga som måste understrykas och som även togs upp i slutsatserna från ordförandeskapet i Stockholm är frågan om de funktionshindrades integrering i arbetslivet.
Vi måste sträva efter att överträffa det obligatoriska antalet anställda personer med funktionsnedsättningar i företagen, och främja detta genom en konsekvent sänkning eller ett avskaffande av avgifter, såväl sociala avgifter som skatter.
Detta skulle ge den positiva effekten att vi utnyttjar denna sociala resurs, som i dag bara utnyttjas delvis, och leda till fördelar för ekonomin som helhet.
För närvarande lider 37 miljoner europeiska medborgare av någon form av funktionsnedsättning och deras arbetslöshet är tre gånger så hög som den genomsnittliga.
Låt oss inte heller glömma att strävandena att skapa full sysselsättning inom unionen inte innebär att man enbart koncentrerar sig på att skapa nya arbetsplatser, utan även på att skapa bättre sysselsättningstillfällen för alla, inklusive personer med funktionsnedsättningar.
Det är slutligen av avgörande betydelse att den europeiska forskningen ges möjligheter att spela en grundläggande roll, via sina olika centra, när det gäller att utveckla teknik som kan förbättra de funktionshindrades situation.
På det viset kanske vi kan överbrygga den klyfta som finns mellan oss och USA.
Låt mig som avslutning peka på den roll som medlemsstaterna måste ta på sig när det gäller att förbättra kompetensen och skapa en särskild yrkesutbildning för personer som samarbetar inom ramen för frivilligorganisationer och olika sociala kooperativ, för att ge en adekvat yrkesutbildning som motsvarar de olika former av funktionsnedsättning som existerar.
