# ID: svediakorp-gov412168
# author: Hermange (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 831
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, kära kolleger, fru kommissionär, kära kolleger i de sammanslutningar som tagit plats på åhörarläktaren!
Ni får ursäkta mig om jag talar långsamt, men i dag är det premiär, eftersom vår debatt översätts till teckenspråk, och jag skulle vilja tala om för kommissionen att jag också har låtit översätta detta betänkande till blindskrift.
Det är första gången som en parlamentarisk församling utför den här typen av arbete.
Betänkandet kommer att skickas till alla sammanslutningar i alla våra länder, genom utskottet för sysselsättning och socialfrågor.
Det är för mig en glädje och källa till belåtenhet, men också en anledning till hopp, att i kväll lägga fram ett betänkande i Europaparlamentet som är ett svar på kommissionens meddelande.
Det är en glädje, eftersom jag är medveten om att detta betänkande kanske räknas mer än andra, eller åtminstone på ett mer direkt sätt, för det Europabygge som jag önskar se, ett mänskligt Europa som vi alla är engagerade i och som vi alla vill uppnå.
Vi är nämligen väl medvetna om att vi efter att ha byggt upp varornas och valutans Europa måste bygga upp just ett sådant Europa under det tjugoförsta århundradet.
Arbetet med detta betänkande stärker mig i min övertygelse om att vi bara kan ge morgondagens Europa dess bästa ansikte om vi bygger upp det på en grund av solidaritet, rättvisa och respekt för alla människor.
Detta ögonblick är för mig också en källa till belåtenhet, för även om det bär mitt namn är det framför allt resultatet av en ny arbetsmetod som medfört många och fruktsamma kontakter med sammanslutningar för personer med funktionsnedsättningar som har skrivit detta betänkande tillsammans med mig, framför allt genom det europeiska forumet för personer med funktionshinder, som jag vill hedra för dess mycket värdefulla bidrag till detta arbete.
Min belåtenhet beror också på det stora intresse som mina kolleger har visat, eftersom de har lämnat in fler än 100 ändringsförslag till det ursprungliga förslaget.
I det avseendet skulle jag vilja säga att jag kan godta två ändringsförslag från socialistgruppen, bland de ändringsförslag som har lämnats in under den senaste tiden.
Jag vill också tacka kommissionens generaldirektorat för utbildning och kultur samt Europeiska byrån för anpassning av utbildning efter vissa särskilda behov, som har sitt säte i Köpenhamn, för deras deltagande.
Om betänkandet antas av parlamentet ökar betänkandet slutligen mina förhoppningar, eftersom det kommer att öppna många dörrar för de 37 miljoner medborgare i unionen som lever med ett funktionshinder.
Genomgången av detta betänkande kretsar kring fyra huvudlinjer: den första " mainstreaming " och rätten att vara annorlunda, den andra " familjen och funktionshinder " - en funktionshindrad person, spädbarn eller åldring, är nämligen alltid ett barn eller förälder till någon, och det är alltid i familjesammanhanget som den funktionshindrade har sitt främsta stöd.
Tredje temat: att övervinna hinder och tillgänglighetsproblem.
Fjärde temat: samordning och information.
Utifrån dessa teman har vi formulerat ett antal förslag.
Det första är självklart att förverkliga år 2003, som skall bli ett europeiskt år för personer med funktionsnedsättningar, vilket man talade om i Nice.
För det andra framstår det som viktigt att ett antal åtgärder vidtas när det gäller tillgång till bidrag.
När en italiensk, fransk, belgisk eller grekisk arbetstagare reser för att arbeta i ett annat land än sitt eget skall denne arbetstagare ha rätt att få de bidrag han eller hon har rätt till som funktionshindrad.
Det handlar även om ett ömsesidigt erkännande av id-kort för funktionshindrade på hela unionens territorium.
Tillgängligheten bör även omfatta utbildning.
Vi vet alla att integrationen i skolan inte gagnar funktionshindrade personer.
Därför vill jag meddela att den 26 november i år, i senaten i Paris, kommer det första europeiska mötet att äga rum som ägnas åt utbildning och funktionshinder, i samarbete med den europeiska medicinska akademin.
Tillgängligheten omfattar även transporter och offentliga byggnader.
Vi känner till Brian Crowleys vittnesbörd i samband med invigningen av denna byggnad.
I det sammanhanget kan vi förutspå ett kommande direktiv, som t.ex. rör hissfrågan.
Jag önskar att man i det direktivet kan ange tvingande normer till förmån för funktionshindrade personer.
Detta var vad jag ville säga helt kort, och samtidigt påpeka att det betänkande som läggs fram i dag både är ett slutresultat och en utgångspunkt.
I en tid då man talar mycket om " lobbying " vill jag inför år 2003 och tillsammans med alla sammanslutningar kunna agera vid alla instanser inom kommissionen och rådet, så att dessa rekommendationer - eller åtminstone vissa av dem - översätts till direktiv, för att en europeisk politik för funktionshindrade personer kan byggas upp i Europa.
