# ID: svediakorp-gov412087
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,458
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, ärade kolleger!
Euron blev verklighet från och med den 1 januari år 1999 och införandet av sedlar och mynt kommer att ske om 272 dagar.
I och med detta kommer vi att fullfölja den historiska övergången till en enda valuta för alla medlemsländer under beskydd av Ekonomiska och monetära unionen.
Under de två första åren av eurons existens har den gjort det möjligt att befästa goda ekonomiska resultat och substantiell utveckling.
Jag kommer inte att upprepa några tillväxt- och inflationssiffror och inte heller tala om i vilken utsträckning den monetära politiken har bidragit till tillväxten eller konvergensen av våra ekonomier, och jag kommer inte heller att tala om den roll som euron har spelat som en skyddande faktor inför externa kriser.
Hur som helst är det ett faktum att euron har haft en klar effekt på den ekonomiska integreringen och att den har skapat de förhållanden som är nödvändiga för en bred europeisk marknad med god likviditet.
Det är sant att denna nya situation gör det möjligt för oss att ta itu med andra utmaningar, till exempel inom budgetpolitiken: att undvika att den blir cyklisk och den gör det också möjligt för oss att förbereda oss för de risker som den åldrande befolkningen innebär, att påskynda de strukturella reformerna för att förbättra vår tillväxtpotential, avancera inom området för finansiell lagstiftning för en ökad integrering av marknaderna och fullborda processen med det stundande införandet av sedlar och mynt den 1 januari nästa år, vilket vi hoppas blir framgångsrikt.
Införandet av sedlar och mynt kommer utan tvivel att bli en historisk händelse.
Företagen, konsumenterna, förvaltningarna, alla måste vi anpassa oss till denna nya situation och den rapport som läggs fram i dag innehåller ett meddelande om vilket stadium förberedelserna för införandet av mynt och sedlar befinner sig i, men förutom en övergripande avstämning av situationen, genomförs ytterligare två arbeten: i första hand att se i vilken utsträckning riktlinjerna i rekommendationen av den 11 oktober från kommissionen har uppfyllts av medlemsstaterna och i andra hand, att fastställa god praxis för att underlätta övergången till sedlar och mynt i euro.
Det är möjligt att denna rapport är den sista från kommissionen till rådet.
Jag säger att det är möjligt för vi utesluter inte möjligheten att utarbeta en ny rapport om situationen kräver det.
Detta kommer i så fall att ske i oktober.
Vad jag kommer att göra nu är att ta upp de två frågor som tas upp i dagens rapport: hur ser situationen ut för närvarande och vilken ny praxis som föreslås.
Översikten av förberedelserna återspeglar en situation som jag skulle beskriva som ojämn.
Situationen är varken helt positiv eller helt negativ, den är något mitt emellan och i vissa fall är den mer negativ än positiv.
Detta gäller dock vissa mycket begränsade fall.
När det gäller företagen har de stora företagens förberedelser gått framåt på ett i stort sett mycket tillfredställande sätt, men de små och medelstora företagen släpar fortfarande efter.
Cirka hälften av dessa har förbättrat sin situation men den andra hälften har fortfarande inte någon handlingsplan för övergången till euron den 1 januari nästa år.
Och vad som är ännu viktigare: vart tredje av dessa företag vet fortfarande inte att de från och med den 1 januari år 2002 måste genomföra alla sina transaktioner i euro.
De små och medelstora företagens dåliga förberedelser är följaktligen fortfarande ett av de största orosmomenten i rapporten.
Vad beträffar konsumenterna framgår det klart och tydligt av eurobarometern att konsumenterna har en relativt förvirrad bild av euron.
Till exempel tror en av fyra personer (25 procent) att sedlar och mynt i euro som ges ut av ett land enbart är giltigt betalningsmedel i det landet, vilket visar att något så grundläggande som att vi har en enda valuta fortfarande inte har förståtts till fullo.
Var femte medborgare vet till exempel inte att i och med att euron införs dras den gamla valutan in, och även om framsteg har gjorts i fråga om tidsplanen, vet 40 procent av medborgarna fortfarande inte vilket det exakta datumet för införandet av sedlar och mynt i euro är.
De många informationskampanjerna har gett begränsade effekter, men det beror ofta på att det är svårt att få konsumenten att intressera sig för en händelse som fortfarande ligger så långt fram i tiden.
Det finns mycket informationsmaterial, men konsumenterna bryr sig ofta inte om att läsa det.
Vi är övertygade om att den här situationen kommer att förändras i början av andra halvåret 2000 när de stora fakturerande företagen i förväg övergår till utbetalningar i euro.
Detta kommer att bidra till att konsumenterna gradvis slussas in i den nya situationen.
När det gäller förvaltningarna är de i allmänhet redo och erbjuder medborgarna ett brett utbud av transaktioner som de kan utföra i euro, även om de skulle kunna ha ett ännu större inflytande på ekonomin genom att till exempel utfärda offentliga kontrakt eller betala ut tjänstemännens löner i euro, något som vissa medlemsstater, men inte alla, har satt igång.
Bankerna samarbetar bra; de är i färd med att genomföra en tidig övergång när det gäller kundförbindelser.
Anpassningen av bankomaterna till eurosedlar år 2002 kommer förmodligen att ske mycket snabbt, till och med omedelbart i de flesta medlemsstater; de kommer i allmänhet att innehålla sedlar i mindre valörer, vilket bidrar till att mildra de problem med växel som kan uppstå inom handeln.
Att växla in nationella sedlar till euro kommer att vara kostnadsfritt och kunna göras i obegränsad utsträckning i de flesta av de deltagande staterna under perioden med dubbel cirkulation.
Bankerna har därför blivit ett av de viktigaste redskapen för övergången till euro och deras policy att gå över till euron på ett tidigt stadium är ett mycket viktigt bidrag för att göra de ekonomiska operatörerna mer mottagliga för euron.
Vi har även utvecklat en metod för god praxis, vilka helt enkelt är en rad enkla och konkreta metoder som redan nu tillämpas i vissa medlemsstater och som även sprids till de övriga staterna för att de också skall kunna tillämpa dem.
I dagens rapport lägger kommissionen fram 20 nya exempel på god praxis, 10 stycken som är tänkta att genomföras innan sedlar och mynt kommer i omlopp den 1 januari och ytterligare 10 som kan genomföras på ett senare stadium.
Dessa åtgärder är visserligen inte tillämpbara i alla medlemsstater i Ekonomiska och monetära unionen; de utgör en samling idéer som var och en av medlemsstaterna kan använda sig av om de anser det vara lämpligt.
Jag kommer att ta upp vissa av dessa, och det är som sagt relativt enkla metoder, som till exempel att sprida valutaräknare till de små affärsrörelserna under den period när den nationella valutan och euron används parallellt.
Eller att skapa och sprida valutaräknare för de små företagens ekonomibehov, en grundläggande fråga för att begära front loading av sedlar och mynt när den stunden kommer.
En annan åtgärd är att konsumenter och företagare kommer överens om att en del av lönen börjar betalas med " kits " med euro i slutet av året, vilket är genomförbart.
Efter införandet av sedlar och mynt den 1 januari 2002 uppstår nya behov.
Vi rekommenderar till exempel att butikerna inte inleder sina realisationer den 2 januari, vilket är brukligt i vissa medlemsstater.
Detta skulle nämligen få ohanterliga konsekvenser för driften av dessa affärsrörelser.
Vi rekommenderar även att tillstånd beviljas för " neutralisering " av de nationella valutorna för vissa penningtransportörer på så sätt att vi minskar transportriskerna.
Vi föreslår också att särskilda instrument för anpassning av den gamla valutan skapas i syfte att sätta igång insamlingen av den gamla valutan på enklast möjliga sätt, vilket har gjorts i Frankrike.
Som sagt, det finns en rad användbara metoder.
En del av dessa har redan tillämpats i vissa medlemsstater och de kommer helt klart underlätta att införandet av sedlar och mynt i euro för 300 miljoner européer sker så smidigt som möjligt.
Den logistiska verksamheten är mycket viktig och vi måste försöka lösa de flesta problemen innan tiden är inne det för att de praktiska problem av mindre vikt som kan uppstå på ett underordnat plan inte försvårar den grundläggande faktorn, det vill säga, att sedlar och mynt i euro då sätts i omlopp.
