# ID: svediakorp-gov412079
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,720
# sentences: 138
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag kommer att försöka besvara alla de frågor som ställts, fastän jag, med tanke på den tid som står till mitt förfogande, är säker på att jag i viss mån kommer att misslyckas.
Jag ber er att ha överseende ifall jag gör det.
Ett antal av er - i själva verket kanske alla - har talat om vaccination och framfört argument för en mer allmän användning av vaccination.
Tillåt mig att vara mycket tydlig i fråga om detta och upprepa vad jag har sagt tidigare.
Kommissionen anser att det finns en roll för vaccination.
Jag har sagt detta vid ett antal tidigare tillfällen när jag har varit här i parlamentet och vid andra tillfällen och på andra platser.
Ordet " brandvägg " (" firebreak ") användes antagligen först av mig i denna kammare!
Jag har haft detta i tankarna från första början.
Det förklarar varför det redan har godkänts som en förebyggande åtgärd i Förenade kungariket och Nederländerna.
Faktum kvarstår emellertid, att ingen medlemsstat har bett kommissionen att godkänna allmän förebyggande vaccination.
Det råder i själva verket enighet mot ett sådant tillvägagångssätt, vilket uttrycktes så sent som vid Europeiska rådet i Stockholm i förra veckan.
Detta är ett erkännande av de begränsningar som är förknippade med vaccination, vilka jag redan har redogjort för och inte kommer att upprepa.
Låt mig ge er ett specifikt exempel på dessa begränsningar, som jag hämtar direkt från den rådande situationen.
Det ursprungliga utbrottet i Förenade kungariket började hos grisar.
Sjukdomen spred sig sedan till får, av vilka några tyvärr exporterades till andra medlemsstater innan viruset upptäcktes.
Det är smittade får som har varit den största orsaken till virusets spridning.
Men vaccinationen i EU var, innan politiken att icke-vaccinera började tillämpas 1991, begränsad till nötkreatur.
Med andra ord, även om man hade vaccinerat på samma sätt som före 1991, skulle den största skadan ändå ha skett.
Grisarna i Heddon i England, där utbrottet startade, skulle ändå ha smittats.
De skulle ändå ha smittat fåren.
Några av dessa får skulle ändå ha exporterats till Frankrike och Irland, där de skulle ha smittat kalvar på väg till Nederländerna.
Med andra ord skulle utbrotten i alla fyra medlemsstater med största säkerhet ha inträffat, om man tar hänsyn till det sätt på vilket epidemin startade.
För den händelsen att ni inte är övertygade, vad skulle ha hänt om djuren hade vaccinerats mot fel virusstam?
Det måste göras mycket klart att valet av vaccin inte är olikt ett lotteri, som jag sade tidigare.
Man skulle kunna ha tur och välja rätt vaccin, men det är mer troligt att man har otur och väljer fel - det finns sju stycken att välja på, vart och ett med sina egna undertyper.
Ja, det finns en roll för vaccination, men den är av det slag som jag redan har redogjort för, nämligen begränsad till att användas under klart angivna omständigheter för att få ett utbrott under kontroll.
Detta skulle kunna ändras om nya och effektivare vaccin upptäcks, särskilt om ett markörvaccin som gör det möjligt för oss att skilja mellan vaccinerade och smittade djur utvecklas.
Vi har ännu inget sådant vaccin.
Några personer framhöll den punkten tidigare, och de har helt rätt.
Jag instämmer fullständigt med dem.
Men vi måste fram till dess arbeta inom ramen för de begränsningar som hör samman med de befintliga möjligheterna på detta område.
Låt mig ta upp några av frågorna från enskilda ledamöter.
Varför reagerar inte kommissionen på erfarenheterna i Afrika och Argentina?
Det rör sig här inte om några precedensfall.
I Argentina är situationen för närvarande den, att man har tillämpat en vaccinationspolitik i vissa områden och inte i andra, men sjukdomen har spridit sig till de andra områdena.
Handel tilläts tidigare från de fria områdena.
Handeln har nu stoppats till USA, till Europeiska unionen och till andra platser, så det är inget svar.
Jag håller med om att mul- och klövsjukan måste angripas på ett annat sätt än BSE.
Det är i alla avseenden en mycket annorlunda fråga.
Varför tillämpar vi inte skyddsvaccination, vilket skulle leda till att sjukdomen slutgiltigt kunde bekämpas?
Frågeställaren sade att han hyste starka tvivel i fråga om detta.
Jag sade att akut brandväggsvaccination skulle ha en viss begränsad inverkan under omständigheter då det inte är möjligt att avliva eller göra sig av med ett djur omedelbart.
Jag sade att vaccinationen inte skulle vara verksam förrän efter sex till tio dagar.
Böge, tror jag att det var, sade femton dagar, vilket förvisso kan stämma, och det är med säkerhet någonting i den storleksordningen.
Det jag vill säga med detta - och jag sade det tidigare - är att djur är smittsamma under den perioden.
Så om man tror att svaret på detta problem är att i morgon vaccinera ett djur som skulle kunna vara smittat eftersom det har varit i kontakt med andra djur och sedan tro att djuret inte är smittsamt och låta det komma i kontakt med andra djur, löper man den enorma risken att sjukdomen sprids i hela kreatursbesättningen.
Det är enligt min mening ett otillräckligt svar, eftersom det inte omfattar alla de situationer som kan uppstå.
Men det kan tillämpas under vissa omständigheter, om man använder det på det sätt som det används i Nederländerna och som övervägs i Förenade kungariket.
Men det kräver fullständig inhägnad.
Det kräver en mycket sträng övervakning, och det kan bara fungera under omständigheter då det utgör ett slags brandvägg som förhindrar att sjukdomen sprids vidare till icke-smittade områden.
Jag ombads att överväga minskade mjölkkvoter, men det är naturligtvis en fråga för min kollega Franz Fischler, och jag kommer att meddela honom om att frågan togs upp i kammaren denna eftermiddag.
Det har även påståtts att kommissionen handlade för sent.
Jag kan med handen på hjärtat säga att det inte stämmer.
Vi fick informationen den 20 februari och handlade inom loppet av tolv timmar.
Ett kommissionssammanträde var i själva verket inplanerat till följande dag.
Vi informerades på tisdagsnatten.
Jag tog upp frågan på kommissionens sammanträde på onsdagen.
Så att säga att kommissionen inte handlade omgående är i mina ögon oriktigt och orättvist.
Kommissionen handlade verkligen mycket snabbt i denna fråga.
Såvida inte det som menas är att kommissionen borde ha handlat före utbrottet.
Om ni säger det, säger ni att vi bör tillämpa en politik med allmän vaccination i hela Europeiska unionen.
Vi talar om ungefär 300 miljoner djur, sju olika typer av vaccination var sjätte månad, och jag tror inte att någon på allvar begär att ett sådant förslag skall läggas fram.
Det har även påståtts att vaccinationer endast godkänns för djur som står i begrepp att slaktas.
Det är inte fallet.
Ett godkännande har getts i Förenade kungariket utan att åtföljas av något krav på slakt, och det gäller vaccination av kor som fortsätter att ge mjölk, vilken behandlas på vederbörligt sätt för att skydda människor.
Köttet från djuren går in i livsmedelskedjan, men bara i behandlad form och under särskilda omständigheter och stränga kontroller.
Även Berlato framförde åsikten att kommissionen inte handlar tillräckligt snabbt, och jag upprepar det svar som jag gav till Graefe zu Baringdorf.
Man har sagt mig att jordbrukarna vill att vi skall börja vaccinera.
Utan att påverka det som jag har sagt tidigare vill jag tala om att ett antal andra jordbrukare säger raka motsatsen.
De har kommit till mig och sagt " Vi vill inte ha någon vaccinationspolitik ".
Jag har träffat jordbrukarnas fackföreningar.
De har olika åsikter, men ett betydande antal jordbrukare anser att vi inte bör börja vaccinera.
Jag skall få mer information om detta inom den närmaste timmen.
Jag kommer om ungefär en halvtimme att möta Kommittén för jordbrukets näringslivsorganisationer (COPA) igen för vidare diskussioner om denna fråga.
Men det råder ingen enig syn bland jordbrukarna i frågan.
Som svar på Wyns fråga om statsstöd: ja, naturligtvis, om kommissionen underrättas om den typen av stöd, kan ett åtgärdspaket överenskommas, och som jag förstår saken har ett åtgärdspaket faktiskt redan överenskommits.
Hyland ställde tre frågor till mig, vilka särskilt gällde länder utanför gemenskapen och Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO).
Naturligtvis sköter FVO sitt arbete, och det krävs av dem att de sköter det ordentligt.
I det här fallet var införseln av smittat kött en olaglig införsel, som naturligtvis aldrig skulle ha upptäckts vid någon FVO-inspektion.
Det rörde sig alltså om en olaglig verksamhet.
Det är intressant att notera att även jordbruksministern i Frankrike har sagt att utbrottet där var en följd av olaglig verksamhet, och faktiskt har jordbruksministern i Irland sagt exakt samma sak, att utbrottet där var följden av olaglig verksamhet.
Det betyder följaktligen att lagstiftningen finns där, att säkerhetsåtgärder är på plats, men att det finns människor som inte följer lagen, och konsekvensen är att vi har haft utbrott i Förenade kungariket, Frankrike och Irland; och utbrottet i Nederländerna är en direkt följd av det i Frankrike.
Alla dessa utbrott kan ledas tillbaka till olagliga verksamheter, med säkerhet i tre länder och kanske i fyra.
Två personer hänvisade till EU: s arbetsgrupp, och jag vet att Hyland nämnde den tidigare.
Det är något som bör tas under övervägande.
Jag kommer att ta upp frågan med mina rådgivare och överväga saken ytterligare.
Stevenson tog upp en mycket viktig sak angående vaccinationer, som var att man vaccinerar i Saudiarabien.
Det finns ett antal länder i världen där mul- och klövsjukan är endemisk och där man vaccinerar.
Men det förekommer likväl utbrott av andra stammar av mul- och klövsjukan i det landet, så - ännu en gång - en politik som går ut på allmän vaccination är inte svaret.
När det gäller frågan om huruvida inskränkningarna kommer att hävas i Förenade kungariket, har en inskränkning redan hävts i Nordirland, där omständigheterna var sådana att åtgärden var motiverad.
Jag fick frågan varför man stänger djurparker.
Jag kan bara dra slutsatsen att skälet till det är att det är en extrem försiktighetsåtgärd.
Jag har hört att elefanter, kameler, antiloper och giraffer antagligen är mottagliga för sjukdomen.
Jag antar att djurparkernas ägare svarar med att säga: " Ja, det är nog lika bra att vi håller djurparkerna stängda under dessa omständigheter ".
Jag har också hört att man kommer att diskutera denna fråga i kväll i Ständiga veterinärkommittén, och jag räknar med att ett beslut kommer att antas i dag, i vilket man fastställer villkoren för vaccination av djurparksdjur.
Corbey frågade mig om jag anser att EU: s strategi är på väg att misslyckas.
Jag anser inte det, för om ni ser på spridningen i Europa för närvarande, har två fall konstaterats i Frankrike, tolv i Nederländerna och ett i Irland.
De inskränkande åtgärder som vidtagits i Irland, som är det land som ligger närmast huvudutbrottet i Förenade kungariket, tycks fungera hittills, och man har inte vaccinerat där.
Men man har infört stränga skyddsåtgärder, och i den mån det bara har inträffat ett utbrott, inom ett par miles från utbrottet i Nordirland, tycks dessa strategier fungera.
Watson bad mig sedan bekräfta när kommissionen informerades om utbrottet av Förenade kungariket, och jag kan bekräfta att kommissionen informerades den 20 februari.
Samma dag som utbrottet blev känt i Förenade kungariket informerades kommissionen omedelbart.
Jag kan garantera att kommissionen inte fick någon information före det datumet, och som jag sade alldeles nyss, reagerade kommissionen inom loppet av timmar, på ett kommissionssammanträde.
Som svar på Dauls fråga håller jag med honom fullständigt om att vi måste dra lärdom av detta utbrott och tillämpa lärdomen på smittsamma sjukdomar som drabbar människor.
Lucas hänvisade till National Farmers Union (nationella jordbrukarförbundet).
Enligt vad jag har förstått av mina kontakter med National Farmers Union vill de inte se en vaccinationspolitik i Förenade kungariket.
Det är den åsikt som de framförde vid min senaste kontakt med dem, och den har, så vitt jag vet, inte ändrats sedan dess.
Campos frågade mig därefter varför vi alltid måste förlita oss på vetenskapen.
Varför kan vi inte fatta ett beslut här i dag och gå vidare?
Sedan jag inledde mitt arbete som kommissionär har jag haft som mål att i största möjliga utsträckning fatta beslut på vetenskapliga grunder.
Om vi nu väljer att inte göra det är vi, enligt min mening, på villovägar.
Vi hamnar då i en situation där vi fattar beslut som grundar sig på subjektiva analyser i stället för på objektiva kriterier.
Det är inte rätt väg framåt, och jag anser inte att det är rätt sätt att ta itu med denna situation.
Jag instämmer med det som Whitehead sade, att det är en kris som gäller djurförflyttningar och att även vaccinerade djur kan bära smittan.
Jag framhöll detta tidigare.
Det är någonting allvarligt, som måste beaktas när vi betraktar frågan om vaccination.
Denna fråga handlar inte bara om att vaccinera ett djur på samma sätt som man skulle vaccinera ett barn, mot till exempel polio.
Det är någonting mer invecklat och ger inte på långa vägar samma resultat.
Även De Rossa frågade mig om vaccination, och jag undrar bara: när skall vi vaccinera?
Om vi vill börja tillämpa en vaccinationspolitik i Frankrike, i Nederländerna eller i Irland, var skall vi börja?
Skall vaccinationen vara allmän?
Skall den vara lokal?
Hur lokal?
I vilka områden?
På vilka grunder?
För närvarande är en lokal form av vaccination godkänd i två medlemsstater.
Är det tillräckligt?
Är det vad ni menar?
Vill ni ha mer?
Det är inte riktigt så enkelt.
Om ni ställer frågan om vaccination utan att sätta fingret exakt på vad det är ni menar, kan jag faktiskt varken hålla med eller inte hålla med.
Men av det som jag redan har sagt har ni antagligen slutit er till att jag håller med om att en vaccinationspolitik kan tillämpas under vissa begränsade omständigheter, vilka jag redan har redogjort för, men inte på allmän basis, även det av skäl som jag redan har anfört.
Slutligen sade Keppelhoff-Wiechert att hon 1991 ansåg att vi borde tillämpa politik med icke-vaccination, men att det nu är dags att vi ser över vår ståndpunkt.
Jag håller med henne, som jag sade för några timmar sedan, när jag först riktade mig till kammaren: detta är någonting som vi måste se på när krisen är över.
Men det måste ske under omständigheter då de vaccinationsalternativ som vi har tillgång till och de vetenskapliga kunskaper som står till vårt förfogande på detta område är mer förfinade, mer fokuserade, så att vi kan uppnå bästa möjliga resultat om vi börjar tillämpa en vaccinationspolitik.
Därigenom kan vi undvika risken att det uppstår en situation i vilken vi har vaccinerade djur men inte vet, när vi undersöker dem för att se om de är positiva eller negativa, om reaktionen är en reaktion på vaccinationen eller en reaktion på själva sjukdomen.
Vi behöver vetenskaplig hjälp i denna fråga, och när vi får det, kan vi göra större framsteg.
