# ID: svediakorp-gov412073
# author: Cunha (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 318
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, den nuvarande krisen med mul- och klövsjuka måste tjäna som tillfälle till eftertanke om Europeiska unionens veterinärpolitik.
För det första är det svårt att förstå unionen svårigheter att reagera och vidta en strategi för att bekämpa sjukdomen.
Vi kan börja med veterinärkommittén, vilken dröjde med att godkänna vaccinationer, fortsätta med rådets jordbruksministrar, vilka verkade mer bekymrade över utrikeshandelsfrågor än över hur man skulle kontrollera situationen, och sluta med Europeiska rådet i Stockholm, som undvek krisen som en " katt skyr elden ", och insisterade på att hänföra alla kostnader till den finansieringsram som fastställdes i Berlin.
För det andra är vissa länders svårigheter att mobilisera medel för att bekämpa djursjukdomar märkbara i dag.
Europeiska unionen själv har aldrig försvarat en riktig gemensam veterinärpolitik och i mitt eget land har vi sett hur de hälsovårdspolitiska åtgärderna halkat efter, med oförståeligt försenade betalningar till de sanitära grupperna som medfinansieras av Europeiska unionen.
Slutligen skulle jag vilja understryka hur viktigt det är att vi beslutar oss för vilken strategi vi skall följa.
Vi vet att det inte är lätt, både vaccination och icke-vaccination har sina för- och nackdelar.
Det kan tänkas att den utvärdering som gjordes för tio år sedan och som ledde till alternativet att inte vaccinera behöver ses över i skenet av många saker som har förändrats sedan dess i det europeiska jordbruket, t.ex. dess integrering i den globaliserade ekonomin, som gör att smittorisken ökar.
En selektiv förebyggande vaccination eller regionaliserad sanitär massvaccination, måste ses som alternativ som kan godkännas i medlemsstaterna vid behov.
Utan det löper vi risken att förlora kontrollen över ett eventuellt framtida utbrott av en proportionerligt större kris, eller att man utan återvändo förslösar ett oersättligt genetiskt arv, som är fallet i några länder med vissa inhemska egna raser.
