# ID: svediakorp-gov412054
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 604
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
I samband med denna debatt om epizootin mul- och klövsjukan skulle jag först vilja uttrycka min djupa solidaritet med alla aktörer i uppfödningssektorn, som redan är skoningslöst drabbade av den BSE-kris som vände upp och ned på marknaderna.
Och framför allt min solidaritet med alla nötkreatursuppfödare som till allra största delen arbetar bra och principfast, enligt metoder som innebär en respekt såväl för miljön som för de djur de föder upp, och som drabbats hårt av denna nya kris, vilken har försatt dem i en bekymmersam situation.
Jag skulle vilja att man gör en tydlig åtskillnad mellan å ena sidan de nödåtgärder som bör vidtas för att hantera den aktuella epidemin, och det i en situation som är mycket svår att hantera på grund av vaccinationsstoppet i unionen sedan 1991, och å andra sidan de åtgärder som bör vidtas i ett senare skede, när man väl har fått kontroll på dagens epidemi, för att undvika att en liknande katastrof inträffar igen.
Vad skall man göra?
Först och främst måste vi inleda en grundläggande diskussion om uppfödningssektorns utveckling, som har möjliggjort den här typen av farsoter.
Var det rätt av oss att tillåta en koncentration av uppfödningsföretagen, som blir ständigt fler och ständigt mer specialiserade, ständigt mer artificiella?
Var det rätt av oss att driva på för en stark koncentration av slakterierna genom att ge upphov till nedläggningar av lokala slakterier, vilket har främjat en koncentration av uppfödningsföretag och systematiserat långväga djurtransporter?
Vi måste sedan omstrukturera de internationella bestämmelser som införts av Internationella byrån för epizootiska sjukdomar, för så som de ser ut i dag framstår de som orimliga och föråldrade.
Om ett levande djur i dag vaccineras mot mul- och klövsjukan i ett land, berövas detta land sin status som ett land fritt från mul- och klövsjuka och beläggs därmed med exportförbud.
Vem inser inte att denna godtyckliga regel i orimlig utsträckning främjar Förenta staterna?
Vi måste också ta itu med bilaterala handelsoperationer, villkoren för hur en export kan möjliggöras, eftersom alla länder är fria att förhandla med Ryssland, Japan och andra länder.
Det krävs också en regionalisering.
Det finns ingen anledning till att man betraktar en medlemsstat eller, med så mycket starkare skäl, Europeiska unionen i sin helhet som en homogen enhet.
Det finns ingen anledning till att ett fall av mul- och klövsjuka i Bretagne påverkar Alsace, och inte heller någon anledning till att ett land som har 1 000 smitthärdar, som Förenade kungariket, och ett land som har två, som Frankrike, behandlas på samma sätt.
Man måste dessutom på allvar fråga sig om det förebyggande vaccinationsförbudet, som har gällt i gemenskapen sedan 1991, verkligen var ett bra beslut.
Bör man åtminstone inte tillåta vaccination av sällsynta djur, reproducerande djur och varför inte mjölkbesättningar?
För att tillåta detta måste man oundvikligen uppmuntra forskning och utveckling om spårvaccin, som gör det möjligt att skilja ett vaccinerat djur från ett smittat djur.
Man måste slutligen finna de medel som krävs för att uppmuntra jordbruksföretagen.
Särskilt små och medelstora jordbruksföretag där djuren föds och uppföds på samma anläggning och därmed minskar riskerna för att epizootier sprids, eftersom födsel, uppfödning och slakt på ett och samma jordbruksföretag är en mycket viktig förebyggande faktor.
Denna roll bör bli fullt erkänd inom ramen för den gemensamma politiken.
(Applåder från höger)
