# ID: svediakorp-gov412045
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,209
# sentences: 100
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman, ärade parlamentsledamöter!
Det är ett nöje för mig att uppdatera er ytterligare om den pågående mul- och klövsjukeepidemin.
Fram till i dag är epidemin till stor del begränsad till Förenade kungariket, där nästan 99 procent av de fall som konstaterats hittills har inträffat.
Epidemin började med två fall som upptäcktes den 20 februari.
Under veckorna som följde steg emellertid antalet fall exponentiellt, ibland med mer än 50 fall per dag.
Det totala antalet fall i Förenade kungariket är just nu uppe i över 900.
Lyckligtvis är situationen i de andra drabbade medlemsstaterna inte lika allvarlig.
Två fall har konstaterats i Frankrike, tolv i Nederländerna och ett fall i Irland; vi måste emellertid fortsätta att vara mycket vaksamma.
Alla medlemsstater satsar enorma resurser på att bekämpa den pågående epidemin.
Det gäller särskilt i de medlemsstater i vilka fall har konstaterats, i synnerhet i Förenade kungariket.
Medlemsstaterna har uppvisat en mycket stor solidaritet och ett mycket gott samarbete under de rådande svåra omständigheterna.
Kommissionens tillvägagångssätt för att bemöta krisen har varit att handla snabbt och beslutsamt.
Vårt mål är att hjälpa medlemsstaterna att utrota mul- och klövsjukan.
Det råder enighet om detta mål.
Andra överväganden - mycket viktiga överväganden - som härrör från krisen måste vänta tills detta mål har nåtts.
Vår samordning och vårt samarbete med medlemsstaterna är mycket omfattande: till exempel har Ständiga veterinärkommittén hållit åtta möten sedan krisen bröt ut; ett nionde äger rum i Bryssel medan vi talar; dessutom har ytterligare två fackmöten med laboratorieexperter på mul- och klövsjuka och djurparksdjur ägt rum.
Det förekommer även otaliga dagliga kontakter och informationsutbyten med och mellan medlemsstaterna.
Vi handlar omgående på grundval av all ny information.
Till exempel har kommissionen vidtagit åtgärder för att införa restriktioner beträffande export och djurförflyttningar från drabbade medlemsstater och regioner inom 24 timmar efter bekräftade utbrott.
Kommissionen har antagit inte mindre än 18 beslut sedan krisen bröt ut.
Vi handlar med största möjliga öppenhet.
Förutom på Ständiga veterinärkommitténs möten har krisen diskuterats två gånger i rådet (jordbruk) och fem gånger i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, i Europeiska rådet, i Kommittén för jordbrukets näringslivsorganisationer (COPA) eller med yrkesorganisationer samt på oräkneliga presskonferenser och tekniska genomgångar.
Detta är tredje gången som jag framträder i parlamentet för att uppdatera er om utvecklingen.
Jag har även bett mina tjänstemän att ständigt stå till förfogande för att hålla er underrättade om epidemins utveckling.
Då det är möjligt anlägger vi ett regionalistiskt synsätt på de nya utbrotten.
Detta är utformat för att medge en fortsatt handel, vilken dock kringgärdas av mycket stränga säkerhetsåtgärder för att förhindra att sjukdomen sprids vidare.
Kommissionen har arbetat hårt för att övertyga länder utanför gemenskapen om att exporten från gemenskapen är säker och inte utgör någon risk.
Jag hade i förra veckan, i Washington, ett möte med USA: s nya jordbruksminister, Ann Veneman, och hon har lovat att se över situationen regelbundet.
Vi fortsätter våra ansträngningar för att få stora exportmarknader, som Japan, att erkänna detta regionalistiska synsätt.
Jag är helt säker på att de skyddsåtgärder som vidtagits är tillräckliga för att förhindra att viruset sprider sig till länder utanför gemenskapen.
Jag upprepar min uppmaning till dem om att häva onödiga och obefogade inskränkningar.
Jag kommer nu att övergå till de åtgärder som vidtagits på gemenskapsnivå.
Som jag påpekade tidigare, har kommissionen hittills antagit inte mindre än 18 beslut, och de kommer utan tvekan att följas av fler.
De kan indelas i två huvudgrupper: för det första, åtgärder som påverkar hela gemenskapen, och, för det andra, åtgärder som gäller enskilda medlemsstater.
När det gäller den första gruppen - åtgärder som omfattar hela gemenskapen med undantag för Förenade kungariket - finns det fortfarande mycket betydande inskränkningar beträffande förflyttningar av levande och mottagliga djur.
I allt väsentligt, med några få undantag, får förflyttningar bara ske från en gård till ett slakteri, eller till en annan gård, om tillstånd innehas.
I båda fallen måste förflyttningarna godkännas av vederbörande myndigheter på avreseorten och bestämmelseorten.
Detta har visat sig vara nödvändigt för att förhindra sjukdomens potentiella vidare spridning på kontinenten.
En annan nödvändig åtgärd var skyldigheten att slakta alla får som importerats från Förenade kungariket mellan den 1 februari och 21 februari.
Detta har av epidemiologin för det franska utbrottet två veckor senare, den 13 mars, visat sig vara det mest avgörande beslutet för att förhindra ytterligare spridning på det europeiska fastlandet.
Det finns även viktiga säkerhetsåtgärder som garanterar att sådana transporter inte innebär att djur kommer i kontakt med djur från andra gårdar, bortsett från för omedelbar slakt.
Fordon tvättas och desinficeras, djurförflyttningar anmäls på ett adekvat sätt; inga förflyttningar av mottagliga djur har ägt rum till gårdar från vilka djur avsänts inom de föregående 30 dagarna.
Slutligen har nu mellanstationerna tillfälligt stängts, samtidigt som den längsta tillåtna transporttiden står fast.
Dessa stationer är avsedda för att levande djur som transporteras skall kunna erbjudas vila, vatten och foder; de utgör emellertid även en risk för smitta mellan djuren.
Jag kommer nu att övergå till gemenskapsåtgärder för enskilda medlemsstater.
När det gäller Förenade kungariket råder fullständigt förbud mot export av mottagliga levande djur samt kött och köttprodukter som inte behandlats.
Emellertid kommer Nordirland från och med i dag att undantas från denna åtgärd, dock med två viktiga undantag: ingen export av levande mottagliga djur får ske, och ingen ändring av de gällande inskränkningarna för området Newry och Mourne, där Nordirlands enda fall av mul- och klövsjuka upptäcktes för nästan fem veckor sedan, kommer att göras.
När det gäller Frankrike, Nederländerna och Irland råder förbud mot export av levande mottagliga djur.
Det råder även förbud mot export av kött och köttprodukter, mjölk och mjölkprodukter som inte behandlats från de drabbade regionerna i Irland (ett grevskap), Nederländerna (fyra provinser) och Frankrike (tre départements).
Dessa inskränkningar anpassas allteftersom omständigheterna ändras.
Därför kommer, till exempel, förbudet i Frankrike mot export av levande mottagliga djur att vara i kraft till den 12 april.
Inskränkningarna beträffande export av kött och köttprodukter som inte behandlats kommer emellertid bara att gälla för de tre départements, där det andra fallet konstaterades den 23 mars, från och med i dag och så länge det är motiverat enligt de detaljerade undersökningarna av den epidemiologiska situationen.
De befintliga inskränkningarna för Irland kvarstår till den 19 april.
Situationen i Nederländerna, där totalt 12 fall har konstaterats sedan det första fallet upptäcktes den 21 mars, kommer att ses över i Ständiga veterinärkommittén i dag och i morgon.
I både dessa medlemsstater är inskränkningarna beträffande produkter begränsade till de regioner i vilka fallen har upptäckts.
Det sammanfattar situationen när det gäller inskränkningar beträffande export och förflyttning av djur.
Jag skulle nu vilja övergå till två andra viktiga åtgärder som antagits under de senaste dagarna.
Det gäller kommissionens beslut om att godkänna vaccination under tydligt angivna omständigheter i Nederländerna och Förenade kungariket.
Beslutet som rör Nederländerna medger skyddsvaccination.
Detta omfattar vaccination av djur som väntar på att avlivas och destrueras i förebyggande syfte, för att förhindra virusets vidare spridning.
Det har en roll att spela då det rådet brist på kapacitet för att avliva och slakta med den hastighet som krävs för att förhindra att sjukdomen sprids vidare.
Nederländerna befinner sig i denna olyckliga belägenhet, och kommissionen och medlemsstaterna i Ständiga veterinärkommittén är fulla av förståelse för situationen.
Det är således fullt på sin plats att tillåta vaccination under dessa omständigheter.
Beslutet som rör Förenade kungariket är mer komplicerat.
Det gäller endast boskap i grevskapen Cumbria och Devon.
Andra arter skulle inte vaccineras utan avlivas i förebyggande syfte, i en viss radie runt smittade gårdar.
I motsats till den nuvarande politiken i Nederländerna skulle de vaccinerade nötkreaturen inte nödvändigtvis avlivas och förstöras.
Det skulle emellertid föreligga mycket stränga inskränkningar beträffande förflyttning av dessa nötkreatur, huvudsakligen mjölkkor, vilket i sak skulle innebära att djuren inte lämnade de drabbade regionerna.
Det skulle även föreligga betydande inskränkningar beträffande förflyttning av mjölk och mjölkprodukter från dessa djur och, när de så småningom slaktats, av kött och köttprodukter från desamma.
Det är ett mått på de följder som är förknippade med vaccination, att Förenade kungariket ännu inte har bestämt sig för om man kommer att utnyttja kommissionens beslut under de omständigheter för vilka det har begärts.
Nederländerna, för sin del, överväger att begära en reviderat system liknande det som godkänts i Förenade kungariket.
Medan vi talar diskuterar man just den begäran i Ständiga veterinärkommittén.
Jag inser till fullo att frågan om vaccination är mycket känsloladdad.
Att vaccinera ter sig onekligen som ett attraktivt alternativ till att avliva och förstöra djur.
Men verkligheten är en helt annan.
Verkligheten är att en vaccinationsåtgärd är förknippad med betydande begränsningar och att det ännu inte finns något utbrett stöd för en sådan politik.
Allmän vaccination har inte begärts av medlemsstaterna, inklusive Nederländerna och Förenade kungariket.
Det har inte begärts av Europeiska rådet, som nyligen diskuterade krisen i Stockholm.
Och det har inte begärts av jordbruksbefolkningen i stort; jag har inte heller hört några krav på att vi skall börja vaccinera under detta mitt tredje framträdande i parlamentet.
Verkligheten är att det är en komplicerad fråga som är förenad med väldiga utmaningar.
Jag har talat till er förut om några av dessa utmaningar.
Låt mig nu upprepa dem.
Det finns inget godkänt test för att särskilja individuellt vaccinerade djur från smittade djur.
Detta innebär att sjukdomen kan leva kvar i djurbeståndet.
Det finns sju serologiska typer av mul- och klövsjuka, var och en med flera understammar.
En vaccination är bara verksam mot målstammen och endast under en begränsad tidsrymd.
Eftersom sjukdomen inte är endemisk i EU, skulle valet av lämplig vaccinstam vara rena lotteriet.
Det finns i EU över 300 miljoner mottagliga djur - nötkreatur, får och grisar - som skulle behöva vaccineras för att garantera en fullgod säkerhetsnivå, vilket skulle riskera vår handel mellan medlemsstaterna och med vissa länder som insisterar på att importera enbart från länder som är fria från mul- och klövsjuka och som inte vaccinerar sina djur.
Mot bakgrund av dessa omständigheter råder det fortfarande enighet om att det bästa sättet att handla är att bekämpa den pågående epidemin utan att tillämpa allmän vaccination.
Innan jag avslutar vill jag säga att min avsikt är att vi, när epidemin har bekämpats, skall genomföra en mycket grundlig undersökning av alla faktorer som bidragit till den pågående epidemin liksom av följderna.
Detta kommer att omfatta bland annat följande frågor, som faller inom mitt ansvarsområde: brister i fråga om djurs, särskilt fårs och grisars, spårbarhet; djurtransporter, och särskilt bestämmelser som medför att levande djur från olika medlemsstater kan smitta varandra; vaccination, och frågan om huruvida vi måste avvika från den nuvarande linjen, som innebär " nej " till allmän vaccination, och, om så är fallet, under vilka omständigheter och på vilka villkor; sanitära kontroller av importen, samtidigt som vi inte får glömma bort att EU: s befintliga föreskrifter är tillräckliga om de respekteras, inte bara för stänga viruset ute, utan även för att garantera att folkhälsokraven respekteras fullständigt och på ett riktigt sätt.
Men det finns också andra, mer allmänna frågor som måste betraktas.
Kostnader: den pågående epidemins totala potentiella kostnad för gemenskapens budget uppgår redan till upp till 170 miljoner euro enbart för åtgärder som avser bekämpning av sjukdomen.
Forskning om nya markörvacciner och diskriminerande tester som kommer att göra det möjligt att enkelt särskilja vaccinerade djur från smittade djur, vilket innebär att tillämpningsområdet för skyddsvaccination vidgas avsevärt.
Man har redan gjort stora framsteg på detta område, och ansträngningarna måste ökas ytterligare.
Ytterligare diskussioner i de berörda internationella organen, särskilt i den internationella smittskyddsorganisationen för djur (Office International des Épizootis, OIE), om det nuvarande synsättet på viruset samt, kanske viktigast av alla de saker som tagits upp, våra nuvarande system för djurproduktion samt samspelet mellan dessa och den icke-jordbrukande landsbygdsbefolkningen, som har drabbats enormt under de senaste veckorna.
Dessa frågor kan emellertid tas upp först när den nuvarande krisen är under kontroll.
Jag hoppas att det kommer att ske förr snarare än senare.
Jag tackar er för er uppmärksamhet och ser nu fram emot att höra era åsikter.
