# ID: svediakorp-gov412041
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 847
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Klockan börjar bli mycket och därför vill jag bara göra några korta kommentarer till följd av denna debatt.
För det första, hur skall kommissionen hantera upptäckta eller misstänkta bedrägerier?
Vi har som tur är OLAF sedan 1999 och det innebär givetvis en annan metod även för fall som är jämförbara med Fléchard-fallet år 1991.
Jag kan än en gång poängtera att samma agerande och samma beslut inte skulle uppstå i ett liknande fall.
Även de enskilda punkterna är givetvis viktiga.
Vi har just talat om black list.
Situationen har hittills varit den att endast företag som har blivit dömda kan sättas upp på svarta listan och bara om medlemsstaterna sätter upp dem där.
Det är naturligtvis en svag punkt och här förbereder vi ett förslag om att även kommissionen skall få rätt att sätta upp företag på listan.
Samtidigt måste jag påpeka att det är en förordning från rådet.
Vi får se hur debatten i frågan utspelar sig.
Över till frågan: Hur går medlemsstaternas domstolar tillväga när ett bedrägeri upptäcks och leder till åtal?
Det vet vi redan.
De går tillväga på olika sätt, både vad gäller snabbheten och grundligheten.
Jag menar inte att anklaga någon särskild medlemsstat utan det är bara ett konstaterande.
Därför kommer frågan om en åklagare i fortsättningen att finnas med på dagordningen.
Jag upprepar: Vi anser att det saknas en rättslig grund för att tillsätta en åklagare så länge inte föredraget ändras.
Vi kommer att lägga fram grönboken, vi kommer också med ett direktiv om förordningen om skydd av de ekonomiska intressena försöka utöva starkare påtryckningar, vi kommer alltså på det viset hålla frågan aktuell.
Jag har ännu inte förlorat tron på att man åtminstone till nästa regeringskonferens - förhoppningsvis heter det då något annat, kanske konvent - lyckas få till stånd en annan behandling av och ett beslut i denna fråga.
Något som är viktigt i det här sammanhanget: Vi har lagt fram ett meddelande om en ändring av det disciplinära förfarandet och jag påpekar än en gång att kommissionen i förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för budgeten för parlamentet lägger fram en förteckning över de disciplinära förfaranden - och även resultaten av dessa - som har inletts respektive avslutats varje år.
Jag har inte hört att informationen från en medlemsstat om de egna problemen och hanteringen av dessa skulle vara så omfattande, inte heller från dem som ibland berömmer sig av en omfattande insyn.
Ytterligare en fråga som togs upp: genomförandet av budgeten.
Det har flera gånger sagts att genomförandet av budgeten, det vill säga omvandlingen av budgetmyndighetens beslut till konkret politik fungerar dåligt just på det utrikespolitiska området.
I fjol fungerade exempelvis omvandlingen till strukturfonderna dåligt.
Det säger jag för att det nya programmet inte kunde beviljas och genomföras överallt.
På det utrikespolitiska området har mycket förbättrats och det beror till viss del på att man exempelvis med byrån för återuppbyggnad av Kosovo i enlighet med parlamentets beslut har valt en annan administrativ lösning som hittills har visat sig vara bra.
Det är därför något vi måste ta med i alla diskussioner om reformen.
När det gäller genomförandet av budgeten vill jag i det här fallet än en gång säga: Vi kommer i fortsättningen att varje vecka för parlamentet lägga fram uppgifter om genomförandet av budgeten och inte heller här vet jag någon medlemsstat som för parlamentet lägger fram sådan aktuell information som det i det fallet kommer att röra sig om.
Angående den positiva revisionsförklaringen: Som budgetkommissionär med ansvar för processen för beviljande av ansvarsfrihet skulle jag givetvis föredra en positiv revisionsförklaring i dag i stället för i morgon.
Det är ju självklart!
Men jag vet också att en revisionsförklaring från revisionsrättens sida - först och främst är det revisionsrättens beslut, och den har inte fastslagit när det kommer att fattas - inte kan uppnås med en enda åtgärd eller ett par enkla åtgärder och förbättringar, utan det här är en stor åker som måste odlas, eftersom problemen med en minskning av bedrägerier och misstag på de enskilda områdena, om det är strukturfonderna, jordbrukspolitiken eller forskningspolitiken, kräver helt olika åtgärder.
Blaks betänkande visar också detta tydligt.
Det är i själva verket ett brett fält, och även en förbättring av genomförandet av budgeten, en minskning av felen, ett undvikande av bedrägerier är ju ibland ett minfält för att använda samma språk.
Kommissionens handlingsplan och förvaltningsreformen är således även ett program för minröjning, så att budgetmyndighetens budgetbeslut i framtiden faller i god jord där inga minor finns.
Jag kan som företrädare för kommissionen lova parlamentet att vi inte kommer att luta oss tillbaka efter beslutet om beviljande av ansvarsfrihet och lägga ifrån oss spadarna utan vi kommer tvärtom att med uppkavlade skjortärmar fortsätta gräva.
(Applåder)
