# ID: svediakorp-gov412034
# author: Kuhne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 600
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ramavtalet för förmedling av information till parlamentet har nämnts av flera talare.
Jag vill tydligt påpeka att socialdemokraterna i budgetkontrollutskottet vid den dåvarande omröstningen med namnupprop visade ett positivt resultat i fråga om parlamentets informationsfrihet.
Kanske gäller det inte alla de grupper som är närvarande här i salen.
Men jag tror att det kan finnas anledning att påpeka detta.
Ett ord till kommissionen.
Ni bör vara medvetna om att vi tar detta på allvar, att vi förväntar oss att kommissionen anstränger sig, att en positiv revisionsförklaring kommer att kunna avges år 2003.
I väntan på det man får höra om vissa ändringsförslag inför morgondagen - det fanns fortfarande ingen skriftlig version av dessa när eftermiddagens sammanträde började - säger jag: Vi kommer inte att gå med på införandet av en automatik som gör att vi som parlament ger upp vår egen rätt som beslutande instans i frågan om ansvarsfrihet och blir ett slags sekretariat till revisionsrätten.
Här måste enligt min uppfattning även Europeiska folkpartiets grupp och Europademokrater skapa klarhet inom den egna gruppen.
Man kan inte lägga fram förslag som går ut på att införa en sådan automatik och samtidigt - som Theato flera gånger har gjort - på utskottssammanträdena poängtera vikten av det politiska bedömningsutrymmet vid beviljandet av ansvarsfrihet.
Där finns en tydlig motsättning som gruppen måste lösa själv.
Vi kommer hur som helst inte att lämna ifrån oss parlamentets egen beslutsrätt beträffande ansvarsfriheten.
Jag har en annan syn på Heaton-Harris inlägg i debatten.
Om revisionsrätten officiellt - som den har gjort - inte anger en felkvot kan man beklaga det och diskutera det med revisionsrätten.
Men för parlamentet som institution är det avgörande att den inte har gjort det.
Vi som parlament är inte skiljedomare i interna tvister i revisionsrätten och skall inte ta ställning till det som enstaka medlemmar i revisionsrätten säger om felkvoterna till andra i korridorerna.
Om sådana finns förväntar vi oss ett tydligt uttalande från revisionsrätten i den frågan.
Men, herr Heaton-Harris, ni har nämnt en fråga där jag är helt överens med er och den bör kommissionen ta fasta på.
Den politiska prägeln på förfarandet för beviljandet av ansvarsfrihet som jag just har hänvisat till garanterar inte att det - i viss mån med en förlängning i det oändliga - ligger en hög som kommissionen kan samla och stapla icke uppfyllda löften på.
Någon gång skulle en gnista kunna sätta den i okontrollerad brand.
På den punkten har ni helt rätt.
Jag håller däremot inte med om ert lilla försök att förföra parlamentet då ni sade: Ni kan utan problem vägra bevilja ansvarsfrihet, det blir ju inga rättsliga följder, för det står inget om det i fördraget!
Även här vill jag påminna er om att det råder olika uppfattningar i den frågan i er grupp.
Jag vann tydligt medhåll från er grupp när jag sade att det årliga förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet sedan händelserna 1998-1999 har fått en politisk prägel.
Det är nämligen en årlig politisk förtroendeomröstning om kommissionen och att vägra ansvarsfrihet innebär därför något mer än att bara säga att det kan ni göra utan problem, det får inga rättsliga följder!
Jag tror att alla i plenisalen har klart för sig vilka politiska konsekvenser det skulle få om ansvarsfriheten vägrades under de rådande omständigheterna.
Av just den anledningen kommer vi efter de uttalanden som kommissionen i dag gör bevilja ansvarsfrihet i morgon.
