# ID: svediakorp-gov412031
# author: Bösch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 641
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Jag har fastnat för en särskild mening i kollegan Blaks betänkande.
På sidan 41 i sin motivering skriver han att det idealiska är att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet slutar med en så kallad Win-Win-situation.
Det innebär att alla inblandade vinner: den kontrollerade kommissionen liksom det kontrollerande parlamentet och därigenom även skattebetalarna varav vissa sitter på läktaren.
Det förutsätter framför allt att man ibland handlar i strid mot sin egen natur.
Det har kommissionen långt ifrån gjort på alla områden tyvärr, men åtminstone på det område som jag har en något närmare anknytning till, nämligen bedrägeribekämpningen.
För mindre än tre veckor sedan antog vi här i Strasbourg en resolution där vi krävde tillgång till en rad undersökningsrapporter från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF).
Hittills har vi systematiskt förvägrats sådana rapporter.
Sedan dess har Brüner, direktör för OLAF, gjort dem alla tillgängliga för oss.
Han har därigenom också hävdat sig gentemot dem i kommissionen som vill lämna information till parlamentet enligt mottot " så lite som möjligt och så sent som möjligt ".
Det har ju hittills också varit inställningen hos kommissionens rättstjänst som ibland har verkat allsmäktig, och vi kan bara hoppas att det förestående bytet av ledningen för rättstjänsten kan bli början till ett nytänkande på den punkten.
Vilka insikter har vi vunnit ur OLAF: s rapporter?
Även den som under lång tid har ägnat sig åt frågan förvånas ständigt över upptäckten av i vilken omfattning och hur raffinerat bedrägerier som belastar EU: s budget organiseras över gränserna i hela Europa.
Vi behöver bara ta exemplet med det utblandade smöret.
Denna blandning framställdes av talg från nötkreatur och kemiska substanser under maffians kontroll i Italien, och marknadsfördes framför allt av företag i Frankrike och även till viss del på omvägar, till exempel genom ett företag i London för att dölja detta storskaliga bedrägeri och undanröja alla spår.
Allt detta var förutsättningen för att det bedrägeri som inte var känt till sin art och omfattning skulle kunna pågå i åratal.
Vi kan annars ta linfallet som exempel.
Till en början handlade det bara om Spanien.
Sedan upptäckte vi att även andra medlemsstater var inblandade och att bedrägerierna i Spanien i slutändan var möjliga endast för att ett företag i Belgien hade utfärdat mottagningsbevis för fiktiva leveranser.
Jag är glad att vi trots de häftiga politiska konflikterna i Spanien på grund av detta fall kan vidhålla att samarbetet mellan de spanska myndigheterna och OLAF tydligen fungerar bra och präglas av viljan att klara upp det som hänt och straffa de ansvariga.
OLAF är som svagast - och även det måste tydligt sägas - när det gäller undersökningar av interna oegentligheter.
Det ser man som tydligast i fallet med de protokoll som påstås vara försvunna i Fléchard-fallet.
Det fallet ville man inte ta tag i.
Det kan jag förstå.
Om man skulle undersöka händelseförloppet med alla konsekvenser, kunde det ju visa sig att tjänstemän på höga befattningar helt enkelt har ljugit.
Det är en förklaring men ingen ursäkt.
När OLAF gör en snabb och effektiv utredning, som i fallet med delegationen i Stockholm, då har kommissionen mycket svårt för de nödvändiga disciplinära konsekvenserna.
Därför är kravet på ett snabbt inledande av första skedet för den europeiska åklagaren så viktigt.
Vi behöver en så kallad intern åklagare, så att undersökningarna i institutionerna sker med det eftertryck som krävs och att det leder till lämpliga konsekvenser.
Då handlar det inte minst om kommissionens trovärdighet.
Därför ber jag er, fru Schreyer, att så snart som möjligt göra en lämplig framställning för parlamentet.
