# ID: svediakorp-gov412023
# author: Heaton-Harris (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 633
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag välkomnar de olika betänkandena - av Blak, Stauner, Folias, Seppänen, Van der Laan och Rühle - eftersom jag vet hur mycket arbete som har lagts ned på dem.
Jag vill begränsa mina kommentarer till Freddy Blaks utmärkta betänkande om ansvarsfrihet för kommissionen för budgetåret 1999.
1999 - vilket år det var!
Det var inte bara mitt första år i parlamentet - och håll tillbaka ert jubel nu; det var fascinerande även i budgetkontrolltermer.
Det var året med tre typer av kommissioner: två månader med den gamla kommissionen, som hade ett antal problem som vi alla känner till; sex månader helt utan kommission, eftersom de inte fattade några förvaltningsbeslut, och därefter resten av året med den nya kommissionen, som inte hade tid att genomföra någon av reformerna.
1999 - ännu ett år med en felaktighetsandel på omkring 5 procent, eller grovt räknat 4,5 miljarder euro.
1999 - det sjätte året i följd som revisionsrätten vägrade att avskriva räkenskaperna.
1999 - det år för vilket Freddy Blak hittade enorma fel, bedrägerier och problem i räkenskaperna, skandaler, däribland, till exempel, den underbara delegationen i Washington, som tillägnades hela två stycken i betänkandet.
Jag tror att kommissionären kommer att kunna bekräfta att byggnaden köptes för 0,5 miljoner dollar och renoverades till ett belopp av 2,2 miljoner dollar - det vill säga fyra gånger så mycket som den köptes för - samtidigt som man hyrde in sig på annan plats för ungefär 18 000 dollar i månaden, vilket dock var ett billigare alternativ än kommissionens tidigare tjänstebostad, eftersom jag tror att den låg i Four Seasons Hotel.
Det fanns även andra problem - Irela, linfallet, Fléchard-ärendet - och allt vi behöver göra i denna kammare är att se på våra tidigare betänkanden.
Vi har genomgående sagt att om andelen felaktigheter inte minskar år 1999, då kan - och bör - vi inte godkänna räkenskaperna.
Andelen felaktigheter har helt enkelt inte minskat.
Jag kontrollerade med revisionsrätten, och de bekräftade att andelen felaktigheter var densamma eller marginellt högre.
Vilka slutsatser bör vi dra av detta?
Det är ganska uppenbart: andelen felaktigheter har inte minskat; 4,5 miljarder euro är borta, oredovisade, misshushållade - vi beviljar inte ansvarsfrihet.
Jag hör att socialisterna och andra grupper rentav funderar på att bevilja ansvarsfrihet, och jag kan inte förstå varför.
Hur i hela friden skall vi förklara det inför våra väljare?
Jag ber er att inte vara rädda för att ni genom att inte bevilja ansvarsfrihet kommer att bringa den här kommissionen på fall.
Det kommer ni helt enkelt inte att göra.
Det finns ingenting i fördragen som säger att det måste ske.
1999 är inte ett år för vilket denna kommission är ansvarig.
Vad ni däremot kommer att göra är att sända ett budskap till denna kommission och till den allmänhet som har valt oss här - ni kommer ihåg dem, några av dem gör sig faktiskt besväret att besöka oss emellanåt - att vi är orubbliga när det gäller slöseri, bedrägeri och misshushållning; att vi ritar en linje i sanden, att det som ägde rum före 1999 var fullständigt oacceptabelt och att det som händer nu och i framtiden måste vara bättre.
Fru kommissionär!
Jag skulle uppskatta ett svar om delegationen i Washington, eftersom det är mycket besynnerligt att vi inte får kännedom om ett antal av dessa fakta innan vi i själva verket ber om dem.
Jag ber er också att lova oss att andelen felaktigheter kommer att minska.
