# ID: svediakorp-gov411986
# author: Rühle (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 872
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill ansluta mig till det Theato har sagt.
Jag ser det också som ett enormt problem att inte rådet är närvarande under den här debatten.
När man läser rådets rapport om beviljande av ansvarsfrihet får man verkligen intrycket att rådet på många områden inte har någon aning om vad det skriver om.
När det gäller utvecklingsfonderna till exempel verkar det som att rådet har framfört de åsikter som det framförde redan för flera år sedan, i stället för att verkligen ta tag i frågan.
Det betraktar jag som en skandal, i synnerhet eftersom rådet just på det området bär ansvaret för de problem som förekommer.
Det finns fortfarande olösta ansvarighetskonflikter mellan medlemsstaterna och kommissionen.
Här förväntar jag mig att rådet skall visa större ansvarsmedvetenhet och ta ett större ansvar.
Parlamentet försöker vid beviljandet av ansvarsfrihet att göra en noggrann avvägning mellan de kontrollutgifter som omedelbart krävs och det som är lika viktigt, nämligen att undvika att förtroendet för de europeiska institutionerna minskar ytterligare.
Jag har därför som föredragande för utvecklingsfonderna länge funderat över om jag verkligen kan förespråka ett uppskjutande av beviljandet av ansvarsfrihet.
Men nu har jag fattat ett beslut och jag har budgetkontrollutskottets fulla godkännande.
Jag vill emellertid än en gång poängtera att vi inte vägrar bevilja ansvarsfrihet, så som en tidning skrev i dag till exempel, utan vi skjuter upp ansvarsfriheten.
Anledningen till att vi vill skjuta upp ansvarsfriheten är att vi anser att kommissionen är inne på rätt väg, men att det fortfarande krävs vissa påtryckningar för att den skall följa den vägen på ett tillfredsställande sätt.
Det rör sig alltså inte om ett misstroende gentemot den ansvarige kommissionären, utan vi vill därmed tydligt visa att den handlingsplan som han utarbetade tillsammans med parlamentet för ett år sedan vid beviljandet av ansvarsfrihet för 1998, är den rätta lösningen på de problem som föreligger, men att vi som ansvarigt utskott och parlament vill ta med de första resultaten av denna handlingsplan i vårt beviljande av ansvarsfrihet.
Eftersom de första resultaten inte kommer förrän i månadsskiftet april-maj föreslår vi ett uppskjutande av ansvarsfriheten till dess.
Vi ser det också som nödvändigt, eftersom många förbättringar fortfarande måste göras beträffande utvecklingsfonderna respektive förvaltningen av utvecklingsfonderna, vad gäller revision och samarbetet med medlemsstaterna.
Jag vill passa på och än en gång tacka för det fina samarbetet med Europeiska revisionsrätten som har varit mycket hjälpsam i sin bedömning av utvecklingsfondernas förvaltning.
Jag vill påpeka att den positiva revisionsförklaringen i revisionsrättens rapport bör ses som relativ, eftersom även revisionsrätten på muntliga och skriftliga frågor har svarat att de givetvis har problem och inte kan undersöka 77 länder och 250 projekt, att de i det avseendet är hänvisade till samarbetet med de stater som får bistånd, och att mycket återstår att göra här.
För det första måste delegationerna stärkas på plats, för det andra måste även förvaltningsstrukturerna i länderna stärkas, det måste finnas gemensamma projekt i vilka de ansvariga från dessa stater även kan agera som sakkunniga inför revisionsrätten i Europa, liksom utbytesprojekt mellan de ansvariga i förvaltningsstrukturen i AVS-staterna och revisionsrätten.
Vi behöver omgående en förbättring av förvaltningsstrukturen för att de kommande uppgifterna på utvecklingshjälpens område skall kunna uppfyllas.
Även jag begär dock att ansvarsfriheten skjuts upp - och det vill jag poängtera - eftersom det just på mitt område har brustit i insyn.
Kommissionären har på mitt område i olika frågor agerat mycket långsamt och nervöst och jag som föredragande har fått informationen för sent, när det är för sent att lämna in förslag, eller inte fått den alls.
Jag tror inte att det tjänar något till att hänvisa medarbetarna till ramavtalet med parlamentet för att skapa förtroende från föredragandens sida så att ett konstruktivt samarbete kan uppstå.
Där måste kommissionen i framtiden skapa större insyn och agera självständigt och visa större förtroende för parlamentet, så att vi tillsammans kan avsluta beviljandet av ansvarsfrihet på ett tillfredsställande sätt.
Jag vill åter poängtera att mycket måste förbättras på utvecklingsfondernas område.
Kommissionär har en svår uppgift framför sig.
Det finns fortfarande gamla åtaganden kvar som han har ärvt från den tidigare kommissionen.
Det finns olämpliga förvaltningsstrukturer och underbemanning på personalsidan.
I länderna i fråga är det problem med krig och kriser - allt detta tar vi hänsyn till.
Vi är också fullt beredda att medge att det är svårare att hantera kontrollfrågorna på det här området.
Kontrollen i ett utvecklingsland måste ske med hänsyn till att utvecklingsbiståndet alltid är föremål för korruption och att man måste ta ställning till hur man skall agera i just dessa länder.
Det innebär att vi är beredda att gå emot kommissionen och se de stora problemen.
Vi vill ändå poängtera att EU och kommissionen, om de vill skapa förtroende hos folket för det så viktiga utvecklingsbiståndet, givetvis måste uppfylla sina skyldigheter även inom sin egen förvaltningsstruktur.
Det bör påpekas att anhopningen av betalningsålägganden nu har antagit oroväckande proportioner.
(Applåder)
