# ID: svediakorp-gov411984
# author: Van der Laan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 836
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Det låga valdeltagandet skulle kunna ge intryck av att parlamentet inte har så mycket att säga till om.
Inget är mindre sant och det visas återigen tydligt i den årliga debatten om ansvarsfrihet.
Santerkommissionens avgång var en vändpunkt i den finansiella förvaltningen av unionen.
Medan rådet fortfarande blint beviljade samma Santerkommission ansvarsfrihet så tog parlamentet dock sitt ansvar.
Härigenom ökade inte endast ansvarsfrihetens politiska betydelse utan samtidigt skedde en helomvändning från en bokföringsmässig hantering till en hantering som är mer inriktad på innehåll och effektivitet.
De folkvalda får inte bara kontrollera att alla kvitton är inlämnade utan även om skattepengarna använts på ett nyttigt sätt och om resultat har uppnåtts.
I detta bistås vi av Europeiska revisionsrätten.
Budgetkontrollutskottet tycker dock att kontrollen kan bli mycket effektivare.
Dessutom borde revisionsrätten verkligen börja med en konsekvent naming and shaming, alltså offentligt binda fast medlemsstater som begår felaktigheter vid skampålen.
Dessutom vill vi att felprocenten på nationell och sektoriell nivå blir tydligt kvantifierade för att ge en bättre insyn i hur medlen anslås.
Om det inte lyckas i år så måste revisionsrätten i varje fall göra åtskillnad mellan stora och små fel genom att införa en så kallad Richterskala för fel.
Vidare måste revisionsrätten inse att den själv inte står över lagen.
Den måste sluta motsätta sig en riktig granskning av sig själv och den måste offentliggöra sina ekonomiska intressen på Internet.
Tyvärr måste vi ständigt konstatera att européer från öst till väst och från norr till söder knappast har något förtroende för Europeiska unionens bokföring.
Det är en viktig skyldighet för var och en som är inblandad i kontrollen av EU: s utgifter att vinna tillbaka de europeiska medborgarnas förtroende.
Det förtroendet är en förutsättning för att den europeiska integrationen skall bli en politisk framgång och det förtroendet kan endast vinnas tillbaka om vi kräver maximal öppenhet.
Européerna vill vara säkra på att deras pengar används på ett optimalt sätt och att, i de fall det inte är fallet, berörda organisationer och medlemsstater verkligen får står till svars för detta.
Det finns en institution till som tror sig stå utanför Europaparlamentets kontrollerande grepp och det är inte den minsta, nämligen ministerrådet, vilket inte ansåg det nödvändigt att infinna sig här i dag heller.
Genom ett så kallat " gentlemen ' s agreement ", har parlamentet och rådet kommit överens om att inte granska varandras utgifter.
Om du inte kontrollerar mig så skall jag inte göra någon kritisk granskning av dig.
Det är självklart att det inte bidrar till att återvinna förtroendet.
Så länge det rörde sig om rent administrativa utgifter så gick det kanske att försvara på något sätt.
Nu ser vi emellertid att rådet tar på sig allt mer verksamhetsansvar.
Det undergräver inte bara kommissionens ställning utan undergår inte heller särskilt mycket demokratisk kontroll.
Av den anledningen har budgetkontrollutskottet dragit slutsatsen att avtalet måste ifrågasättas.
Revisionsrätten måste redovisa rådets utgifter på samma sätt som vid andra institutioner.
Det smygande sätt på vilket rådet tar till sig makt utan att redogöra för detta, är i strid mot alla demokratiska grundprinciper.
Budgeträttigheten och behörigheten för budgetkontroll har alltid varit starka vapen för parlamentet när det gällt att täta diverse demokratiska läckor.
Vi är skyldiga våra väljare att, i möjligaste mån, utöva en demokratisk kontroll.
Den här typen av kontroll behövs verkligen, särskilt hos rådet där den demokratiska läckan är störst och bara riskerar att bli ännu större.
Det här är därför ett viktigt val som signal från parlamentet till andra institutioner.
När det gäller kommittéer och byråer kan jag fatta mig kort.
Europa håller fortfarande på att byggas upp och genomgår, liksom alla dynamiska processer, förändringar.
Därför är det inte mer än logiskt att då och då göra en kritisk genomlysning av de olika strukturerna med tanke på alla förändringar.
Alla EU-institutioner måste fortsätta bevisa sitt mervärde.
De måste redovisa att den europeiska skattebetalarens pengar används på ett bra sätt.
Hur påverkar de lagstiftningen?
Fungerar de verkligen effektivt?
Det är naturligtvis tråkigt att beviljandet av ansvarsfrihet för Ekonomiska och sociala kommittén skjutits upp för fjärde gången i rad på grund av mygel med flygbiljetter som inte existerar.
Nu måste vi verkligen avsluta det här kapitlet.
Då återstår för mig endast att gratulera de många kolleger som sysslat med beviljandet av ansvarsfrihet till deras betänkanden.
Budgetkontrollutskottet har till den allra största delen uppfört sig tillbakahållet och klokt genom att bevilja ansvarsfrihet för kommissionen, men på mycket stränga villkor.
Vi pressar även på för att reformer skall införas här i parlamentet.
Det är endast om vi ålägger oss själva samma stränga krav som vi kräver av andra institutioner som vi kan fortsätta vara en trovärdig reformmotor.
