# ID: svediakorp-gov411981
# author: Stauner (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 675
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Mitt betänkande skall sätta punkt för förfarandet om beviljande av ansvarsfrihet för 1998.
Det som uppnåddes genom uppskjutandet av beviljandet av ansvarsfrihet för 1998 i april 2000 och genom beviljandet i juli 2000 lämnar mycket i övrigt att önska.
Jag vill bara ta upp tre frågor som ger särskild anledning till oro.
År 1998 vägrade revisionsrätten för femte gången i följd att avge en positiv revisionsförklaring, det vill säga gå i god för kommissionens noggranna och sparsamma hantering av de europeiska skattebetalarnas pengar.
Parlamentet gjorde därför alldeles rätt i att tvinga kommissionen att uppnå en positiv revisionsförklaring senast för budgetåret 2003.
Tyvärr har kommissionen hittills underlåtit att anta konkreta, mätbara åtgärder på vägen.
Det räcker inte med det allmänna reformprogram som kommissionen ständigt framhäver i det sammanhanget.
Därför frågar jag kommissionen: Är inte en noggrann hantering av de europeiska skattebetalarnas medel en fråga som bör vara kommissionens främsta prioritering?
Eller har kommissionen år 2003 tänkt fira tioårsjubileum för vägrandet av en positiv revisionsförklaring?
Vi bedömer kommissionen utifrån dess handlingar och inte dess ord.
Därför välkomnar jag de frister som vi nu fastslår i betänkandet för att ni skall uppnå målet.
I synnerhet Fléchard-fallet har tydligt visat att den oberoende styrekonomen är avgörande för om ett bedrägerifall blir känt eller ej.
Denna oberoende styrekonom vill ni nu avskaffa och som en del av reformprogrammet underställa respektive ansvarig generaldirektör.
Det kan vi under inga omständigheter acceptera!
Följden av detta skulle garanterat bli en anmärkningsvärd sänkning av felkvoten, men inte för att inga fel eller bedrägerier förekommer utan för att generaldirektörerna som var ansvariga för att ge order skulle se till att sådana saker inte ens kom fram.
Införandet av en oberoende disciplinnämnd med förmåga att driva ett rättvist och neutralt disciplinärt förfarande med motsvarande ansvarspåföljder för de ansvariga tjänstemännen är också ett gammalt krav från parlamentet som kommissionen inte har hörsammat.
Lika lite har kommissionen på allvar försökt införa ett europeiskt åklagarämbete som följer upp bedrägerier.
Vad gäller parlamentsledamöternas tillgång till information och dokument riktar jag följande fråga till kommissionen: Hur skall vi kunna kontrollera om ni förvägrar oss information och dokument?
Denna kommissionen talade i början av sin mandatperiod storslaget om insyn och öppenhet.
Jag fick själv under förfarandet om beviljande av ansvarsfrihet för 1998 uppleva hur stort avståndet är mellan krav och verklighet.
Inte heller under förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för 1999 skedde någon nämnvärd förbättring.
En snabb blick på bilaga I och II i Blaks betänkande visar att föredraganden har erhållit 22 revisionsberättelser medan så många som 11 revisionsberättelser inte har översänts!
Dessa siffror talar för sig själv, anser jag.
Den bristande tillgången på information påverkar ramavtalet mellan kommissionen och parlamentet på ett ödesdigert sätt.
Det antogs som ni vet här i plenum i juli 2000 utan att vi hade möjlighet att diskutera det.
Detta ramavtal driver in en kil mellan ledamöterna och skapar ett andraklassens parlament.
Det främjar en politik med divide et impera - söndra och härska.
Det kan vi lika lite godta som den bristande tillgången till de allmänna dokumenten.
Jag kan också påminna om att vi i Morgans betänkande i december i fjol beslutade att i framtiden skjuta upp beviljandet av ansvarsfrihet om inte alla dokument från kommissionen som krävs inte föreligger.
Den situationen har uppstått snabbare än många räknade med.
Vad Fléchard-fallet beträffar vill jag än en gång tydligt påpeka: Kommissionen kan inte smita undan det faktum att förfarandet den gången var orättvist och att allt måste göras i framtiden för att hindra sådana rättsstridiga beslut.
Ni som ansvarig kommissionsledamot, fru Schreyer, har möjlighet att göra ett sådant uttalande.
Var snäll och utnyttja tillfället att göra det i dag!
Jag vill tydligt påpeka: Mitt beslut om beviljande av ansvarsfrihet kommer att påverkas av det ni säger i dag.
