# ID: svediakorp-gov411961
# author: Maat (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 379
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill fästa uppmärksamheten på två olika områden.
Allra först vill jag tacka de båda kollegerna Costa Neves och Buitenweg för deras tydliga motivering och den start som de gjort.
Jag skall börja med fiskeriet.
Bland annat i egenskap av föredragande för fiskeriet konstaterar jag att fiskeriet befinner sig i en svår situation.
Jag kan nämna återställningsplanen för torsken i Nordsjön, vilken kommer att få stora följder för fiskare kring det havet.
Uteblivandet av ett avtal med Marocko har i sin tur haft stora följder för spanska och portugisiska fiskare.
Det kommer allt mer berättigad kritik mot finansieringen av avtal med tredje länder med gemenskapsmedel.
Det är för litet kontroll på hur pengarna används, särskilt i utvecklingsländer.
Vidare kastar grönboken sin skugga över framtiden och det kan användas som bräckjärn för att bättre engagera fiskerisektorn i en hållbar förvaltning av fiskebestånden och moderniseringen av fiskeflottan.
Frågan är då också om ett slags ödeläggningsprogram med naturskötsel, av den typ som används i jordbruket, även kan utformas för fiskerisektorn.
I fiskeribudgeten finns det knappast någon plats för ett sådant.
Det finns inte heller utrymme för extra anslag för social- och omskolningspolitiken för fiskeriet och ännu mindre för extra investeringar med avseende på arbetsförhållanden och säkerhet ombord på fiskebåtarna.
Nu i veckan kommer ett betänkande att behandlas, i vilket tydligt framgår att det i fiskerisektorn varje år faller 24 000 döda i arbetsolyckor.
I jordbruket är det tydligt att krisen inom nötköttssektorn tvingar fram en grundlig diskussion om en omprövning av jordbrukspolitiken.
I det sammanhanget skall grundregeln vara att livsmedel är ett grundläggande livsbehov.
Det måste vara en stark växelverkan mellan lantbrukare och konsument och myndigheterna är en i sammanhanget oundgänglig länk.
Den nuvarande politiken ger inte tillräcklig gestalt åt det här och man kan undra om Berlinavtalet verkligen ger tillräckligt utrymme för en sådan omvandling.
Om det inte är fallet så måste vi verkligen ta reda på hur den finansieringen verkligen kan göras och man kan undra om EU inte till exempel måste anta ett konsumentbidrag för hållbart producerade livsmedel med tanke på att ett sådant bidrag sedan länge är brukligt för många andra produkter.
