# ID: svediakorp-gov411950
# author: Elles (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 887
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle, i likhet med andra, vilja gratulera våra två föredragande till deras betänkanden om våra budgetar för 2002, och jag skulle särskilt, för att först tala om betänkandet av Costa Neves, som jag kanske kommer att ägna huvuddelen av mitt anförande åt denna förmiddag, vilja säga till Wurtz att han verkligen har hittat rätt balans när det gäller prioriteringar, när det gäller skyldigheter som Europeiska unionen måste hantera - här är jordbruket centralt - och sociala frågor, vilket vi märkte vid upptakten i Lissabon och vid uppföljningen i Stockholm i förra veckan.
Detta är i allt väsentligt nationella skyldigheter, nationella budgetar.
Vi kan göra mycket lite på europeisk nivå för att genomföra stora sociala program av det slag som jag tror att ni syftade på.
Det som slår mig mest i dessa två budgetar är det framväxande interinstitutionella samarbetet, som för tio år sedan kanske var mer önskan än verklighet.
Jag har rådets prioriteringar framför mig, även om det för första gången någonsin inte finns någon här som företräder rådet.
Det är ganska ironiskt att det i första stycket i dokument står att rådet välkomnar den samarbetsanda som präglade det förberedande arbetet och betonar vikten av att det goda samarbetet mellan budgetmyndighetens två grenar och kommissionen fortsätter.
Trots det måste man ta uttalandet om att rådet noga vill granska den rapport som kommissionen skall lägga fram före den 30 juni 2001, om framsteg i fråga om att minska de utestående åtaganden för att få ned dem till en normal nivå, för vad det är.
De som var närvarande i december förra året kommer säkert ihåg att det, när parlamentet lade fram denna gemensamma förklaring, egentligen inte var någon i rådet som välkomnade den.
Tvärtom verkade de ganska fientligt inställda gentemot förklaringen.
Så jag välkomnar verkligen det faktum att de vill samarbeta med oss för att försöka minska eftersläpningen när det gäller åtaganden och för att försöka se till att en bättre parallell mellan lagstiftnings- och budgetförfarandena uppnås och att resultatmål fastställs, särskilt för budgetrubrik 4 och den externa politiken.
Ett annat område som speglar det interinstitutionella samarbetet, som är viktigt i Costa Neves betänkande, är informationspolitiken; ett område där vi under många år har försökt få bra valuta för pengarna och där vi under många år har nått minst sagt små framgångar.
Det är inte förvånande att 50 procent av de medel som anslagits till information fortfarande ligger i reserven, i väntan på kommissionens förslag.
Jag uppmanar kommissionen att lägga fram dessa så snart som möjligt och hoppas att de innan de gör det diskuterar saker och ting med parlamentets egen förvaltning.
Till sist, angående den externa politiken, har vår föredragande framhållit behovet av att fastställa prioriteringar.
Vi vet att resurserna i budgeten kommer att vara knappa under överskådlig tid framöver.
I utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik finns det en mycket god idé, även om den för närvarande inte finns med i Costa Neves betänkande, om att vi bör söka råd utifrån när det gäller fastställandet av prioriteringar i den externa politiken, så att vi kan börja ha en riktning på längre sikt för hur våra pengar bör användas.
Vi bör undersöka det mer.
För att övergå till Buitenwegs betänkande skulle jag även vilja betona det mycket tydliga framväxandet av interinstitutionellt samarbete i miljö- och transportfrågor och beträffande ett interinstitutionellt rekryteringskontor - som jag verkligen hoppas kommer att vara inrättat och i funktion inom kort, för att garantera att europeiska medborgare får bästa valuta för pengarna.
Det finns ett eller ett par områden på vilka det interinstitutionella samarbetet kommer att vara förknippat med svårigheter, inte minst när det gäller förtida pension.
På samma gång som vi utan tvekan stöder den ordningen skulle vi föredra ett obligatoriskt system, förutsatt att det är förenligt med stadgan.
Vi har under diskussionerna om 2001 års budget behandlat frågan och kommer med säkerhet att sträva efter att dessa förslag om möjligt skall tillämpas inom parlamentet.
Men viktigast av allt - och jag riktar mig här till parlamentets generalsekreterare - är den skrivelse som min grupps ordförande i går översände till parlamentets talman, om det absoluta behovet av en flerårig plan för utvidgningen före den första behandlingen av parlamentets budget, så att vi kan få en uppfattning av vad som är att vänta när det gäller utgifter för översättningsavdelningar och en lång rad andra frågor.
Jag ber er, räkna inte med att vi kommer att godkänna vad ni skulle kunna föreslå senare denna sommar utan att ha en uttömmande debatt med våra politiska grupper.
Det är mycket osannolikt, såvida vi inte ges tid att undersöka förslagen fullständigt.
Sammanfattningsvis välkomnar jag det faktum att denna interinstitutionella anda är under framväxande.
Vi skulle vilja främja detta, på samma gång som vi respekterar det faktum att varje institution har rätt att fatta sina egna beslut.
Jag hoppas att vi kommer att fatta rätt beslut när det gäller valuta för pengarna för Europas medborgare.
(Applåder)
