# ID: svediakorp-gov411942
# author: Ferber (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 771
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Vi talar i dag om riktlinjerna för budgeten.
Det handlar alltså om vilka politiska prioriteringar vi rent budgetmässigt, det vill säga i nästa års budget, skall göra.
Jag vill tydligt poängtera att inte varje fråga i Europa är en fråga för Europa.
Varje fråga för Europa är inte ens en fråga för budgeten.
Det är viktigt att särskilja dessa saker.
Därför kommer jag att koncentrera mig på ett par viktiga prioriteringar.
Punkt ett är givetvis frågan hur vi inför krisen i samband med mul- och klövsjukan och BSE skall kunna vidta budgeteffektiva åtgärder - och allt är budgeteffektivt - så att vi får ett framtidsdugligt jordbruk, så att ett optimalt konsumentskydd garanteras och att vi även i andra delar av världen kan sälja de produkter som framställs i Europa.
Det är A och O för vårt jordbruk.
Här har vi en stor gemensam uppgift även inom ramen för budgeten 2002.
Punkt två: Europeiska unionen får allt större betydelse genom ansvarsåtaganden inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Jag finner det inte längre godtagbart att Europeiska unionens femton utrikesministrar - här kan man fråga sig om vi över huvud taget behöver så många - reser över hela världen och öppnar Europas ymnighetshorn, utfärdar löften som vi sedan slutligen med stor möda och omfattande budgettricks måste förverkliga.
Så får det inte gå till.
Här måste rådet fundera över om det alltid går så klokt tillväga.
Punkt tre: Nu går vi in i den konkreta fasen med utvidgningsförhandlingar.
Ju mer konkret vi går tillväga i utvidgningen desto större blir budgeteffektiviteten.
Även här bör tydligt konstateras att det inte räcker med att resa genom huvudstäderna i kandidatländerna och dunka alla i ryggen och säga: " Det går bra. "
När det däremot gäller att ställa pengar och instrument till förfogande spjärnar rådet emot och är mer än snål i tilldelningen av medel.
Så får det inte gå till!
Den sista fråga jag vill ta upp, eftersom den även har varit föremål för diskussion hos oss i budgetutskottet, gäller rättsliga och inrikes frågor.
Det är givetvis en politisk prioritering där det emellertid bara handlar om ett par ordinarie tjänster för Vitorinos del.
Budgeteffektiv är han inte.
Budgeteffektivitet existerar knappast på området rättsliga och inrikes frågor.
Det får man lov att konstatera.
Därför bör vi göra en åtskillnad mellan politiskt viktiga frågor, som de rättsliga och inrikes frågorna tillhör nästa år.
Däremot är det inget område som prioriteras i budgetriktlinjerna, eftersom det inte har någon större betydelse.
Jag vill även ta upp frågan om förvaltningsbudgeten.
Jag vill ställa en tydlig fråga till er: vem är förvaltningen egentligen till för?
Inte för sin egen skull, utan snarare för att det som bör garanteras för de olika institutionerna även säkerställs på organisatorisk nivå.
Därför bör vi i Europaparlamentet nu, i mitten av denna mandatperiod - som vi ju är framme vid i slutet av detta år - fundera över om våra arbetsmetoder är de rätta på alla områden.
Jag är inte så förtjust i att vi inrättar det ena underutskottet efter det andra - ett sådant diskuteras till exempel på konsumentskyddets område - i stället för att fundera över hur vi kan anpassa de fasta utskottsstrukturerna, så att vi bättre kan beskriva lagstiftningsansvaret.
Det är sådant vi verkligen måste diskutera i år.
Det får givetvis även konsekvenser för budgeten.
Vi diskuterar även budgetplanen.
Vi kommer år 2002 att få dra budgetmässiga konsekvenser av WTO.
Frågorna om utvidgning och utrikespolitik har jag redan tagit upp, där vi nu för tredje året har särskilda bestämmelser.
Vi diskuterar det sjätte ramprogrammet för forskning som vi vill ha mer pengar till.
Vi talar om att förvaltningsbudgetarna blåses upp.
Rådet vill nu ha ytterligare 10 miljoner euro.
Vi hamnar alltså även i fråga om förvaltningsutgifterna under stark press.
Sammanfattningsvis innebär det att allt det som stats- och regeringscheferna så storslaget lovade i Berlin i mars 1999, nämligen att Europas handlingsförmåga år 2006 kommer att vara säkrad, två år senare visar sig vara orealistiskt och felaktigt.
Därför måste jag säga att det är dags att dra ned byxorna på rådet så att det vidtar en ändring av budgetplanen, eftersom vi annars inte i längden budgetmässigt kommer att kunna uppfylla kraven och förväntningarna på Europa.
(Applåder)
