# ID: svediakorp-gov411932
# author: Colom i Naval (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 759
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


, föredragande.
(ES) Herr talman!
Jag befinner mig i en lite konstig och obekväm situation och jag känner mig lite illa till mods, eftersom jag, trots att jag har enhälligt stöd från budgetutskottet, är övertygad om att jag måste begära att betänkandet återförvisas till utskottet nu i eftermiddag.
Varför?
Därför att samtidigt som vi debatterar detta betänkande här, debatterar även rådet samma betänkande, vilket innebär att om rådet fattar ett beslut kommer vi inte att kunna rösta om resolutionen i dag, utan vi måste begära att detta betänkande återförvisas till utskottet för att ratificera avtalet med rådet och rösta om det den 2 och 3 maj.
Ärade kolleger, betänkandets innehåll kan förefalla överdrivet tekniskt: det handlar om att anpassa budgetplanen till villkoren för genomförandet.
Det står klart att anpassningen, vilket man kan utläsa av ordet, har att göra med hur strukturfonderna har utnyttjats under föregående budgetår eftersom beloppen i budgetrubrik 2 i budgetplanen inte bara utgör ett utgiftstak utan även ett utgiftsmål.
Under år 2000 kunde ett belopp så högt som 1,4 miljarder euro inte överföras från strukturfonderna eftersom år 2000 är det första året av den nya programplaneringsperioden.
Cirka 8 000 miljoner kunde återbudgeteras till år 2001, vilket innebär att nästan 6 000 miljoner i runda tal kvarstår för återbudgetering.
Det är möjligt att återbudgetera dessa 6 000 miljoner, men man måste vara medveten om att det är sista gången det är möjligt att göra så på grund av de nya regler vi har infört för strukturfonderna.
Följaktligen kan de belopp som inte utnyttjas under kommande år mycket lätt annulleras.
Därav vår oro.
Det ligger i vårt intresse att alla anslag utnyttjas korrekt och att det inte blir några förseningar i programplaneringsperioden.
Jag tror att det är ett mål som kommissionen, rådet - och jag beklagar att rådet inte är närvarande men har förståelse för detta eftersom det sammanträder i Bryssel för att diskutera just den här frågan - och parlamentet delar.
De meningskiljaktigheter som vi har haft hittills handlar om två frågor.
En mindre viktig: om det är nödvändigt att även ombudgetera betalningsbemyndigandena.
Vi anser att det är viktigt att göra detta för att undvika de problem som vi har haft under föregående år.
De andra institutionerna håller inte med om detta.
Detta kommer dock inte att bli den stora stötestenen.
Den andra meningsskiljaktigheten rör profilen för denna nya budgetering.
Kommissionen förespråkade ursprungligen en mer linjär budgetering.
Enligt vår erfarenhet och efter att ha rådfrågat utskottet för regionalpolitik, transport och turism samt utskottet för sysselsättning och socialfrågor, föreslog vi en ny budgetering av åtagandebemyndigandena som är mer klockformig: vad som tekniskt sett är känt som back loading, det vill säga att det första stora beloppet utnyttjas nu och att man sedan gör en ytterligare något större belastning under en period som läggs tidigare än programplaneringsperioden.
Erfarenheterna säger oss nämligen att bemyndigandena för nästa år inte kommer att kunna utnyttjas på det sätt som kommissionen föreslår.
Enligt vår åsikt är det här det rätta sättet att uppnå en mer harmonisk utveckling av genomförandet för strukturfonderna.
Vi kommer inte att göra en principfråga av de konkreta siffror som vi har föreslagit.
Vad som däremot är en principfråga är utgiftsprofilen.
Och det är om den här frågan som vi, efter gårdagens sammanträde där vi lyssnade till kommissionens inlägg om läget i förhandlingarna om de nya programplaneringsperioderna, anser att vi mycket väl kan lyckas nå ett avtal inom en rimlig tidsfrist som rådet kan godta och som skulle lösa de problem som särskilt Grekland, Spanien och Italien har i fråga om de kommande programplaneringsperioderna.
Jag vill helt enkelt att försvara dessa ståndpunkter och jag vill även påpeka att om vi i en anda av lojalt samarbete mellan institutionerna skulle skjuta fram det datum som fastställs i det interinstitutionella avtalet, vilket är den 1 maj - som förresten inte är en arbetsdag - till den 2 maj då parlamentet sammanträder, skulle detta inte innebära någon överträdelse av någon artikel i fördraget.
Däremellan har vi budgetkontrollutskottets sammanträde den 24 - 25 april, och om rådet lyckas nå ett avtal nu i förmiddag skulle budgetkontrollutskottet slutgiltigt kunna anta avtalet, och sedan skulle det till och med utan föregående debatt kunna antas i plenum den 2 - 3 maj.
