# ID: svediakorp-gov411911
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,062
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag skulle vilja börja med att framföra ett uppriktigt tack till alla talare och till fru Randzio-Plath och utskottet för ekonomi och valutafrågor för att denna debatt äger rum nu i kväll.
Det visar verkligen den vikt som parlamentet fäster vid frågan om pensionsfonder och också frågan om problemen på beskattningsområdet.
Får jag vidare påpeka att vi har nästan en enhällig överenskommelse - jag säger " nästan enhällig överenskommelse " - på den grunden att det är av yttersta vikt att ta itu med skatteproblemen i fråga om gränsöverskridande pensioner.
En fullt fungerande inre marknad på detta område är avgörande för arbetstagares fria rörlighet, och den kommer att öka unionens konkurrenskraft.
För detta behöver vi förstås snabbt anta det föreslagna direktivet om pensionsfonder, men det kommer inte att räcka.
Vi bör också ta itu med skatteproblemen, som jag just sade.
Det är en absolut prioritet för kommissionen och det är just därför som jag har föreslagit kommissionen att den skall anta ett meddelande om pensioner.
I dag har inte varit det bästa tillfället för att föra närmare diskussioner av de anledningar som har nämnts.
Meddelandet om pensioner har ännu inte antagits av kommissionen.
Kuckelkorn kritiserade kommissionen för att vara för långsam; han nämnde förseningarna.
Jag skulle vilja påstå att kommissionen börjar få viktiga problem när det gäller arbetskraften.
Handlingsplanen för de finansiella tjänsterna är en omfattande uppgift som består av 42 åtgärder.
Lamfalussys rapport tar upp sätt på vilka detta kan påskyndas, men vi börjar nu stöta på problem i fråga om arbetskraft.
Det är inte första gången som jag säger detta här i kväll, men det är en av anledningarna till varför vi inte har varit så snabba som vi skulle ha velat vara.
I kväll är kanske för tidigt för att hålla en mer ingående diskussion om meddelandet.
Jag ser fram emot att lägga fram det inför er och att höra era närmare kommentarer efter det att meddelandet väl har antagits.
Karas sade att direktivet eller meddelandet skulle ha kunnat inkludera fler aspekter.
Han nämnde sociala aspekter och så vidare.
Som Huhne sade - jag kan ordspråket bättre på franska än på engelska - le mieux est l ' ennemi du bien (det bästa är fiende till det goda).
Han gav den engelska översättningen på det ordstävet.
Låt mig säga till herr Karas: om vi skulle vara tvungna att ta itu med alla de aspekterna, så skulle Kuckelkorn vara ännu argare på kommissionen eftersom fördröjningen skulle ha varit så mycket längre.
Karas säger att detta är ein Schritt (ett steg), det är bara ett steg i rätt riktning och han har förstås rätt, som jag sade i mina inledande ord.
Det är ett steg i vad kommissionen tror är rätt riktning; andra steg kommer att följa och måste följa med hänsyn till den demografiska tidsbomb som väntas detonera om två år eller så.
Det är därför som det är positivt att det i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Stockholm omnämndes att medlemsstaterna nu har rätt att se in i varandras angelägenheter när det gäller pensionsfonder, eftersom utvecklingen av pensionsskyldigheter, tack vare Ekonomiska och monetära unionens verkningar, är viktig för medlemsstaterna, eftersom alla måste undvika underskott på mer än 3 procent, eller underskott som inte följer Dublinbestämmelserna, dvs. att de skall luta åt noll eller till och med mot överskott.
Det är ett mycket bra avsnitt i Europeiska rådets slutsatser, som jag skulle vilja rikta detta parlaments uppmärksamhet på.
Kuckelkorn sade, " Vill ni vara vänlig och försvara Ministerrådet? "
Kommissionen gör få andra saker än försvarar Ministerrådet, men endast när det är nödvändigt förstås.
Vi försvarar inte någon bara för den sakens skull, utan endast när vi anser att kommissionen har rätt och Ministerrådet eller majoriteten därav har fel.
Med säkerhet skulle kommissionen inte tveka i ett sådant fall.
Randzio-Plath uppmärksammade frågan om huruvida vi skulle ha ett direktiv eller ett meddelande, vilket även andra ledamöter gjorde.
Att lägga fram ett direktiv om beskattning skulle inte lösa någonting, eftersom medlemsstaterna inte skulle kunna samtycka till det enhälligt.
Vi befinner oss här på området - jag talar om skatteaspekterna i fråga om pensionsfonder - vi befinner oss på området för enhällighet.
Tror detta parlament verkligen, tror fru Randzio-Plath verkligen, att vi kan nå enhällighet i rådet om viktiga skatteaspekter i fråga om pensionsfonder?
Chanserna att nå enhällighet i rådet om ett ambitiöst direktiv om skatteaspekterna kan jämföras med chanserna att få se en snöboll i helvetet.
Rådet kanske ger sitt enhälliga samtycke till ett mycket mindre och obetydligare direktiv, men det är inte vad parlamentet eller kommissionen vill ha.
Kommissionen är ambitiös och vill ha ett förslag där det finns något att ta på och det betyder att den drivs att utfärda ett meddelande och inte ett direktiv.
Området för enhällighet är sådant att vi måste hitta lämpliga verktyg för ett förslag där det inte finns mycket att hämta.
Om vi endast ville ha kvalificerad majoritetsomröstning i rådet, så skulle ett direktiv ha en mycket begränsad räckvidd och endast omfatta utsända arbetstagare.
Till sist, så har jag ännu inte vänt mig till herr Huhne.
Får jag uttrycka kommissionens tacksamhet för hans stöd.
Han skulle ha önskat att kommissionen varit lite mer handfast.
Kommissionen eftersträvar maximal handfasthet, men den måste ta hänsyn till de alternativ som finns i rådet.
Det direktiv som kommissionen har lagt fram tar upp bidragsgivarnas säkerhet, välbetänkta krav, som herr Huhne vet; det tar upp pensionsfonders rätt att investera där de önskar och i den valuta de önskar; det tar upp den europeiska passet till pensionsfondssektorn.
Dessa är viktiga frågor och som Huhne är mycket väl medveten om, är det betydande summor som det rör sig om.
Slutligen, så är kommissionen nu fast i en knivkastning mellan Kuckelkorn och Huhne och därför kanske den gyllene medelvägen är det rätta stället för kommissionen att befinna sig på.
