# ID: svediakorp-gov411910
# author: Huhne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 351
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Min grupps inställning till kommissionens ansträngningar på detta område skiljer sig ganska mycket åt från tidigare talares uppfattningar.
Förvisso, om vi skulle kritisera kommissionen, skulle vi snarare kritisera den från den andra sidan: vi skulle hoppas att kommissionen intog en mer handfast, liberal attityd, till exempel i de förslag som den har gjort om ett direktiv om tjänstepensionsfonder, för att avlägsna möjligheten att vissa medlemsstater beslutar sig för att fortsätta genomföra kvantitativa begränsningar, för vilka det absolut inte finns några som helst bevis på bättre prestanda.
Kommissionen bör i allmänhet anta den riktprincipen att den åtminstone skulle vara i stånd till att framföra några bevis till fördel för sina förslag, snarare än att endast plädera för någonting som inte verkar vara bättre än den genomsnittliga praktiken i de medlemsstater där principen om den försiktiga personen antas.
Vi antar också en annorlunda synvinkel genom att uppmana kommissionen och våra kolleger i parlamentet att försöka göra framsteg i skattesamordning.
Medan det är ett mycket angeläget mål, får vi inte låta det bästa bli fiende till det goda.
Om vi kan göra framgång genom att förbättra intäkterna för pensionärer i privata system över Europeiska unionen, bör vi göra så.
Det finns, som jag redan har sagt, absolut inga bevis för att detta skulle leda till minskad trygghet och säkerhet, och att etablera en fullständigt falsk koppling, varmed vi väntar tills vi har ett perfekt schema för beskattning innan vi försöker göra någon framgång på området för att öppna upp och avreglera förvaltning av tillgångar, förefaller mig vara mycket beklämmande.
Vi välkomnar också kommissionens nya betoning på samordning snarare än på lagstiftning.
Vi vet att det är fullt möjligt för kommissionen att lägga fram många förslag, såsom den har gjort tidigare, utan att ha speciellt stor framgång.
Detta är ett nytt handlingssätt och jag hoppas att det kommer att vara mer framgångsrikt än det tillvägagångssätt som tillämpades av vissa av kommissionärens föregångare på detta område.
