# ID: svediakorp-gov411898
# author: Breyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 329
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Jag tror att vi ständigt bör påminna oss om att problemen med PVC är unika.
Det finns ingen annan produkt som tillverkas av klor och producerar sådana omfattande mängder miljö- och hälsofarliga tillsatsämnen.
Det finns definitivt alternativ.
Något jag betraktar som helt oansvarigt är att det skapas panik beträffande arbetsplatserna.
Det är vår uppgift som lagstiftare att se till att miljön och hälsan skyddas.
Det är inte vår uppgift att återge panikargument från industrin i fråga om arbetsplatserna.
Vi måste ha klart för oss att 96 procent av arbetstillfällena på PVC-området finns inom omvandlingssektorn.
Det innebär att producenterna lika gärna skulle kunna använda andra material.
Vi vet ju att de ledande producenterna av PVC lika gärna kan tillverka alternativ.
Därför finns det enligt min uppfattning ingen anledning att låta sig luras av dessa lögnaktiga argument.
Vi måste vara medvetna om riskerna.
Kommissionens fem undersökningar visar tydligt att det finns enorma problem, i synnerhet när det gäller avfallsförbränningen, vilken ger upphov till ännu mer farligt avfall.
Jag vill även ta upp argumentet med industrins frivilliga åtaganden.
Industrin har haft tiotals år på sig att utveckla en strategi för frivilliga åtaganden.
Men det har just visat sig att de inte började tala om frivilliga åtaganden förrän de märkte att vi som lagstiftare ville införa en strategi för att ersätta PVC.
De lägger inte heller fram några alternativ, de har till exempel ingen lösning på deponeringsproblemet och de ifrågasätter inte den så problematiska förbränningen.
Jag finner det rent ut sagt ohederligt att de låter återvinningsvolymen bero på mängden insamlat material, men själva inte vill delta i insamlingen.
Det visar ju att det bara är struntprat, rent nonsens.
Vi får inte låta oss luras.
Vårt ansvar bör snarare vara att föreslå ett alternativ och vi får inte falla på knä för industrin.
