# ID: svediakorp-gov411896
# author: Müller, Emilia Franziska (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 374
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
PVC är utan tvekan ett ämne med både för- och nackdelar.
Att bara begränsa sig till problemen med hanteringen av PVC-avfall skulle vara alldeles fel.
Det handlar snarare om att bedöma PVC-ämnets totala livscykel ur olika perspektiv, nämligen med avseende på produktionen av råmaterial, framställningen, användningen och bearbetningen liksom återvinningen och slutligen avfallshanteringen.
PVC imponerar i synnerhet genom sina mångfaldiga användningsområden och sin långa livslängd och används därför i stor utsträckning inom byggnadsbranschen och på många andra områden, även på det medicinska området.
Kommissionens grönbok och Sacconis betänkande fäster särskilt avseende vid tillsatsämnen, särskilt kadmium- och blystabilisatorer.
Industrin avstår redan i dag frivilligt från kadmium i PVC-produkter.
Även användningen av bly minskar stadigt.
För vissa produktgrupper, till exempel fönsterramar, ersätter många företag redan i dag dessa stabilisatorer med kalcium-zinkstabilisatorer.
Vi bör belöna företagens beredskap till innovation och miljöskydd genom att fortsätta driva och främja systemen med frivilliga överenskommelser.
Bindande föreskrifter bör endast tillgripas när det är uppenbart att de överenskomna målen om en minskning av tungmetaller respektive en ökning av volymmängden vid återvinning inte uppfylls.
Ett generellt förbud mot PVC-produkter skulle bli ödesdigert för de 530 000 sysselsatta inom PVC-branschen i hela Europa, varav 170 000 enbart i Tyskland.
Vid utvecklingen av ersättningsmaterial för PVC måste därför i synnerhet de socioekonomiska effekterna beaktas.
Att kräva ett uppehåll för PVC skulle mot denna bakgrund vara oansvarigt.
En obligatorisk märkning av PVC-produkter skulle leda till en avsevärd snedvridning av konkurrensvillkoren.
En sådan skulle inte vara lika användbar för alla produkter och inte heller märkbart främja miljön.
Införandet av en PVC-avgift, separering av mjukgjord PVC och styv sådan och förbud mot PVC i byggnadsbranschen är särskilt betungande för små och medelstora företag i hela Europa.
Enbart i Europeiska unionen är det 21 000 medelstora företag som drabbas.
PVC bör som ämne bli föremål för en grundlig bedömning av den totala livscykeln.
Problemen och fördelarna bör kritiskt vägas mot varandra.
Ett generellt förbud mot PVC är i nuläget varken möjligt eller meningsfullt och bör därför inte heller vara en riktlinje i denna grönbok.
