# ID: svediakorp-gov411891
# author: Maaten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 401
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vad skall vi göra med PVC?
Vissa människor vill låta påskina att detta material är samhällets fiende nummer ett.
Det är ingen grund för ett bra jobb.
Huruvida PVC medför miljö- och hälsoproblem som inte uppvägs av fördelarna återstår att se.
Det kan mycket väl vara på det sättet.
PVC visar sig som material även ha vissa fördelar: påsar för blodtransfusioner nämns ofta.
Politiskt behöver inte bedöma dessa fördelar.
Men vi måste fråga oss hur vi skall hantera PVC om det visar sig att aspekter av användningen av PVC är osäkra eller skadliga för miljön.
Vilka åtgärder skall vi vidta?
Och vilka konsekvenser har de åtgärderna?
På den punkten är grönboken enligt oss ofullständig, framför allt då alternativen till PVC inte beaktas.
Det är en oklar diskussion som förs nästan som en religiös debatt av för- och motståndare.
Vi vill, precis som föredragande Sacconi, inte grunda våra val på myter som presenteras av för- och motståndare och som ingen av dem har lyckats övertyga oss om, utan på ordentliga undersökningar och användbart jämförelsematerial.
Så länge som detta inte finns tillgängligt kan det bli besvärligt att förvänta sig att vi skall övergå till lagstiftning.
Nu vill vi inte förbjuda PVC, men vi bör tillämpa försiktighet vid användningen av det.
Försiktighetsprincipen tvingar oss till detta.
Det är positivt att industrin själv är sysselsatt med utfasningen av kadmiumstabilisatorer.
Vi anser att något liknande måste ske även med bly och organiska tennföreningar.
I allmänhet anser vi att de frivilliga åtagandena inom industrin är positiva, och att dessa måste stödjas genom ett europeiskt rättsligt ramverk, så att sanktionsmöjligheter skapas och innehållet ansluts till vad som är möjligt.
Riskerna i avfallsfasen är stora, eftersom vi inte kan undvika de skadliga ämnena i PVC.
Ett av de få valen är då återanvändning, så att de skadliga ämnena hålls inneslutna i produkten.
Men för närvarande är återanvändningen så låg att den knappast bidrar till en lösning av problemet.
På det området kan industrin göra en extra ansträngning.
Herr talman!
Jag skulle överdriva om jag sade att vi ser fram emot kommissionens lagstiftningsförslag.
Den aktuella grönboken lägger egentligen i fråga om detta fram en ofullständig grund.
Först måste mycket klarläggas.
