# ID: svediakorp-gov411889
# author: Oomen-Ruijten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 713
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill inleda med att tacka herr Sacconi.
Han har i varje fall gjort vad han har kunnat för att se om en kompromiss kunde uppnås.
Men nu har man avvikit så mycket från en viss inriktning att betänkandet har försämrats till ett antingen eller, och det är inte enbart Sacconis fel, utan hela kommissionens.
Hur som helst vill jag tacka för medlingen.
Herr talman!
Den senaste tiden har PVC ofta varit föremål för en kontroversiell debatt.
Meningarna om PVC och dess konsekvenser för hälsa och miljö går vitt isär.
Ett antal medlemsstater har redan vidtagit åtgärder angående specifika aspekter av PVC-produkters livscykel.
Åtgärderna är inte desamma överallt, och kan därför få följder även för den inre marknaden.
Vi i Europeiska folkpartiets grupp välkomnar grönboken: vi måste få ett integrerat tillvägagångssätt som skyddar både miljö och hälsa, och som samtidigt garanterar att den inre marknaden fungerar väl, men som också noggrant tar hänsyn till sysselsättningen.
PVC skiljer sig från andra konstmaterial genom att stora mängder klor har tillsatts, nämligen 25-50 procent, och genom att många andra tillsatsämnen används i PVC.
PVC är användningsmässigt - och detta är något som nästan glömts bort i debatten - ett mycket bra material.
Ren PVC är ett hårt material, med stor mekanisk styrka, väderbeständigt, vattenbeständigt och beständigt mot kemiska produkter.
Det är alltså bra, framför allt på det medicinska området, att vi har PVC.
De miljötekniska och hälsorelaterade problemen med PVC fokuserar framför allt på förekomsten av tillsatsämnen och det sätt på vilket PVC-avfall hanteras.
Låt mig nämna några av dessa tillsatsämnen.
Först och främst mjukningsmedlen: Vid tillverkning av mjukgjord PVC måste upp till 60 procent mjukningsmedel, framför allt ftalater, tillsättas för att göra materialet flexibelt.
Ftalater används i stort sett inte i andra konstmaterial, och den i särklass viktigaste användningen av ftalater är alltså i mjukgjord PVC.
Man diskuterar fortfarande om ftalater har återverkningar på levande organismer eller inte.
Så till nästa punkt: kadmium.
När det gäller kadmium har industrin, enligt min mening, frivilligt redan påtagit sig ett stort antal bra åtaganden.
Kadmium fasas ut, så i fråga om det är grönboken egentligen inaktuell.
Det är annorlunda med bly.
Blystabilisatorer, eller snarare organiska tennföreningar och bly, är de mest relevanta, och där är även miljöriskerna större, framför allt i fråga om blystabilisatorerna.
Det är därför som blytillsatserna i PVC vid förbränning av avfall bidrar med ungefär 10 procent till en oönskat hög blyhalt i restsubstanserna från anläggningar för förbränning av avfall, och därför är det nödvändigt att även på denna punkt införa en strängare politik.
Jag kommer därefter in på produktion och förbränning i allmänhet.
Vad produktionen anbelangar så har industrin frivilligt åtagit sig att införa mycket stränga begränsningar med tanke på det klor som kan frigöras.
Dessutom har det vid undersökningar framkommit att de utsläppsgränser som industrin själv har satt upp har sänkts kraftigt.
Om PVC inte återanvänds förbränns det vanligtvis i en anläggning för förbränning av avfall.
En viktig aspekt här är den höga klorhalten.
Det finns två sorters källmaterial i en anläggning för förbränning av avfall: å ena sidan är det vad vi i Nederländerna kallar för GFT, nämligen grönsaks-, frukt- och trädgårdsavfall, som också innehåller en stor mängd klor, och å andra sidan PVC.
Det betyder att mycket noggranna kontroller bör göras av detta avfall i förbränningsanläggningarna och av ett eventuellt frigörande av dioxiner.
Det är alltså viktigt att PVC avlägsnas från avfallsanläggningar.
Det handlar för övrigt inte bara om förbränningen av avfallet och de utsläpp som därigenom uppstår - klor påverkar även återvinningen av energi i anläggningar för förbränning av avfall.
Därför måste noggranna kontroller ske.
Herr talman!
Vi vill att kommissionen tillsammans med industrin undersöker hur man inom ramen för självreglering kan ingå bra och tydliga överenskommelser så snart som möjligt.
Industrin är beredd att göra detta, och jag uppmanar också kommissionen att noga titta på det.
