# ID: svediakorp-gov411807
# author: Wurtz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 400
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Jag delar fullständigt Gérard Onestas förslag.
Under alldeles för lång tid har parlamentsassistenterna arbetat utan att vara skyddade av en föreskrift.
Även om den stora majoriteten av ledamöterna ger korrekta arbets- och löneförhållanden måste man erkänna att vissa kollegers metoder fördunklar bilden av parlamentet något.
Frånvaron av kontroll och öppenhet i hanteringen av kansliersättningar hade öppnat vägen för missbruk.
Och som Jacques Loyau, ordförande i assistentföreningen, tidigare beklagade är det så att i avsaknad av riktlinjer var allt möjligt och skillnaderna var stora.
Den undersökning som genomfördes av assistentföreningen, för över ett år sedan, hade visat en oroande situation.
14 procent hade inga anställningskontrakt.
12 procent hade bara kontrakt som externa konsulter, även om de arbetade heltid.
53 procent hade varken socialförsäkringar eller olycksfallsförsäkringar.
Denna undersökning har utgjort grunden för de åtgärder parlamentsassistenterna och deras organisation vidtagit, och som vår grupp stött sedan de började.
Några första resultat har uppnåtts inom parlamentet i och med presidiets antagande av ändringen av artikel 14 i arbetsordningen om regleringen av ledamöternas kostnader och ersättningar.
Vår talman, Nicole Fontaine, underströk då, vilket jag citerar: " Det har gjorts betydande och konkreta framsteg i assistentärendet.
De övergångsåtgärder som antagits tolkar Europaparlamentets vilja och beslutsamhet till mer öppenhet och jämlikhet inom detta område. "
Dessa åtgärder som tillämpas sedan 1 januari i år har gjort det möjligt att stärka kontrollen av kansliersättningarna och att se till att varje assistent får ett anställningskontrakt, en sjukförsäkring och en försäkring för olycksfall på arbetsplatsen.
Detta framsteg, som uppnåtts tack vare assistentföreningens ihärdiga arbete och vår vice talmans, Gérard Onestas, effektiva arbete har utgjort grunden för att inleda förhandlingar med rådet.
Men som sagts, det verkar som om ärendet sedan flera månader blockerats trots våra ansträngningar.
Jag ser dock med intresse att en principöverenskommelse finns mellan kommissionen och parlamentet för att ändra förordningen om den fria rörligheten i den riktning som assistenterna önskar.
Det gläder mig.
Vägen verkar alltså stå öppen för att enkelt kunna utmynna i denna berömda europeiska föreskrift som ger assistenterna en likvärdig situation, i överensstämmelse med deras anställningsförhållanden, för att använda sig av ordalydelsen parlamentet valde då det tog ställning den 11 mars 1999.
