# ID: svediakorp-gov411804
# author: Attwooll (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 420
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionär, kolleger!
Om jag får inleda med en personlig kommentar, är det nu två år sedan jag deltog i en kampanj på en valplattform som betonade behovet av erforderlig status för ledamöterna och deras assistenter.
Det är mycket pinsamt att nödsakas att tillstå inför allmänheten där hemma hur långsamt processen framskridit beträffande dessa båda status.
Av de två, skäms jag mest i fallet med assistenternas status, eftersom detta är ett fall där vi som Europaparlamentariker är direkt ansvariga för frågor som berör andras liv.
Min grupp är tacksam för kommissionens angreppssätt gentemot professor Vandersanden och de förslag som han författat.
Vi har ännu inte i detalj diskuterat hans fristående förslag rörande de åtgärder som bör vidtas inom Europaparlamentets egen arbetsordning.
Vi kan därför upptäcka att vi inte håller med om olika aspekter av förslagen.
Vi anser dock att hans metod som gör en skillnad mellan vad som kan uppnås, inom arbetsordningen och vad som faktiskt kräver lagstiftning, utgör ett lovande " nästa steg ".
Vi har nöjet att ta del av utfallet av trepartsdiskussionen och kommissionens uttalande i dag, där förslag om en ändring av förordning 1408 / 71 utlovas.
Vi vill dock tillägga att oavsett vilken plan som antas och vad de än för med sig, måste den ha vissa utmärkande drag.
För det första måste den vara enkel.
Den måste vara enkel i utformningen.
För det andra, måste den ge rättssäkerhet.
Med detta menas att den måste vara uttömmande i täckandet av anställningsförhållandena.
Detta behöver inte innebära stelhet och enhetlighet.
Det innebär bara, till exempel, att samtliga assistenter måste vara försäkrade mot olyckor som kan inträffa på arbetet.
För det tredje måste den vara öppen för insyn.
Enligt min personliga mening bör vi försöka röra oss mot ett system med lika lön för likvärdigt arbete.
Med tanke på att assistenter kan vara anställda på flera olika plaster och ha olika uppgifter at utföra, kan det vara svårt att uppnå.
Vi borde dock åtminstone försöka se till att ingen faller under en utsatt miniminivå och att anledningarna till eventuell spridning är fastställd.
Jag anser att det på lång sikt inte finns någon ersättning för en riktig status men nu har vi i alla fall en väg att gå.
Jag hoppas att vi rör oss längs med den så fort vi bara kan.
