# ID: svediakorp-gov411800
# author: Rocard (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 825
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
I enlighet med Europaparlamentets arbetsordning är utskottet för sysselsättning och sociala frågor behörigt i frågor som handlar om skydd för levnadsvillkor och arbete inklusive arbetsmiljö.
Denna vackra definition bemyndigar oss alltså att granska våra assistenters situation.
Jag skulle t.o.m. vilja säga att den tvingar oss till det.
Det vore märkligt om det utskott jag har äran att vara ordförande i skall vara behörigt för alla arbetstagare i Europa, med enda undantag för assistenterna i Europaparlamentet.
Det är för övrigt den märkliga situation som vi haft hittills.
Idén att inkräkta på Europaparlamentets specifika organs befogenheter ligger långt ifrån oss.
Det är därför, herr kommissionär, som när vi lyssnat till assistenternas representanter så har vi gjort det i närvaro och i samarbete med vår vice ordförande Onesta, som av parlamentets presidium har fått i uppdrag att följa dessa problem.
Men vi vill ge utskottets för sysselsättning bidrag till att söka nya lösningar.
Flertalet av våra kolleger känner väl till de problem assistenterna möter, från ovissheten till svårigheterna att vistas legalt på belgiskt territorium, där många av dem bor.
Europaparlamentets presidium har redan tagit ett nödvändigt internt beslut som syftar till att förbättra öppenheten i hanteringen av ersättning från sekretariatet.
Punkten figurerade i Onestas betänkande och beslutet gläder mig.
Det kommer att göra det möjligt för assistenterna att få ett korrekt anställningskontrakt, en social trygghet, som alla inte hade, och en olycksfallsförsäkring under arbetstid.
Men andra problem har ännu inte lösts.
Det handlar huvudsakligen om assistenternas specifika situation, vilka de facto är gränsarbetare utan att se sig tillerkända de rättigheter som dessa har.
Det är anledningen till att den rapport från de experter som utsetts av kommissionen hade tänkt sig att använda den befintliga europeiska lagstiftningen om fri rörlighet och att parlamentsassistenternas specifika situation skulle innefattas i denna.
Den vägen verkar vara både realistisk och förnuftig.
Den är realistisk eftersom den berömda förordningen 1408 / 71, som alla våra parlamentskolleger känner till, som reglerar den fria rörligheten för arbetstagare, studenter, pensionärer, etc. inte är en text som är uthuggen i marmor för att ständigt bevaras.
Den är en text som rådet sedan mer än fem år tillbaka arbetat på för att förenkla, damma av och förbättra, ett arbete som borde avslutas under det belgiska ordförandeskapet, hoppas åtminstone Europaparlamentet.
I år har man lagt fram ändringar i texten för oss.
Under förra sammanträdesperioden verkade det t.o.m. så att ett stort antal av våra kolleger önskade en grundlig omarbetning av texten, mer än tekniska förbättringar.
Vi har ändå godkänt den senaste ändringen som rådet och kommissionen tillsammans bett oss om i februari.
Med andra ord skulle denna text lätt kunna ändras och anpassas till assistenternas situation och skulle kunna ge dem möjlighet att välja i vilket land de skall betala sociala avgifter och att garantera deras andra rättigheter till social trygghet.
Denna realistiska väg är också förnuftig.
Rådet önskade att parlamentet skulle reformera sina förhållanden till assistenterna i öppenhet.
Det första steget har tagits med det beslut som jag nämnde.
Det vill inte ta upp frågorna om skatter.
Användningen av förordning 1408 / 71 kräver inte det.
Okey, rådet ville inte ge assistenterna status som tjänstemän.
Vår begäran syftar inte till det.
Det är helt annorlunda, det syftar endast till att garantera deras grundläggande rättigheter till social trygghet.
Med andra ord är alla omständigheter för handen i dag för att ta ett beslutsamt steg framåt i detta ärende.
Herr kommissionär, det är anledningen till vår fråga till kommissionen, som alltid uttryckt sin vilja att gå vidare i denna fråga tillsammans med parlamentet.
Kommissionen har det politiska initiativet, och vi begär i dag att den skall använda sig av det och formellt lägga fram ett förslag till förändring av förordning 1408 / 71 i syfte att lägga till ett enkelt stycke som tar upp assistenternas situation.
Det tillkommer sedan rådet att ta sitt ansvar, att bibehålla eller inte bibehålla våra assistenter och oss själva i en osäker rättslig och social situation.
Parlamentet har redan påbörjat ett internt arbete inom sin institution.
Fortsättningen beror på den normala lagstiftningsproceduren.
Det tillkommer kommissionen att från och med nu arbeta fram ett förslag och parlamentet kan avsluta sitt arbete för att uppnå en intern reglering för att behandla frågan om assistenterna.
Det är således anledningen till vår fråga till kommissionen.
Inom vilken tidrymd, herr kommissionär, kommer denna nödvändiga text att föreslås?
Den bästa lösningen vore innan det belgiska ordförandeskapet påbörjas, eftersom våra assistenter arbetar i Belgien.
Frågan är brådskande.
Det handlar också om vårt parlaments etik och bilden utåt.
