# ID: svediakorp-gov411785
# author: Queiró (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 248
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Det börjar nu likna ett cykliskt förlopp.
Det är i morgon precis ett år sedan som vi här i parlamentet stod och diskuterade och röstade om en resolution om samma sak: översvämningarna i Moçambique.
Tonvikten läggs återigen på de drabbade befolkningarna, vilka denna gång främst är provinserna Tete, Sofala och Zambeze: flera tiotals döda och försvunna, när en halv miljon drabbade människor och nära hundra tusen hemlösa.
Dessa människors lidande är enormt, många av dem befinner sig i ett oerhört svagt tillstånd och problemen är allvarliga: brist på dricksvatten och livsmedel, brist på bränsle och hotet om epidemier.
Det är alltså nödvändigt att Europeiska unionen uttrycker sin solidaritet med Moçambique, och att det inte bara stannar vid ord.
Vi får inte heller glömmer moçambikiernas arbete vilka med stora svårigheter har försökt konsolidera övergången till demokratin, vilken ännu är långt ifrån avslutad.
I denna ram skulle jag också vilja understryka slutdelen i den gemensamma resolutionens stycke fem som vi skall rösta om, och som i grunden handlar om att garantera alla säkerhetsvillkor och nödvändiga åtgärder för att hjälpen skall nå fram till sitt verkliga mål.
Det är ett krav vi är skyldiga att utföra, det är en rättighet för dem som är i behov av hjälpen.
Vårt mål måste vara att vara solidariska, att ge effektiv hjälp måste vara vårt åtagande.
