# ID: svediakorp-gov411774
# author: Rocard (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 485
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Ungefär 6 000 år av mänsklighetens historia är kända, 10 000 krig och mänskligheten har fortfarande uppmuntrat tillverkningen av vapen.
En viss medvetenhet verkar börja uppstå bland människorna.
1972 bannlyste man de biologiska vapnen, 1993 bannlyste man de kemiska vapnen, 1997 bannlyste man personminorna.
Den snabba ökningen av kärnvapen är relativt under kontroll, även om vi befinner oss i en dålig period efter undertecknandet av icke-spridningsavtalet 1968, som trädde i kraft 1970.
Men i världen i dag är de vapen som dödar mest de lätta vapnen.
Man bedömer att det finns en halv miljard sådana spridda över planeten.
De dödar 200 000 personer per år, dvs.
20 gånger fler än personminorna, och det är i Afrika över hälften av offren finns.
Det är alltså inte ett mysterium om Förenta nationernas generalsekreterare, som verkligen är en stor afrikan, på föredragningslistan vid Förenta nationernas generalförsamling, som kommer att träffas i juli i New York, satt upp diskussionen om en konvention för att försöka begränsa detta farliga och hemska flöde.
Idén skulle vara att identifiera vapnen för att kunna följa dem, att ha ett register, att uppmuntra alla stater att skärpa kontrollerna och deras interna lagstiftningar om export och återexport, att organisera förföljande och sanktioner på försäljningsarvoden och avslutningsvis att finansiera och främja de nationella programmen för insamling och destruktion av vapen.
Med ett sådant arbete skulle Europeiska unionen, som för tre år sedan på brittiskt förslag, antog ett moratorium för vapenförsäljning kunna vara stolt över att ha en gemenskapspolitik som är effektiv och att anta den rollen fullständigt.
Jag vill välkomna det faktum att sex politiska grupper kunnat lägga fram en resolution som är en utmärkt kompromiss och som är bra.
Jag skall inte säga mer om det, man måste hålla fast vid det, det ligger helt i linje med vår uppförandekod, med de goda relationerna med det som redan beslutats inom Europeiska organisationen för säkerhet och samarbete (OSSE) och helt och fullt inom utsikterna inför Förenta nationernas nästa konvention.
Herr talman!
Vid omröstningen skulle jag vilja be om två muntliga ändringsförslag som jag redan vet att det finns allmänt bifall till.
Det första handlar om ett av skälen.
Jag talar om platsen senare, för att tillägga en strecksats i uttalandet - det är en stor historisk premiär - Bamakoförklaringen förra månaden då 52 länder i Afrika alla tillsammans antog en gemensam ståndpunkt som var helt och hållet i överensstämmelse med vår uppförandekod.
Och det andra tillägget skulle vara att helt enkelt lägga till en hänvisning till märkningen av vapen i förslaget till vår gemensamma kompromissresolution.
Jag vet att de vinner bifall, jag vidhåller detta då ögonblicket är inne.
