# ID: svediakorp-gov411770
# author: Liikanen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 864
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag skall inleda med Zimbabwe.
1999 vidtog kommissionen åtgärder i syfte att återuppta samarbetet med Zimbabwe, fr.a. gällande handling inom den sociala sektorn - sjukvård, utbildning och aids, demokrati och stöd till det civila samhället.
Kommissionen och medlemsländerna har vädjat om konfidentiella politiska överläggningar enligt artikel 8 i Cotonouavtalet för att utöva inflytande på den zimbabwiska regeringen och försöka förbättra de grundläggande principerna för mänskliga rättigheter, demokrati och lagens efterlevnad.
Sanktioner anses inte lämpliga i detta skede.
Kommissionen anser att sanktioner bör ses som en sista utväg i syfte att avskräcka från att betydande bakslag inträffar, så som upphävandet av konstitutionen eller avblåsandet av presidentvalet 2002.
Medan president Mugabe är nära förknippad med dessa oönskade händelser, är den offentliga svartmålningen av honom kontraproduktiv i det att det uppmuntrar stöd för honom hos oliktyckande falanger i Zimbabwes Afrikanska nationalunion / patriotisk front och i grannländer.
Den överdrivna betoningen på de vitas belägenhet riskerar att återuppliva temat om oberoende, som stöds av många svarta i Zimbabwe och Sydafrika.
Därmed uppmärksammas inte den fattiga svarta befolkningens belägenhet i Zimbabwe överhuvudtaget.
För det andra, transnationella barnarov: Kommissionen delar den oro som uttryckts av de ärade medlemmarna i fallet med de internationella barnaroven, inte sällan utfört av en av barnets föräldrar.
Inom gemenskapen trädde Bryssel II-förordningen i kraft den 1 mars i år.
Denna bestämmelse påbjuder regler beträffande lagstiftning, automatiskt erkännande och förenklat genomdrivande av domar i äktenskapsrelaterade fall och fall beträffande föräldraansvar för barn till båda makarna.
I medlemsländerna kan därför beslut om vårdnad drivas igenom samtidigt som skilsmässan inom hela gemenskapen i enlighet med Bryssel II.
Jag tillstår att förordningen inte går tillräckligt långt i det att den är begränsad till vårdnadsbeslut om barn till båda makarna vid skilsmässotillfället.
Senare denna månad planerar kommissionen att lägga fram ett arbetsdokument om ett ömsesidigt erkännande av beslut rörande föräldraansvar.
Detta är tänkt att följas av ett förslag till en förordning som utsträcker räckvidden av Bryssel II-förordningen till att omfatta alla barn och situationer.
Vad beträffar de fall som går utanför gemenskapens gränser, stöder kommissionen också ratificeringen, eller en korrekt tillämpning, också av Haagkonventionen från 1980 rörande civila aspekter av internationella barnarov, något som verkligen är ett värdefullt instrument.
Beträffande Cabinda: Kommissionen instämmer och beklagar djupt fallet med de åtta europeiska medborgarna som kidnappats i Cabinda.
Kommissionen hoppas att en lösning kan hittas snarast för att de skall återfå sin frihet.
Beträffande Kalimantan i Indonesien: Kommissionen delar de ärade medlemmarnas oro vad gäller konflikten i Kalimantan, vilken mynnade ut i skador och omfattande dödsfall.
Det är tydligt att flera faktorer inverkat till våldsutbrottet och massakern: en tio år gammal, tillika bristfälligt tillämpad politik om migration över gränserna, svår fattigdom i vissa delar i regionen, vanskötsel och provokatörer, som av anledningar vi endast kan spekulera kring, orsaker våldet
I syfte att bemästra fattigdom i den här regionen, har kommissionen utvecklingsprojekt på plats i södra och östra Kalimantan, vilket innefattar stöd för långsiktigt hållbar skötsel av regnskogarna.
Indonesiens ledare står inför ett antal mycket svåra politiska val.
De måste införa tillfälliga skydd för flyktingar i Kalimantan.
De måste dock också överväga huruvida de ämnar hjälpa dem som permanent vill lämna Kalimantan och återvända till Madura.
De måste också visa prov på beslutsamhet då de återupprättar lag och ordning och jagar förövarna.
Att misslyckas med det skulle sända ut dåliga signaler beträffande det indonesiska ledarskapets förpliktigande att följa lagen.
Kommissionen följer noggrant utvecklingen och är beredd att ingripa om situationen motiverar det.
Vår nuvarande bedömning är dock att de flesta av de 50 000 flyktingarna har för avsikt att återvända till ursprungsplatsen - Madura - där de har familj som kan stödja dem.
Beträffande Turkmenistan: Kommissionen är fullt medveten om fallet med Atakov, en baptistisk präst, som dömdes till fyra års fängelse.
Den gav sitt stöd åt EU: s åtgärder i Ashgabat, vidtagna under EU: s och medlemsländernas ledarskap i februari i år, där de anhöll om att få Atakov frigiven.
Kommissionen har uttryckt sin oro över de mänskliga rättigheterna i Turkmenistan.
Den stödde EU-ordförandeskapets åtgärd tidigare i år för att få Primukuli Tanrykuliev och Nurberdy Nurmamedov frigivna.
Frigivandet av dessa två fångar beordrades av president Nijazov senare i en benådning som medgav frigivandet av 12 000 fångar.
Kommissionen stöder fullt ut Europaparlamentets resolutioner.
Yttre tryck måste upprätthållas för att uppnå resultat i kampen för de mänskliga rättigheterna och religionsfrihet i Turkmenistan.
Som svar på Staes fråga beträffande hjälp genom Tacis, skulle jag vilja tillägga att EU-stöd som ges via Tacis-programmet främst riktar sig till utvecklingssatsningar inom jordbruket, något som direkt gynnar befolkningen.
Dessutom utvecklar kommissionen Tacis-demokratiprojekt främst genom lokala icke-statliga organisationer i syfte att utveckla det civila samhället.
Som efterfrågat, kommer jag att hänvisa frågan till Nielson och Patten för ytterligare åtgärd.
