# ID: svediakorp-gov411755
# author: Banotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 395
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I min egenskap som parlamentets medlare i frågan rörande barn som förts bort transnationellt, har jag en tid varit inblandad i Brouwer-Limet-fallet.
Till att börja med vill jag försäkra andra föräldrar till offer, några av vilka uttryckt sin oro över att denna resolution endast befattar sig med ett specifikt fall, att deras sorgliga levnadsöde är fullt så betydelsefullt för mig.
Mitt huvudsyfte i dag är att se till att kommunikationskanalerna, som verkar öppnas för första gången sedan början av Limet-tragedin, är stärkta och att framsteg är möjliga att göra i syfte att återföra barnen till sina hem så fort som möjligt.
Detta är resolutionens huvudmål.
Alltför ofta betraktas de fall där barn förts bort, som en civilrättslig snarare än som en kriminell angelägenhet, av polis och andra myndigheter i medlemsländerna.
Jag vill ta detta tillfälle i akt och tacka de kenyanska myndigheterna, och framför allt president Moi, för all hjälp de kan bidra med för att garantera att ett positivt resultat uppnås.
Det är min starka övertygelse att dessa barn har rätt att lära känna båda föräldrarna, och denna rättighet iakttogs till punkt och pricka fram till misslyckandet då man, i augusti 1998, återförde barnen till sin far i Belgien.
Barnen har sedan dess undanhållits rätten att träffa en av föräldrarna, i detta fall fadern.
Han har försäkrat att deras mor kommer att få fortsätta ha besöksrätt som förut när väl barnen återförs till honom.
Därmed slår han åter fast barnens rätt att ha en relation med båda föräldrarna.
I nästa vecka kommer jag att resa till konferensen i Haag där den utvalda kommissionen kommer att träffas för att ha överläggningar om Haagkonventionens praktiska tillämpningar med avseende på civila aspekter av internationella barnarov.
Vi har en stor uppgift framför oss, men jag skulle vilja ta detta tillfälle i akt att påminna all dem som undertecknade Haagkonventionen att de inte bara undertecknade att skydda sina egna landsmän som indirekt faller offer för barnarov, utan också att begagna sig av konventionen för att hjälpa dem som indirekt faller offer för barnarov, utfört av deras egna landsmän.
Det är inte en envägsprocess.
För att konventionen skall vara lyckad är fullt samarbete mellan samtliga undertecknande avgörande.
