# ID: svediakorp-gov411737
# author: Fraisse (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 417
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Skulle dessa två frågor verkligen inte höra ihop.
Förstörelsen av kulturarvet och det systematiska förtrycket av kvinnorna?
Tillåt mig att sätta dessa två punkter i centrum för vår gemensamma resolution.
" Kulturarv " är inte det rätta ordet eftersom det fastställer arvet.
Jag vill hellre använda mig av den distinktion som gjordes för två dagar sedan, i en tidning av en fransk filosof, Jean Luc Nancy, mellan symbol och idolbild.
Symbolen är den så att säga humana möjligheten där man aldrig uttömmer kapaciteten i sanningen.
Symbolens natur, i detta fall, är statyer som också är idolbilder.
Idolbilden är själva närvaron - helt och fullt - och snarare begränsad av symbolen själv.
Det är den kanske motsatta bilden av symbolen.
Men i båda fallen så smälter bilden av symbolen och idolen samman och finns tillgänglig för människan utanför denne själv.
Kvinnorna i Afghanistan är helt och hållet berövade dessa båda saker.
Ni får tillåta mig att kalla det för berövande.
Berövande, jag skall inte beskriva det men klä det i lämpliga ordalag.
Ordet " diskriminering " i vår gemensamma resolution, och i det gemensamma uttalandet i januari av rådet, och i FN: s texter och i de internationella institutionernas texter stör mig eftersom diskriminering endast kan ske inom ett område där ett gemensamt minimum ges, annars finns inte diskriminering.
Diskriminering efterträder uteslutning.
Vi står inför kvinnor som man förbjudit tillträde till arbetsmarknaden och utbildning, som man utesluter ur det offentliga rummet.
Det kallas för förnekande.
Det är de ord man bör använda.
Jag har svårt att tro att hängning eller offentliga straff beror på diskriminering.
Tillåt mig säga att jag anser att vi sitter fast i ett språkbruk som jag inte är nöjd med och att vi, Europaparlamentsledamöter, bör vara mycket uppmärksamma på det.
Bakom allt detta, alla dessa ord, bakom detta internationella språkbruk som använder samma ord för demokratierna i väst som för det som händer där borta så finns vår oförmåga att göra något över huvud taget.
Vem skyddar talibanerna?
Vem stöder dem?
Pakistan.
Vem skyddar dem?
Måste jag svara?
Kan ni svara tillsammans med mig?
Varför kämpade vi mot Saddam Hussein?
Varför vidtog vi sanktioner mot Irak?
Varför vidtas det inga sanktioner mot Afghanistan?
