# ID: svediakorp-gov411735
# author: Dupuis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 569
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag anser att en precisering är nödvändig med en gång och som Garaud sagt är det inte i första hand en resolution om statyerna utan en resolution om situationen i Afghanistan.
Som vi vet är det ett helt folk som är taget som gisslan av fanatiska präster, och episoden med statyerna är bara en av alla demonstrationer på denna regims fanatiska karaktär.
En regim som närs, som växer inom dessa madrasas, dessa så kallade skolor som bara lär ut en enda sak, intolerans.
Det andra som jag tycker är viktigt är att man måste skingra en känsla som är allmänt delad, dvs. att det inte går att göra så mycket när det gäller Afghanistan.
Jag tycker tvärtemot.
Jag anser att det finns mycket precisa saker som kan göras.
Jag ser tre.
Den första är förmodligen den viktigaste.
Herr kommissionär, Europeiska unionen och kommissionen, borde anta en mycket sträng hållning i förhållande till Pakistan, för utan Pakistan skulle det inte finnas talibaner.
Det är ett axiom som är helt grundläggande.
Det handlar således om att unionen skall låta förstå att om Pakistan envisas med, som de gör, att hjälpa, att stödja talibanerna så kommer det inte att finnas någon möjlighet till utveckling av förbindelserna mellan Europeiska unionen och Pakistan.
Ett annat tillvägagångssätt är möjligt och i den frågan tror jag att vi kan tacka en föregångare i vårt parlament, general Morillon, och det består i att ge ett kraftigt stöd till general Massoud, utan någon som helst dubbelmoral.
Jag anser att vi inte längre kan gömma oss bakom alibin.
Jag anser att det handlar om det enda organiserade motståndet mot den sittande regimen och att man måste ge den kraft.
Det tredje scenariot som kanske verkar mer indirekt, men som också är lika grundläggande, handlar om det stöd som ges av Förenta nationerna - på ett relativt indirekt sätt men ändå inte så mycket - via UNDCP, Förenta nationernas drogkontrollprogram, som leds av Arlacchi.
FN har på detta sätt gett ett betydande stöd till talibanerna, genom program som syftar till att utplåna odlingar och som inte bestått i annat än att flytta dessa några hundra meter eller kilometer längre bort.
På så sätt har talibanerna samtidigt fått bistånd av FN och dragit vinst av odlingen av de förbjudna substanserna.
Man måste alltså ställa UNDCP mot väggen.
Jag anser också att vi måste organisera oss för att hindra att Pino Arlacchi blir återvald i juli.
Denne man borde börja studera sociologi och befria oss från sin närvaro i en organisation av denna betydelse.
FN och Europeiska unionen, som finansierar programmet, samt medlemsstaterna, som finansierar UNDCP måste alltså tydligt begära att alla stödprogram till Afghanistan som syftar till att utplåna odlingen av droger upphör.
Man måste också se till så att ryssarna förstår, vilka länge stöttat Arlacchi och som har ett antal tvivelaktiga kopplingar - jag säger inte mer ­, att de bör ge sig av hem till sitt land för att återgå till en bra hantering av detta specialiserade program av Förenta nationerna, så att man på så sätt slutar att stödja den sittande regimen.
