# ID: svediakorp-gov411614
# author: Martínez Martínez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 845
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, herr kommissionär, kolleger!
Vi talar om arbetet i den gemensamma församlingen AVS-EU under år 2000 och detta betänkande kanske har en något annorlunda karaktär än föregående års betänkanden om samma ämne.
Detta beror i första hand på att det just under år 2000 har inträffat speciella händelser som påverkar den gemensamma församlingens verksamhet och till och med utformningen av denna, men det beror även på att vi med avsikt ville ge denna rapport en viss nyans av nyskapande.
Förutom att som vanligt samla konkreta fakta om församlingens verksamhet under år 2000 i den årliga rapporten, vill vi alltså öppna en mer djupgående politisk debatt om den gemensamma församlingens roll och om hur Europaparlamentets ledamöter skall agera inom denna.
Förutom formella eller juridiska hänsynstaganden anser vi att de ledamöter av vårt parlament som ingår i AVS-EU: s gemensamma församling inte är där för att gå sin egen väg, utan i egenskap av delegater och följaktligen måste vårt agerande i församlingen ske enligt riktlinjer från parlamentet som sedan bedömer vårt arbete.
Vi anser även att det ur ett demokratiskt perspektiv är mycket viktigt att denna årliga rapport om det som hänt inom den gemensamma församlingen i stället för att vara ett mer eller mindre formellt och byråkratiskt förfarande bör omvandlas till en redogörelse av ledamöterna inför Europaparlamentets plenum.
Likaså bör debatten om denna årliga rapport vara det tillfälle vid vilket parlamentet ger sina företrädare riktlinjer för arbetet i den gemensamma församlingen under de kommande månaderna.
Om vi går in på de händelser som inträffade under år 2000, är antagandet av Cotonouavtalet efter mycket långvariga förhandlingar mest framträdande.
Genom Cotonouavtalet ratificeras församlingens rättsliga legitimitet och den ges större tyngd genom benämningen gemensam parlamentarisk församling.
Framför allt markerar denna händelse ett före och ett efter i Europeiska unionens samarbete med de nu 77 associerade staterna i Afrika, Västindien och Stilla havsområdet.
Det effektiva igångsättandet av avtalet är utan tvivel den mest utmärkande händelsen detta år även för församlingen.
Händelseförloppet beskrivs detaljerat i betänkandet.
Den gemensamma församlingen höll plenarsammanträden i Abuja (Nigeria) i mars samt i Bryssel i oktober, där den nya benämningen gemensam parlamentarisk församling användes för första gången.
Viktiga ämnen togs upp: den allmänna rapporten om globalisering och en utfrågning om aids.
Bland deltagarna märktes särskilt president Josselin och kommissionärerna Lamy och Nielson, men det fanns även ett beklagansvärt problem, den långt ifrån tillfredställande närvaron bland Europaparlamentets företrädare vid plenarsammanträdena och framför allt i arbetsgrupperna.
Det finns fler utmaningar som väntar: det civila samhällets deltagande som förutses i avtalet, skapandet av ett socialt nätverk, och här är det nödvändigt att vi funderar över hur vi kan göra detta på ett effektivt sätt för att undvika förvirring och för att parterna skall kunna behålla den ställning som tillkommer dem.
En annan utmaning är att utforska församlingens stora potential när det gäller att samordna ståndpunkter mellan de associerade ASV-länderna och Europeiska unionen i syfte att göra samarbets- och utvecklingsprocessen och själva avtalet mer effektiva och kanske även för att fastställa gemensamma ståndpunkter för att agera i andra forum såsom WTO.
Därför är ett av de huvudsakliga villkoren att Europaparlamentet axlar det fulla ansvaret för arbetet i den gemensamma församlingen med den prioritet som saken förtjänar.
I betänkandets slutsatser framför vi några funderingar om hur vi anser att den gemensamma parlamentariska församlingen bör fungera i framtiden.
Naturligtvis tillkommer det församlingen att fatta sådana beslut, men parlamentet har ansvaret för att fastställa riktlinjer för att vägleda sina parlamentsledamöters arbete i församlingen.
Förvisso sammanfaller dessa riktlinjer nästan helt med de förslag som församlingens arbetsgrupp utarbetat om hur denna skall fungera.
Avslutningsvis, vill jag påtala att många ändringsförslag från kolleger från flera olika grupper har inkluderats i vårt resolutionsförslag, vilka alla berikade texten, och att ytterligare två ändringsförslag har lagts fram i plenum av Europeiska Folkpartiets grupp.
Jag ber er att ni röstar för det första av dessa.
Det andra syftar till att ändra ett stycke som har lagts till mitt ursprungliga förslag genom ett ändringsförslag från min kollega Van den Bos från den liberala gruppen, vilket godkändes i utskottet.
I detta stycke tas en rad viktiga frågor upp som skulle kunna diskuteras av arbetsgrupperna i ASV-EU: s gemensamma församling och enligt min åsikt är det inte lämpligt att ta bort det nu.
Det förbinder oss inte att göra något, men däremot innehåller det en rad intressanta idéer.
Därför begär jag att detta ändringsförslag från PPE-gruppen dras tillbaka och om det inte blir så, vädjar jag till er att rösta mot det.
Jag avslutar med att tacka utskottets för utveckling sekretariat i vårt parlament.
Jag tackar även kollegerna i nämnda utskott och jag tackar alla för er uppmärksamhet och för era röster, och jag hoppas att ni röstar för detta betänkande i morgon.
