# ID: svediakorp-gov411584
# author: Van Hecke (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 308
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Tyvärr är fria och rättvisa val fortfarande ingen självklarhet i många länder.
Framför allt i Afrika är valen ofta förenade med hotelser, våld, bedrägerier eller utmanövrering av rivaler med hjälp av en grundlagsreform, som i Elfenbenskusten nyligen.
Således är det mycket meningsfullt att skicka observatörer, men det kan också innebära risker.
Observatörer kan manipuleras och spelas ut mot varandra.
De kan användas som alibi för att legitimera en regim som har kommit till makten på ett oegentligt sätt.
Till följd av det måste man iaktta största möjliga försiktighet, såväl innan man fattar beslutet att skicka observatörer som på plats när man kontrollerar och rapporterar.
Nu improviseras det fortfarande i alltför hög grad.
Personer skickas ut utan att de är tillräckligt väl informerade, utan att känna till bakgrunden eller utan att de talar det officiella språket.
En obligatorisk briefing i förväg är således ett minimikrav.
Dessutom är det nödvändigt med närmare samarbete mellan de olika observatörsgrupperna.
Ofta kommer också observatörerna för sent och ger sig av för tidigt.
En stor del av manipulationen sker på förhand genom fiffel med röstregister eller genom att oppositionen åläggs förbud att arrangera möten.
Ibland spårar processen ur i efterhand när en statschef vägrar att acceptera valresultatet, som i Togo.
En liten kärntrupp långtidsobservatörer kan här innebära en lösning.
För att allt detta skall vara meningsfullt måste det naturligtvis också ske något konkret efteråt med observatörernas rapporter.
I det förgångna har det tyvärr hänt alltför ofta att ekonomiska eller strategiska intressen har gått före demokratiska och människorättsliga intressen.
Låt oss hoppas att kommissionens meddelande och kollega Favas utmärkta betänkande följs upp och att de kommer att leda till ett mer samstämmigt och konsekvent uppträdande gentemot odemokratiska regimer.
