# ID: svediakorp-gov411503
# author: De Rossa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 344
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill tacka rådet och kommissionen för att de har kommit hit som svar på parlamentets beslut i måndags att hålla denna debatt.
Livsmedelsindustrin i Irland och nu i Europa som helhet vacklar under mul- och klövsjukekatastrofens följder, men det är fel att skylla detta utbrott på något enskilt land.
Det är särskilt dumt av en minister i en stat som exporterar 90 procent av sin produktion att göra det.
Det kunde ha hänt i vilket som helst av våra länder, mot bakgrund av det europeiska jordbrukets intensiva bidragsstödda natur, som medför ständiga förflyttningar av boskap från gård till gård och, förvisso, från land till land.
Jag är inte säker på att partiella eller rimliga förbud mot förflyttning av boskap är ett lämpligt svar i detta skede av utbrottets utveckling.
Jag skulle vilja säga att det i praktiken inte är sannolikt att något land importerar djur från något land där sjukdomen har konstaterats - och vem skulle klandra dem?
Det har även upprepats att detta inte är en kris som hotar människors hälsa.
Men jordbrukssektorn är inte det enda offret för denna kris.
Anställda inom livsmedelsindustrin, turistindustrin, idrottsevenemang och det dagliga sociala livet är alla offer för försöken att hindra sjukdomens spridning.
På samma gång som det har varit godtagbart fram till i dag, får vi inte avfärda en översyn, i vilken vi balanserar kostnaderna för att fortsätta med den nuvarande strategin mot dess följder för andra nyckelindustrier och för medborgarnas frihet att leva ett normalt liv.
Slutligen, när vreden och de ömsesidiga beskyllningarna har dött ut, måste vi ta itu med en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Europeiska konsumenter är nu mer intresserade av säkra livsmedel, livsmedel som produceras på ett miljövänligt sätt och, förvisso, livsmedel till rimliga priser.
Men de är inte längre intresserade av livsmedel till vrakpris, utan bryr sig nu om hur livsmedlen produceras och godtar inte dolda hälsorisker.
