# ID: svediakorp-gov411483
# author: Cox (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 634
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skall helt enkelt instämma i min grupp stöd för Lamfalussyrapporten och för resonemanget i den.
Jag vill komma till kärnan i den fråga som vi diskuterar.
Jag lugnas inte av rådets och kommissionens försäkringar om att man ser efter oss, här på parlamentet, till fullo i denna process.
Naturligtvis måste vi respektera fördragen.
Naturligtvis måste vi förstå den skillnad mellan primärrätt och sekundärlagstiftning som man hänvisar till i Lamfalussys rapport och naturligtvis har vi det interinstitutionella avtalet om kommittéförfarandet från juni 1999 som en möjlig utgångspunkt.
Det här är ett speciellt ögonblick, i vilket vi som institutioner tillsammans kan gripa ett tillfälle att kreativt åstadkomma någonting som vi har misslyckats grundligt med hittills.
Det finns en lång förteckning över blockeringar i Lamfalussys rapport, och det rör sig huvudsakligen om blockeringar av ministerrådet.
Det finns en lång förteckning över misslyckanden att genomföra, och de är i första hand ett ansvar för kommissionen, som fördragets väktare, att verkställa.
Det finns ingen anledning att gå tillbaka till det förflutna, när vi kan ta detta tillfälle i akt att utan fördröjning skapa en mycket bättre framtid när det gäller en inre ekonomisk marknad.
Ja, vi har rättigheter enligt primärlagstiftningen.
Vi har, som man har påpekat, en rättighet att fastställa räckvidden för lagstiftningen och för de befogenheter som delegeras till kommittén och till tillsynsorganen.
Men det finns ett återkopplingssystem i detta.
Kommer vi att ge dem en millimeter eller en meter?
En meter eller en kilometer?
Det skall jag tala om för er: vi kommer att dela ut det i enlighet med vår syn på kommitténs demokratiska granskning, dess balans, dess parallellitet mellan de legislativa institutionerna och dess ansvarighet.
Om ni vill ha fart och innehåll, om ni, herr kommissionär och herr rådsordförande, vill ha flexibiliteten att tillämpa morgondagens lösningar på morgondagens problem - och inte på gårdagens problem - då måste vi ge dessa kommittéer stor handlingsfrihet, men också ha en möjlighet att kräva att en fråga dras tillbaka (" callback "), om vi anser att det är nödvändigt.
Ingen sådan möjlighet - ingen handlingsfrihet.
Det är ett stort beslut som vi måste fatta.
Vad är det vi eftersträvar här?
Det är inte bara en sluten slinga.
I den första rundan får vi bestämma hur stor den sekundära bestämmanderätten är, och hur stor den kommer att vara.
Det kommer delvis att bero på hur öppen och demokratisk kommittén är och hur balanserad den är när det gäller unionens två lagstiftande myndigheter.
Låt oss nu se på den del av debatten som inte har nämnts vid sitt namn.
Medan rådet sitter här, och även om ministern är mycket artig, om jag så får säga, läxar upp oss och säger " Det finns ett fördrag; det finns ett förfarande.
Vi kommer att informera er, vi kommer att sända er protokollen, men lämna oss i fred i övrigt ".
Det är inte det jag vill höra.
Jag vill veta från rådet, eftersom ni ger oss det budskapet, varför ni, eller åtminstone vissa medlemsstater, går köksvägen och använder bilagor, som bifogas av andra skäl i känsliga frågor, till beslutet från juni 1999 och bestämmer nya regler för kommittéförfarande för er själva, för att i själva verket gå från kvalificerad majoritet till en enkelt majoritetsinflytande över Europeiska kommissionen.
Detta är inte godtagbart.
Det bör inte finnas en regel, inte två, en demokrati och en öppenhet. om jag så får säga.
(Applåder)
