# ID: svediakorp-gov411482
# author: Goebbels (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 405
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill först av allt tacka von Wogau och Chris Huhne som, tillsammans med undertecknad, sett till att utskottet för ekonomi och valutafrågor kunnat anta en resolution enhälligt.
Denna enhällighet i vårt utskott förtjänar att betonas.
Det är en ovanlig händelse som borde få kommissionen och rådet att på nära håll betrakta de argument som framförts av Europaparlamentet.
Jag skulle också vilja tacka Alexandre Lamfalussy, som utfört ett tålmodigt och intelligent arbete i spetsen för de vises kommitté.
Han har lyssnat till Europaparlamentet, och de flesta av hans förslag är kloka, användbara och till och med nödvändiga för att uppnå en bra reglering av de europeiska marknaderna för värdepapper och inrätta en verklig marknad på detta område.
Rapporten från Lamfalussy fick emellertid ett blandat mottagande såväl i Ekofin ­ rådet som i Europaparlamentet, då vissa av hans förslag hotade den interinstitutionella balansen eftersom Randzio-Plath talat om det skall jag inte ta upp det igen.
Jag underskattar inte behovet av att stifta lagar snabbare, bl.a. för att utveckla europeiska finansmarknader.
Problemet ligger framför allt i denna värdepapperskommitté som, enligt reglerna för omröstning i rådet, skulle anta kommissionens förslag.
Man säger oss att det bara handlar om beslut om tekniska frågor, och Danielsson påminde oss om skillnaden mellan ministerrådet och en föreskrivande kommitté.
Men varför mobilisera statssekreterare för regler som sägs vara tekniska?
Dessutom skall dessa statssekreterare rösta enligt rådets regler.
Vem kan förklara för mig i vilken utsträckning statssekreterare, som arbetar under sina respektive ministrars ledning, kommer att kunna stifta lagar snabbare än Ekofin ­ rådet?
Allt detta låter inte särskilt förnuftigt och jag tror att om vi verkligen vill arbeta snabbare, kan vi göra det. von Wogau angav några vägar, jag skall inte upprepa dem.
Parlamentet vill att frågan dras tillbaka (s.k. " droit de rappel ").
Det förekommer i många länder och även i Förenta staterna.
Det är en klausul om att bevara marknadernas intresse, och jag är övertygad om att om denna bevarandeklausul, denna rätt till återkallande fanns, skulle parlamentet sannolikt inte använda den ofta.
I vilket fall som helst är den en garanti mot antidemokratiska avsteg hos en kommitté som arbetar bakom stängda dörrar och som fattar beslut utan att Europaparlamentet kan ingripa.
