# ID: svediakorp-gov411480
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,227
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag vill inleda med att säga att kommissionen i stora drag stöder huvudinriktningen i rapporten från expertkommittén, under Lamfalussys ordförandeskap.
För att en integrering av värdepappersmarknaderna skall åstadkommas till år 2005, anser kommissionen att gemenskapslagstiftningen måste bli effektivare och flexiblare, så att den omgående kan svara på utvecklingen på finansmarknaderna.
Gemenskapens lagstiftning måste också genomföras snabbt och konsekvent, och övervakningen av att den följs måste bli hårdare.
Randzio-Plath har tagit upp fem huvudpunkter om kommissionens ståndpunkt om rapporten.
Jag skulle vilja försöka svara på alla fem, fast kanske i en något annorlunda ordning.
För det första, angående ansvarighet och insyn i processen, påminner jag om att de väsentliga delarna i en rättsakt, i enlighet med fördraget och jurisprudensen, måste fastställas av lagstiftarna, och rättsakten kommer därför att gå igenom det så kallade normala medbeslutandeförfarandet på nivå 1.
Genomförandeåtgärder skall emellertid, i överensstämmelse med beslutet om kommittéförfarande, delegeras till en process på nivå 2, vilket står klart för alla som har läst Lamfalussys rapport.
Kommissionen delar åsikten att det är nödvändigt att konsumenter och näringsliv rådfrågas fullständigt om alla sådana genomförandeåtgärder som påverkar dem.
När direktiv eller förordningar antas på nivå 1, kommer rådet och parlamentet gemensamt att fastställa de tekniska genomförandeåtgärdernas räckvidd genom medbeslutande, såsom har angetts, på en fall-till-fall-basis.
När det gäller nivå 2 är även kommissionen beredd att i stor utsträckning och på ett öppet sätt som medger insyn samråda med marknadsaktörer och slutanvändare innan taktiska genomförandeåtgärder antas.
Kommissionen håller också med om att den europeiska värdepapperskommittén bör genomföra en fullständig samrådsprocess om förslag till genomförandeåtgärder, om vilken Europaparlamentet måste hållas fullständigt informerat.
Angående frågan om kommissionens initiativrätt betonar jag att kommissionen ser fram emot att då den utarbetar sina förslag till tekniska genomförandeåtgärder på nivå 2 dra nytta av den tekniska sakkunskap som Europeiska unionens tillsynsorgan kommer att erbjuda - när allt kommer omkring är det de som är sakkunniga i dessa frågor.
Det kan därför inte vara någon som helst fråga om att kommissionens initiativrätt påverkas av sådana råd.
Kommissionen tror att om europeiska tillsynsorgan uppmuntras att arbeta på detta sätt, kommer detta med tiden också att underlätta tillnärmningen av regleringsstrukturer runtom i Europeiska unionen.
Jag kommer nu till den tredje punkt som Randzio-Plath tog upp: frågan om symmetrin när det gäller de två lagstiftande pelarnas medbeslutandebefogenheter och om öppenheten i värdepapperskommittén.
Det tycks i kommissionens ögon som om en sådan symmetri garanteras av det medbeslutandeförfarande som föreskrivs i artikel 251 i EG-fördraget.
Inom ramen för det förfarandet har parlamentet befogenhet att, tillsammans med rådet, besluta om räckvidden för de tekniska genomförandeåtgärder som skall antas på nivå 2.
Parlamentet måste, tillsammans med rådet, besluta om skillnaden mellan de allmänna principerna och genomförandeåtgärderna.
När det gäller de åtgärderna tilldelas parlamentet i enlighet med beslutet om kommittéförfarande från 1999 - som rådets företrädare tidigare hänvisade till - rätten att " regelbundet informeras av kommissionen om arbetet i de kommittéer som tillämpar kommittéförfarandena ".
I enlighet med artiklarna 1 och 2 i de interinstitutionella avtalen om förfaranden för att genomföra beslutet om kommittéförfarande från 1999 kommer kommissionen att sända alla de nödvändiga handlingar, förslag till åtgärder och dagordningar som härrör från den europeiska värdepapperskommitténs arbete till parlamentet, vilket rådets företrädare nyss nämnde.
Kommissionen är också beredd att följa kommitténs rekommendation om att i högsta möjliga grad beakta varje resolution som antas av parlamentet och som avser ett förslag till den europeiska värdepapperskommittén.
Låt mig nu övergå till frågan som ställts om förslag till genomförandeåtgärder.
Om den europeiska värdepapperskommittén inte lämnade ett positivt utlåtande till kommissionen och rådet motsatte sig åtgärderna eller parlamentet uttryckte åsikten att genomförandeåtgärderna överskred de delegerade befogenheterna i en resolution som antagits med absolut majoritet - det så kallade ultra vires-fallet - skulle kommissionen, till följd av beslutet om kommittéförfarande från 1999, ompröva sitt förslag.
Under sådana omständigheter skulle kommissionen vara beredd, som jag nämnde tidigare, att i högsta möjliga grad beakta parlamentets ståndpunkt, såsom denna uttrycks i en sådan resolution.
Under de omständigheterna - och även om europeiska värdepapperskommittén redan skulle ha lämnat ett positivt utlåtande om de föreslagna genomförandeåtgärderna - har kommissionen, i enlighet med beslutet om kommittéförfarande, ändå möjlighet att lägga fram ett lagstiftningsförslag på grundval av fördraget, det vill säga genom medbeslutande.
Kommissionen är emellertid övertygad om att det kommer att finnas starka incitament för alla sidor att få detta system att fungera.
Den är beredd att arbeta med rådet och parlamentet inom ramen för fördraget och beslutet om kommittéförfarande för att klargöra eventuella olösta frågor.
Dessutom kommer den föreslagna interinstitutionella övervakningskommittén - i vilken detta parlament, naturligtvis, kommer att delta med företrädare - att inneha en viktig roll för att säkerställa allt detta.
Slutligen, angående denna fråga, kommer en fullständig översyn av hela processen att genomföras år 2004.
För att sammanfatta - och innan jag besvarar de frågor som Randzio-Plath ställde - är kommissionens grundläggande mål på värdepappersområdet att skapa en integrerad europeisk finansmarknad genom att fullfölja handlingsplanen för finansiella tjänster, och ju förr det görs, desto bättre.
Kommissionen tror att avsevärda långsiktiga vinster kommer att härröra från det målet.
För att målet skall uppnås anser kommissionen att gemenskapens lagstiftning måste bli effektivare och flexiblare, så att den snabbt kan svara på utvecklingen på finansmarknaderna.
Som rådets företrädare också betonade, måste lagstiftningen utarbetas på ett sätt som överensstämmer med fördraget och med beslutet om kommittéförfarande från 1999.
Alla berörda parter måste vara nöjda och tilldelas en adekvat roll inom fördragets gränser.
Jag vet att jag har möjlighet att komma med ytterligare kommentarer i slutet av debatten, men jag skulle vilja svara på några av Randzio-Plaths anmärkningar.
Kommissionen välkomnar verkligen den positiva inställning som Randzio-Plath, som ordförande för utskottet för ekonomi och valutafrågor, visar gentemot rapporten från expertkommittén, under Lamfalussys ordförandeskap.
Hon sade att vi måste anstränga oss till det yttersta för att påskynda processen, och kommissionen håller fullständigt med om det, annars kommer vi att anta gårdagens åtgärder för morgondagens utveckling.
Hon sade också - och vi instämmer även här - att förfarandena måste vara helt öppna för insyn, och Lamfalussy och hans kolleger är mycket tydliga i fråga om detta i rapporten.
Än en gång, det finns en övervakningskommitté, i vilken, som jag har sagt, parlamentet kommer att delta med företrädare, som skall övervaka hela denna process.
Om insynen är bristfällig, kommer övervakningskommittén utan tvekan att uppmärksamma det på lämpligt sätt.
För det tredje, för den händelsen att parlamentet genom ett majoritetsbeslut skulle anta åsikten att kommissionen har handlat ultra vires, instämmer kommissionen, än en gång, med Lamfalussys rapport och säger att den i högsta möjliga grad kommer att beakta parlamentets åsikt och handla i enlighet därmed.
Det är en viktig garanti för att parlamentet inte kommer att kringgås genom några konstgrepp.
Så, vi kan återigen lugna Randzio-Plath.
