# ID: svediakorp-gov411479
# author: Danielsson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,167
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Ärade ledamöter!
Jag är tacksam för denna möjlighet att få utveckla rådets ståndpunkt om förslagen i rapporten från de vise männen, vars ordförande var baron Lamfalussy.
Vi har redan haft många informella kontakter mellan parlamentet och rådet i denna fråga.
Jag vill passa på att uttrycka rådets stora uppskattning över det arbete som Randzio-Plath har lagt ned som ordförande i utskottet för ekonomi och valutafrågor i detta ärende.
Det har för rådet och för ordförandeskapet varit ovärderligt att löpande kunna diskutera denna fråga med er.
Nu har, som ni säkert känner till, Ekofinrådet behandlat förslagen i Lamfalussyrapporten vid sitt möte den 12 mars 2001.
Rådet välkomnade rapporten, men diskussionerna kommer att fortsätta.
Ett nytt Ekofinrådsmöte kommer att äga rum omedelbart före Stockholmstoppmötet.
Från ordförandeskapets sida har vi ambitionen att nå en överenskommelse så snart som möjligt.
Rådet anser att de finansiella marknadernas funktionssätt är av väsentlig betydelse för en ökad tillväxt i ekonomin.
Därför är det extra naturligt att diskutera just denna fråga i anslutning till toppmötet i Stockholm, som har som ett av sina mål just att modernisera den europeiska ekonomin.
Avgörande för tillväxt och ökad sysselsättning är att finansmarknaderna på ett kostnadseffektivt sätt kan förmedla kapital mellan sparande och investeringar, sköta betalningssystem och fördela risker.
Samtidigt måste vi säkerställa att marknaderna ger ett gott konsumentskydd och att de är stabila.
Finansmarknaderna och riskkapitalmarknaderna inom unionen måste integreras och effektiviseras.
Handlingsplanerna för finansiella tjänster och riskkapital innehåller en bra grund för att uppnå just dessa målsättningar om integration och effektivitet.
Fullföljandet av handlingsplanen står i fokus.
För att hålla tidsplanerna måste vi göra de ansträngningar som nu krävs.
Det är därför nödvändigt, som vi ser det, för de berörda institutionerna och medlemsstaterna att gemensamt se över lagstiftningsprocessen inom det finansiella området och utnyttja dess möjligheter mer effektivt, så att viktiga och nödvändiga beslut kan nås snabbare.
Rådet menar att den gemenskapsrätt som reglerar värdepappersmarknaden måste innehålla ett mått av flexibilitet för att kunna möta utvecklingen och skapa en konkurrensmässig EG-marknad, som är mottaglig för nya internationella trender.
Lagstiftningsprocessen måste snabbas upp, men fördragets gränser måste givetvis respekteras.
Detta kan och måste uppnås samtidigt som fördragets bestämmelser, de berörda institutionernas rättigheter och den rådande balansen dem emellan respekteras fullt ut.
Rådet är i stort sett för den strategi på fyra nivåer som de vise männen föreslår för att göra regleringsprocessen mer flexibel inom ramen för det nuvarande fördraget.
Jag vill inte i dag kommentera detaljerna i den framtida värdepapperskommitténs verksamhet.
Jag vill bara betona att rådet och medlemsstaterna, som jag nyss sade, är medvetna om behovet av att påskynda lagstiftningsförfarandet.
De förfaranden som de vise männen föreslagit för beslut på det som kallas nivå 1 och nivå 2 är egentligen inte nya.
De bygger på befintliga möjligheter, nämligen på det fullständiga lagstiftningsförfarandet och på genomförande genom kommittéförfarande.
Därför är de grundläggande reglerna och verkningarna av dem när det gäller de frågor som Randzio-Plath tar upp i sin muntliga fråga väl kända.
Randzio-Plath undrar hur rådet föreslår att man skall kunna garantera balansen i medbeslutandeförfarandet samt ett stort mått av öppenhet.
Den rättsliga ramen när det gäller delegering av genomförandebefogenheter står klar enligt fördraget, enligt rådets beslut från 1999 om kommittéförfarande, enligt rättspraxis vid Europeiska gemenskapernas domstol och enligt lagstiftarens beslut, när den delegerar genomförandebefogenheter i varje särskilt fall.
När det gäller allt detta följer både rådet och Europaparlamentet redan fastställda regler.
Vi är tillsammans förpliktade att följa denna rättsliga ram.
Genom medbeslutandeförfarandet beslutar vi gemensamt för varje enskild rättsakt vad som skall delegeras till kommittéförfarande och enligt vilja regler.
Dessutom garanteras parlamentet genom det nya rambeslutet om kommittéförfarande från 1999 en större roll än någonsin tidigare samtidigt som ett stort mått av öppenhet garanteras.
Denna nya öppenhet är fördelaktig och viktig för Europaparlamentet men också givetvis för den stora allmänheten.
Europaparlamentet garanteras att hela tiden hållas fullständigt informerat om värdepapperskommitténs arbete och erhålla alla dokument i samband med detta: dagordningar, förslag till åtgärder, omröstningsresultat, mötesprotokoll och närvarolistor.
Om parlamentet anser att de utkast till åtgärder som kommissionen lägger fram överskrider genomförandebefogenheterna i det grundläggande instrumentet, bör kommissionen med det snaraste ompröva dessa åtgärder och därvid i så hög grad som möjligt beakta parlamentets resolution.
En oberoende kommitté med reglerare kommer att fungera som rådgivargrupp för kommissionen vid utarbetandet av utkast till genomförandeåtgärder för ramprinciperna.
Om detta system skall fungera ordentligt, måste alla berörda institutioner handla i god tro och respektera de grundläggande förutsättningarna för den strategi på olika nivåer som föreslås i de vise männens rapport.
Randzio-Plath uppmanar mig vidare att se till att " värdepapperskommittén inte ingriper för att kraftigt ändra eller stoppa genomförandebestämmelser som föreslås av kommissionen " samt att ge en politisk försäkring beträffande rådets beredvillighet att påskynda sina förfaranden.
Jag måste betona den grundläggande konstitutionella skillnaden mellan rådet som institution och en kommitté för kommittéförfarandet, som består av företrädare för medlemsstaterna själva, och inte för rådet.
Denna skillnad är viktig och ligger, som alla vet, till grund för hela kommittéförfarandets struktur.
Jag skulle vilja betona att värdepapperskommitténs väsentliga uppgift kommer att vara att biträda kommissionen vid utövandet av dess delegerade befogenheter i enlighet med förfarandet för beslut om kommittéförfarande.
När det gäller rådet skulle jag vilja upprepa det jag sade tidigare, nämligen att alla berörda institutioner kommer att behöva handla i god tro och respektera de grundläggande villkoren i de vise männens rapport.
Den struktur som föreslås i Lamfalussyrapporten respekterar medbeslutandeförfarandet och den institutionella jämvikt som fastslås i fördraget.
Rådet anser därför att det inte behövs någon ytterligare institutionell ram på detta område.
Jag vill också nämna att Ekofinrådet är positivt inställt till tanken på att inrätta ett interinstitutionellt övervakningssystem för att utvärdera utvecklingen mot en integrerad ekonomisk marknad och identifiera flaskhalsar.
Regelbundna rapporter kunde lämnas till Europaparlamentet och rådet som en del av denna övervakningsprocess.
Dessutom skulle den genomgripande och öppna revidering som föreslås för år 2004 göra det möjligt för oss att utvärdera hur systemet fungerar och åtgärda eventuella brister.
Som jag sade, välkomnade Ekofinrådet den 12 mars rapporten och den föreslagna strategin på fyra nivåer och gjorde goda framsteg med att fastställa de allmänna reglerna för att lösa de institutionella och organisatoriska frågor som strategin ger upphov till.
Vissa frågor kvarstår dock.
När det gäller relationerna mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet i samband med särskilda rättsakter och inrättandet av kommittén med reglerare.
Nu har Ekofinrådet uppmanat till fortsatt arbete med dessa frågor, och jag hoppas, som jag sade inledningsvis, att vi så snart som möjligt kan nå en övergripande lösning.
