# ID: svediakorp-gov411471
# author: Rocard (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 423
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr företrädare för rådets tjänstgörande ordförande, herr kommissionär!
Så snart våra debatter och inlägg blir exakta talar vi bara om krishantering.
Krisförebyggande är klyschan i alla politiska tal, eftersom det är bättre att förebygga än att bota.
Man talar om det när det gäller fred, krig och säkerhet, men man vet inte hur man gör.
Och detta ledmotiv hos våra diplomater, våra generaler och våra politiskt ansvariga är urholkat.
Herr talman, herr kommissionär!
Jag skulle här vilja påstå att konceptet med krisförebyggande är innehållslöst så länge man inte skaffar sig verktygen, instrumenten, för att tillämpa det.
Nyckeln till konfliktförebyggande är föregripande, och man lyckas bara med det om man har särskild strategisk övervakning, som bygger på verkliga geopolitiska och sociologiska observationsinstrument som anpassats till permanent övervakning av etniska, språkliga och religiösa spänningar.
Och, herr talman, herr kommissionär, Europaparlamentet som arbetat mycket med detta, har röstat för mina två resolutionsförslag i frågan.
I det ena, från 1996, ombads kommissionen att inom sin egen organisation inrätta ett nät för krishantering - Crisis prevention network (CPN) - för att sköta funktionen med strategisk övervakning, så att analyser, diagnoser och förslag blir intereuropeiska.
Kommissionen inrättade den 1998 och förnyade den år 2000.
Frågor till kommissionären: är kommissionen nöjd med det arbete som utförts?
Vilka lärdomar tar kommissionen av det?
På vilket sätt har den kunnat använda dessa rapporter?
Fråga till rådet: vet rådet det?
Har rådet någonsin, trots kommissionens byråkratiska förtryck, fått kännedom om arbetet?
Har ni använt er av det?
Den andra resolutionen ingick i två betänkanden 1997 och 1998, ett från Martens och ett från mig, och gällde Afrika.
I resolutionen uppmanades kommissionen, herr kommissionär, att, i samband med förhandlingarna om det som sedan skulle bli partnerskapsavtalet i Cotonou, föreslå AVS-staterna att Europa tillför finansiering och expertkunnande för att i Afrika driva fyra regionala kontor om etniska, språkliga eller religiös spänningar.
I brist på sådana verktyg för förebyggande, fru Lindh talade om det nyss - hon talade inte om verktyg - hanterar man kriser, man ser dem inte komma.
Kommissionen gjorde ingenting med förslaget.
Inte heller rådet.
Idén kvarstår, liksom behovet.
Avser kommissionen att acceptera den?
Har rådet lagt den på hyllan?
